
'Oslagbart se sitt nymålade tåg rulla in på morgonen'
Graffitimålare. Anarkistiska tonårsyngel i svarta munkjackor som desperat söker uppmärksamhet eller? Möt Anders - en illegal konstnär.
Graffitimålare. Anarkistiska tonårsyngel i svarta munkjackor som desperat söker uppmärksamhet eller? Möt Anders - en illegal konstnär.
Göteborg är en delad stad. Segregationen är stark och alla är överens om att något måste göras. Frågan är bara vad.
På islamiska skolan i Gårdsten går man bakvägen till integration.
100 miljoner om året. Det är vad SL hostar upp för att sanera klotter och annan skadegörelse.
- De pengarna kunde man haft roligare - och fått mer kollektivtrafik för, säger Maria Adolfsson.
Klotter på tunnelbanetåg saneras med hjälp av högtryckstvättar. Och medel som är så starka att materialen i klottersaneringshallarna rostar, ärgar och skrumpnar ihop.
Exakt vad medlen i förlängningen gör med vår miljö - och sanerarnas hälsa - är svårt att veta.
Mitt på dan var luften fortfarande klar och muren ännu torr. Av med locket, på med en cap, skaka, testspraya. Perfekt! Fyra timmar senare finns inte en torr yta - allt är översprayat.
Rollern klafsar fram över indigoblå, utstuderat spretiga bokstäver. Döljer och förgör. Lämnar ett smutsgrått brett avtryck, som kölvattnet efter en Finlandsfärja. Äter den tidigare graffitin - för att bereda.
Vi pratar om det offentliga rummet som om det vore stadsmiljöns svar på allemansrätten. Men hur är det egentligen? Är inte huvuddelen av det offentliga redan paxat och ägt? Den strömlinjeformade reklamen tillåts breda ut sig, samtidigt som man begår en olaglig handling om man tejpar upp en lapp på ett elskåp. Tydligast märks kanske spänningen i graffiti-frågan. Mer eller mindre unga och medellösa mot samhällets ordningsmakt och kapital. Lagar och samhällsekonomiska värden som låter högtryckstvättarna tala, mot dem som tar sig friheten att skrika inkognito - via sprayburkar.
När naturliga träffpunkter försvinner, hotas gemenskapen i samhället. Då går känslan av trygghet förlorad. Frågan är om fler lampor och färre mörka buskage är receptet?
Göteborg ska bli både tryggare och mänskligare. Det har kommunens politiker bestämt. Men är det verkligen en trygghet för alla?
Om språket och möjligheterna att uttrycka sig. En berättelse om en speciallärare och den så kallade Fantasifabriken. En lyckad satsning i skolan.
Mer än 30 miljoner människor har sina rötter utanför det europeiska huset, men växer likförbannat härinne. De kallas för klängväxter, ogräs eller för exotiska inslag, men sällan för fullvärdiga medborgare. Allt till trots öppnar sig 60 miljoner ögon varje morgon mot en europeisk morgon. Ipek Ipekcioglu är Berlin-dj:n som spelar upp soundtracket till ett nytt multietniskt Europa. Hon själv är lesbisk, turk och papperstysk, i nämnd ordning enligt henne själv. Saida Sultana, aye!
© 2022 Göteborgs Fria