”Jag riskerar dödsstraff vid en utvisning till Iran” | Göteborgs Fria

Debatt


Ali Amini
Göteborgs Fria

”Jag riskerar dödsstraff vid en utvisning till Iran”

Ali Amini har bott i Sverige i 10 år. Han har gång på gång fått avslag på sin asylansökan och lever nu som papperslös flykting. En utvisning till Iran skulle innebära att han riskerar dödsstraff.

Jag föddes 1974 i staden Mianeh i Iran. Min familj kan beskrivas som halvreligiös. Min far arbetade inom militären och hade frihetliga och demokratiska värderingar. Strax efter den islamiska revolutionen blev han avrättad av regimen. Fem år efter detta blev även min äldsta bror gripen och avrättad av den islamiska regimen på grund av sina politiska övertygelser.

Redan då blev jag starkt påverkad av såväl min fars som min brors demokratiska övertygelser och började bli politiskt engagerad. Det enda vi ville uppnå var ett fritt och demokratiskt Iran som skulle vara präglat av mänskliga fri- och rättigheter. Jag tog kontakt med de underjordiska politiska grupperingarna och började min politiska verksamhet inom de iranska rojalisterna som kämpade mot den islamiska regimen och för ett fritt Iran.

Detta resulterade i att jag blev arresterad av säkerhetspolisen, men min familj lyckades få mig fri från arresten genom att muta en inflytelserik tjänsteman inom domstolsväsendet. Jag utnyttjade detta tillfälle och tog mig illegalt ut ur landet. December 2003 flydde jag till Sverige och sökte politisk asyl.

I Sverige fortsatte jag mina politiska aktiviteter inom de oppositionella grupper som kämpade för en demokratisk monarki i Iran. Jag deltog i en lång rad protestaktioner som vände sig mot den rådande politiska situationen i Iran. Jag har även skrivit och publicerat många artiklar. Mitt samarbete med tidskrifter utgivna av oppositionella grupper/organisationer i Tyskland, England och Sverige blev väldigt omfattande. Alla mina artiklar, tillsammans med mitt namn och mina bilder har under de gångna åren förekommer i dessa tidskrifter. Till bilden hör av mitt politiska engagemang i den välkända protestaktionen ”Misstro oss inte”, vilken fick stor uppmärksamhet i både Sverige men framförallt i Iran. Alla de involverade aktivisterna inom denna aktion är numera välkända och kartlagda av den iranska säkerhetspolisen. Vi arrangerade även en lång rad demonstrationer, fyra av dessa demonstrationer ägde rum i Stockholm framför den iranska ambassaden. Vi besökte även riksdagen och talade med en rad riksdagsmän för att göra oss hörda och förstådda av den svenska allmänheten.

Men trots alla dessa fakta har Migrationsverket gång på gång avslagit min asylansökan i Sverige. Nu har jag bott i Sverige i 10 år och fortfarande är jag en papperlös flykting utan några som helst rättigheter. Det är en situation som präglas av hopplöshet, ångest, rädsla och psykiska påfrestningar.

Avslutningsvis vill jag understryka att den islamiska regimen i Iran känner till alla mina politiska aktiviteter i Sverige. Detta gör att jag riskerar dödsstraff vid en utvisning till Iran. Med dessa rader hoppas jag att min utsatta situation blir uppmärksammad.

Rekommenderade artiklar

Debatt
:

Är public service-anställda bättre på att googla?

Olika perspektiv på samma sak – i Frias nya satsning "duellen" lyfts frågor från olika vinklar.Olika perspektiv på samma sak – i Frias nya satsning "duellen" lyfts frågor från olika vinklar. Först ut är skribenterna Jens Ganman och Sargon de Basso som har olika syn på public service existensberättigande. Sargon de Basso är av åsikten att berörda mediekanaler fyller en viktig funktion eftersom han anser att de är de enda som har någorlunda hederlighet och ansvarskänsla. Här delar Jens Ganman med sig av varför han snarare tycker att de statligt stödda mediebolagen helt har spelat ut sin roll.

Debatt
:

Public service har bäst pressetik

Olika perspektiv på samma sak – i Frias nya satsning "duellen" lyfts frågor från olika vinklar. Först ut är skribenterna Jens Ganman och Sargon De Basso som har olika syn på public service existensberättigande. Jens Ganman tycker att de statligt stödda mediebolagen har spelat ut sin roll. Här delar Sargon De Basso med sig av sitt resonemang kring varför han är av motsatt åsikt.

© 2019 Göteborgs Fria