Inledare


László Gönczi
Fria Tidningen

"En förfärlig liberal paradox"

Har ett folk rätt att medvetet välja bort demokrati? Vilken rätt har vi att hindra dem? undrar László Gönczi.

I ett inslag med bland andra Cecilia Uddén i onsdagens Studio Ett (SR) om militärkuppen i Egypten, lade hon följande ord i sina relativt liberala bekantas mun: ”Vi är för allas demokratiska rätt att protestera och demonstrera. Därför måste vi döda dem som demonstrerar i dag, för de tänker avskaffa rätten att demonstrera.” Själv kallade hon det för ”en förfärlig liberal paradox”!

Denna liberala eller demokratiska paradox har varit relevant många gånger i historien. Ett exempel kanske är Nazitysklands framväxt, och helt klart utvecklingen i Algeriet i slutet på 1900-talet.

Det viktigaste i denna paradox är att den kan uppstå utan militärkupp, utan censur eller skräckvälde, i fullt legitima val, framkallad av en allmänhet som kan vara fullt medveten om vad den väljer. Tyvärr finns inga garantier mot att en majoritet kan bli charmad av löften om guld och gröna skogar, samtidigt som förtryck av minoriteter och begränsande av de vanliga demokratiska rättigheterna ingår i paketet.

Frågeställningen som retar rättfärdighetens väktare är: ska ett folk, i fullt demokratiska val, få välja att avskaffa viktiga delar av demokratin eller till och med helt avstå ifrån den? Har de då en demokrati? Finns det då en återvändo till demokratin utan blodspillan?

Jag har givetvis inget klart svar på detta. Visst vore det bekvämt att neka folk denna rättighet, men vem skulle bry sig om vad jag tycker i Egypten, Algeriet, Ryssland, Kina, Israel et cetera? Mitt nekande skulle vara helt symboliskt och dessutom i sig antidemokratiskt.

Utvägen ur denna paradox är som en drömsk flykt, en tro på att just våra svenska värderingar är av en högre natur än andras. Värderingar som antingen ska förfäktas med vapenmakt, trots att vapenbruket främst främjar antidemokratiska värderingar, eller genom att vi ska framstå som en lockande förebild. Vad bygger vi allt detta på? I mitt fall mina egna värderingar, min tro på människans grundläggande humanitet, men några trovärdiga bevis kan jag givetvis inte visa upp. Tro är inte av en bevisbar natur, den är just tro.

Jag måste erkänna att jag kommer att tänka på barnvisan om elefanterna som balanserar på en spindeltråd när jag skriver detta. Inte bara demokratin utan också jag är ute på detta osäkra äventyr. Historiskt sett har den västerländska kulturens spridning genom mission och slavhandel, ursprungsbefolkningars utrotande och exploatering inte direkt lett till någon annan slutsats än att det skulle de ha avstått ifrån. Men kan man dra slutsatsen att vi bara ska sitta i våra soffor och betrakta händelseförloppen utan att agera? Är vi inte alldeles för insyltade? USA ger bistånd till Egypten, vi säljer vapen till de flesta, vi har många invandrare från Egypten och dess grannländer, vi badar gärna i Röda havet och tittar på sfinxen och pyramiderna. Vi lever i en globaliserad värld och är på många vis medaktörer oavsett om vi vill eller ej.

I stället för att ge ett slutfacit till min paradox konstaterar jag att det är bara att ta upp ännu en elefant som balanserar på vår spindeltråd. Det är ju trots allt sommar nu.

ANNONSER

© 2024 Fria.Nu