Egypten: "Militären vill se våld" | Göteborgs Fria
  • Anhängare till Egyptens störtade president Mohammed Morsi protesterar mot militärens och polisens våld, Kairo 21 juli.
  • – Vi har nått en nivå av omänsklighet som jag aldrig trodde vi skulle nå, säger Mariam Kirollos.
  • ”Egyptens lejon”. Försvarsministern och arméchefen Abdel Fatah al-Sisi hyllas av demonstranter i Kairo efter sitt maktövertagande den 3 juli. foto: Hussein Malla
Fria Tidningen

Egypten: "Militären vill se våld"

Den egyptiska aktivisten Mariam Kirollos såg fram emot att protestera mot Muslimska brödraskapets styre under massprotesterna den 30 juni i Egypten, men tvingades se revolten kapas av militären och säkerhetspolisen. I dag tillhör hon en försvinnande minoritet som inte känner sig hemma i något av Egyptens djupt polariserade politiska läger.

Det är långt till demonstrationernas och våldets Kairo där Mariam Kirollos sitter i solskenet intill strandkanten vid Årstaviken, på tillfälligt besök i Sverige. Efter den mest turbulenta månaden sedan upproret mot Egyptens diktator Hosni Mubarak i januari 2011 behövde hon komma bort ett tag – för sin mentala hälsas skull, säger hon.

– Vi har nått en nivå av omänsklighet som jag aldrig trodde vi skulle nå. Jag trodde att revolutionen var en revolt mot alla former av övergrepp och kränkningar av mänskliga rättigheter. Men nu verkar det som att folk inte ens ser sådana handlingar som brott, utan som en legitim del av ett krig mot terrorismen!

Den 30 juni gick hundratusentals eller miljontals egyptier ut på gatorna i protest mot den sittande presidenten Mohammed Morsi, på årsdagen av hans makttillträde efter presidentvalet i maj förra året. Demonstranterna krävde nyval och ett slut på Muslimska brödraskapets styre, som betraktades som inkompetent och maktfullkomligt. Tre dagar senare avlägsnades Morsi från sin post av försvarsministern och arméchefen Abdel Fatah al-Sisi, med stöd av tunga oppositionspolitiker och religiösa ledare.

Avsättandet av Morsi firades på gatorna runt om i landet – men möttes också av omfattande protester. Den nya övergångsregeringens bildande och dess plan för nya val och skrivandet av en ny konstitution överskuggades snabbt av upptrappat våld. På morgonen den 8 juni dödade militär och polis minst 51 Morsi-anhängare som demonstrerade utanför en militär anläggning där de trodde att presidenten hölls fången. Men massakern framkallade knappast något ramaskri bland majoriteten av Morsis motståndare. Snarare väcktes tvivel om de dödade demonstranterna verkligen varit fredliga, om de inte i själva verket var terrorister som själva först attackerat militären, något som bland annat en grundlig undersökning av journalister på The Independent talat emot.

Dubbelmoral, säger Mariam Kirollos om reaktionerna på våldet.

– Själva ordet terrorism används så ofta att jag nästan spyr när jag hör det. När jag frågar folk vad de menar med terrorism så säger de mord och kidnappningar och sådant. Men är det inte precis det som polisen och militären håller på med? Terror är uppenbarligen ok så länge den riktas mot fienden.

Men antalet personer – utanför Morsianhängarnas läger – som delar hennes uppfattning är försvinnande få, säger hon.

– Jag skulle bli förvånad om vi är fler än ett par hundra i Egypten som tänker så här. Det är väldigt frustrerande. Jag kan inte ens prata med en del av mina vänner och var tvungen att lämna Facebook för att folk skriver och delar så vidriga saker. Det finns till och med sådana som varit engagerade i kampanjen mot militärrättegångar för civila, men som inte nödvändigtvis är emot militärens våld i dag, säger hon.

– Häromdagen när det rapporterades att inrikesministeriet skulle öppna kloakerna för att tvinga bort Morsianhängarnas protestläger i Kairo så blev det ett skämt: ”Kära revolutionärer, när ni går på toa så se det inte som att ni bara pissar, utan som att ni bekämpar terrorismen.”

I dag är Mariam övertygad om att kuppen mot Morsi planerats i förväg. Att det faktiskt var en kupp, även om den hade ett utbrett folkligt stöd, tvekar hon inte alls om.

– Hela debatten om det var en kupp eller inte var löjlig. Folk säger att det var en revolution som militären tvingades stödja. Men det är inte sant. Militären var där från början och skyddade demonstranterna. Folk bar på plakat föreställande al-Sisi, försvarsministern. Och om det gick att tro att det var något annat än en kupp så ändrades det när Sisi gick ut och manade till protester den 26 juli till stöd för hans kamp mot terrorismen. Det handlade bara om ”jag, jag, jag”, säger hon.

Hon misstänker att aktivistgruppen Tamarrod (”Gör uppror”), som påstod sig ha samlat in 22 miljoner namnunderskrifter med krav på Morsis avgång, i hemlighet fick säkerhetsapparatens stöd.

– De var säkert ärliga när de startade sin kampanj och jag var själv en av de som skrev under deras upprop för nyval, trots att jag knappt visste vilka de var. Men i efterhand framstår det som tydligt hur Tamarrod kunde vara så framgångsrika. Varför så få av deras aktivister blev arresterade, till exempel, trots att de utmanade presidenten, säger hon.

Samtidigt betonar hon att människors frustration med situationen och stöd till Tamarrod var genuint.

– Man kunde åka med en taxichaufför och han frågade om man hade skrivit under deras upprop, och tog fram ett som han hade i bilen! Jag tror att allra flest skrev på under de långa strömavbrotten eller när de inte kunde få tag på bensin till sina bilar. Men det är en skillnad mellan att protestera för en fråga och för eller mot en person. Den 30 juni på Tahrir saknade jag de vanliga slagorden om bröd, frihet och rättvisa. Allt handlade bara om hat mot Morsi och Muslimska brödraskapet. Men vad vill folk ha istället? Vad hände med revolutionens ideal?

Samtliga politiska läger i Egypten bär skuld till dagens situation, menar hon.

– Jag kan inte låta bli att lägga en del av skulden på Muslimska brödraskapet och Morsi själva. Deras styre var katastrofalt, inte bara på grund av ekonomin och strömavbrotten och bensinbristen. Droppen var den fruktansvärda konferensen om Syrien där Morsi stod sida vid sida med sheikher som mer eller mindre förklarade krig mot shiamuslimerna, vilket faktiskt följdes av en lynchning av shiamuslimer i Kairo.

Den nya övergångsregeringen innehåller flera politiker från den tidigare oppositionen och den förre IAEA-chefen Mohammed Elbaradei, som fick en trogen anhängarskara när han återvände till Egypten 2010 för att öppet utmana regimen, är i dag vicepresident. Men Mariam Kirollos är besviken över deras deltagande i den nya regeringen.

– Jag har aldrig varit en anhängare av Elbaradei, men jag blev väldigt imponerad i januari 2012 när han vägrade ställa upp i presidentvalet eftersom det ägde rum under militärstyre. Därför blev jag chockad när han tog posten som vicepresident efter kuppen. Oppositionens svaghet har mer än något annat försatt oss i den här situationen, där vi inte hade några vettiga alternativ. De är bra på att hålla presskonferensen och fester, inget mer.

Det värsta är att inte kunna se några lösningar, menar hon. Att Morsi skulle tillåtas återvända till makten är lika otänkbart som att Muslimska Brödraskapet skulle uteslutas helt från politiken.

– Jag är helt för nationell försoning, men alla andra är emot det. De vill utesluta Muslimska brödraskapet från politiken, men det blir precis som under Mubarak. Och militären vill ha mer våld, för att kunna säga till folket ”se, vi räddade er från den här hemska gruppen.” Vi riskerar att hamna i en ond cirkel av hämnd. Det är fruktansvärt.

När Mariam återvänder till Egypten kommer hon att forstätta engagera sig i kvinnofrågor och inte minst den växande rörelsen mot sexuellt våld mot kvinnor, ett problem som tycks ha blivit allt vanligare inte minst i samband med demonstrationer och andra sådana folksamlingar. Syftet är delvis att avskräcka kvinnor från att delta i politiken, säger Mariam.

– I flera år har regimen gjort allt för att exkludera kvinnor från den offentliga arenan. Det är en extremt viktigt fråga för oss nu. Om de stoppar oss från att gå till demonstrationer i dag så kommer de att stoppa oss från att gå till arbetet i morgon.

Samtidigt betonar hon att problemet har mycket djupare rötter.

– Jag tror inte att det fungerar att bara stifta lagar mot våld mot kvinnor. Vi behöver radikal social förändring, mediereformer, hälsoreformer. Jag blir så arg när folk tillskriver mig åsikten att de sexuella överfallen som äger rum på Tahrirtorget är organiserade. Visst, det finns ett återkommande mönster och en systematik i tillvägagångssättet, men det förklarar inte varför åskådare spontant deltar i övergreppen eller varför människor runt omkring bara passivt tittar på utan att göra något. De är också en del av problemet, så vi behöver definitivt en social revolution!

– Folk säger till mig hela tiden att jag borde fokusera på det som är viktigt, att det inte är tid för kvinnofrågor nu. Men om det inte vore för kampanjen mot sexuella trakasserier som jag är väldigt engagerad i så hade jag nog blivit galen. Det känns som något som verkligen gör skillnad.

Ingen kan förutse framtiden i Egypten. Men trots det utbredda stödet för al-Sisi i dag är Mariam övertygad om att folket åter kommer att vända sig mot militären.

– Om deras brott fortsätter och den ekonomiska situationen inte förbättras kommer folk att vända sig mot dem igen – och det kommer att bli ännu blodigare. De som i dag skanderar att ”folket och armén är en hand” och stöder al-Sisi kommer en dag att protestera mot honom, och då kommer han att mana till en ny protest mot terrorism och våld – den enda skillnaden är att terroristerna inte kommer att ha skägg.

Rekommenderade artiklar

"Jag blir bara mer triggad ju mer de jävlas med mig"

Intervju

I sju års tid har Angelo Graziano sålt cannabisolja för medicinskt bruk. Han är känd som ”cannabisdoktorn” och har just avtjänat ett tre månader långt fängelse- straff för narkotikabrott. När vi ses i Stockholm har han hunnit med tio dagar i frihet och övertygelsen om oljornas potential tycks vara starkare än någonsin.

De räddar maten som annars slängs

Intervju

Sedan ett år tillbaka fylls det solidariska kylskåpet på Omställningsverkstan upp med mat som annars skulle ha kastats bort flera dagar i veckan. Då får vem som helst komma och rädda det hen vill.

Djurens hjältar på fyra hjul

Intervju

En skadad gråtrut och en trött igelkott tillhör dagens uppdrag för volontärerna som kör runt i Svenska Djurambulansen under dagen GFT hängde på.

Fristad för fåglar i nöd

Intervju

På Fågelcentralen utanför Kungälv vårdas varje år över tusen fåglar och förhoppningen är att de en dag ska kunna släppas ut igen.

© 2020 Göteborgs Fria