• Fattiga textilarbetares löner har inte förbättrats de senaste tio åren, snarare tvärtom, enligt en ny undersökning.
Fria Tidningen

Konkurrens pressar textilarbetares löner

Trots boomande textilindustrier i många fattiga länder tjänar de som arbetar i sektorn, ofta under usla förhållanden, mindre idag än för tio år sedan.

Växande efterfrågan från stora västerändska klädmärken har inte bidragit till bättre förhållanden för de som arbetar i textilsektorn i fattiga länder. Tvärtom har perioden präglats av en stenhård kapplöpning mot botten, där länder konkurrerar om investeringar genom att erbjuda sämre villkor. Det visar en omfattande undersökning gjord av den amerikanska organisationen Worker Rights Consortium, WRC.

– I själva verket är lönerna lägre nu än för tio år sedan i de flesta av de här länderna. Även om arbete i textilindustrin ger bättre löner än den informella sektorn eller jordbruket så ger det bara en bråkdel av en lön som det går att leva på, säger WRC:s vicedirektör Ben Hensler till den kanadensiska tidningen Toronto Star.

Enligt rapporten motsvarar snittlönen i 15 ledande exportländer mindre än 40 procent av vad en familj behöver för att överleva. I Bangladesh, vars textilindustri uppmärksammades efter att 1129 arbetare dödades i ett fabriksras i april, är motsvarande siffra endast 14 procent. Och trots snabb tillväxt har reallönerna i textilsektorn sjunkit med 2,3 procent de senaste tio åren.

Efter en omfattande internationell kampanj skrev flera kända klädföretag i maj på ett avtal om stärkt brand- och byggnadssäkerhet med lokala fackföreningar i Bangladesh. Samtidigt lovade regeringen att genomföra reformer som höjd minimilön och stärkta fackliga rättigheter. Men den nya arbetsrättsliga lagstiftning som till slut antogs av parlamentet i förra veckan möttes genast av hård kritik.

Den fackliga konfederationen ITUC menar att regeringen i Bangladesh har svikit de flesta av sina löften till landets textilarbetare.

Bland annat är hundratusentals arbetare i särskilda "exportprocesszoner" fortfarande förbjudna att bilda fackföreningar. På andra håll har arbetarna visserligen fått rätt att organisera sig, men det krävs fortfarande underskrifter från 30 procent av de anställda på en fabrik för att få bilda en fackförening – namn som enligt fackliga aktivister ofta förs vidare till arbetsgivarna av korrupta tjänstemän, med olika former av repressalier som följd.

– Det verkar som att fabriksägarna återigen triumferat över sina anställda genom lobbying och sin egen politiska makt som medlemmar av parlamentet, säger ITUCs generalsekreterare Sharan Burrow i en kommentar.

ANNONSER

Rekommenderade artiklar

© 2024 Fria.Nu