Inledare


László Gönczi
Fria Tidningen

Använd inte rättsväsendet som semafor

"Det ska vara otvetydigt att samhället ser väldigt allvarligt på narkotikabrott. Att sänka straff utan att på annat sätt beivra eller visa med vilket allvar man ser på det här brottet, det skickar fel signal" sa justitieministern i DN förra veckan.

Beatrice Ask har reagerat på Högsta domstolens ändrade praxis i narkotikamål de två senaste åren. Tidigare bestämdes straffen efter listor där mängden och typen av narkotika avgjorde antalet månader eller år i fängelse. Numera tar domstolen även hänsyn till om narkotikainnehavet beror på eget missbruk eller ingår i organiserad försäljning, och när det gäller brott som har direkt samband med eget bruk har straffen ofta sänkts.

Nu vill ministern alltså sända en signal. Det går verkligen att diskutera om det finns belägg för att dessa machosignaler spelar någon roll. En hel del tyder på att de är verkningslösa och till och med kontraproduktiva. Forskningen måste hela tiden ta in spekulationer om vad som skulle ha hänt om lagarna hade varit annorlunda. Eftersom även många andra parametrar påverkar utvecklingen av narkotikabruket, som ineffektiv tullverksamhet, osolidarisk borgerlig politik, enstaka kulturyttringar för eller emot, gängbildning et cetera, blir det endast gissningar.

Men Beatrice Ask vill sända signaler. En signal, som jag tolkar det, är att det inte har avgörande betydelse om brottet ingår i organiserad försäljning. Människor som av olika anledningar har valt att inneha narkotika ska dömas hårt oavsett situation och avsikter.

Jag är övertygad om att ett samhälle som inte kan kommunicera med sin befolkning mer nyanserat än så skapar missbruk, missförhållanden och trotsreaktioner. När DN:s journalist påpekar att straffen redan är ovanligt hårda kontrar hon med att de tydligen inte har hjälpt och därför bör bli hårdare. Det kan vara värt att fundera över följande citat av Albert Einstein: ”Det krävs ett helt nytt sätt att tänka för att lösa de problem vi skapat med det gamla sättet att tänka” eller: ”Galenskap är att göra samma sak om och om igen och förvänta sig olika resultat”.

Men det centrala är att fokusera på hur samhället behandlar våra medmänniskor. Även om det Askska signalsystemet vore effektivt, även om borgarnas inhumana grepp gav önskat resultat på samhällsutvecklingen, måste de ifrågasättas ur rättsprincipiella och humanistiska synvinklar. Den stränga narkotikapolitiken lämnar människor i sticket. Folk får polisiär hjälp, i bästa fall, men deras personliga situation väger lätt inför det samhälleliga signalsystemet. Ingen ska påstå att hårda straff botar missbruk. Fängelserna verkar vara välförsedda med narkotika.

Givetvis är det ingen skillnad i dessa frågor om de rödgröna står bakom spakarna. Blå politik blir endast skenbart bättre av att anföras av folk som säger sig ha andra politiska färger.

Lag ska stiftas med rättspatos i grunden, empati och en känsla för hur allmänhetens rättsuppfattning ska tolkas – inte med förmanande och ovetenskapliga spekulationer. Låt HD göra tolkningarna och sluta med semafortekniken.

ANNONSER

© 2024 Fria.Nu