Långa sceners färd mot sönderfall | Göteborgs Fria
Göteborgs Fria

Långa sceners färd mot sönderfall

Göteborgs Dramatiska Teaters uppsättning av Polly Stenhams debut That Face börjar utdraget och pladdrigt men sedan blir det desto bättre, tycker GFT:s recensent.

En familj i sönderfall – så lyder teaterns kortfattade beskrivning av That Face. Det är ingen underdrift. Den här familjen har redan börjat vittra sönder och det vi bevittnar är nådastöten.

That Face är brittiska Polly Stenhams debutpjäs som skrevs när hon var 19 år och efter urpremiären i London hyllades den av kritiker som kallade henne en modern efterträdare till Tennessee Williams och Edward Albee. Jag skulle även vilja slänga in lite Eugene O’Neill och En lång dags färd mot natt i diskussionen.

Här är det modern (Elisabeth Falk) som inte bara har psykiska problem utan även har lyckats supa bort sin konstnärsbegåvning och nu är nära ett fullständigt sammanbrott. Kring henne finns en son (Martin Östh) som vänder ut och in på sig själv i sin självpåtagna roll som hennes vårdare och en dotter (Hanna Ullerstam) som hon har stött ifrån sig.

Det börjar med en något utdragen scen som skildrar katalysatorn för vad som komma skall. Dottern har stulit valium från modern och använder det för att trycka ner en skolkamrat (Brynhildur Thorarirsdottir). Sedan följer en första, likaledes utdragen, scen mellan modern och sonen. Det framgår snabbt att deras relation är allt annat än sund. Han är den enda som verkar stå på hennes sida, något hon har sett till att han gör genom att binda honom till sig.

I den pladdriga starten känner jag inte alls igen Göteborgs Dramatiska Teater och jag undrar hur den här pjäsen har kunnat bli så hyllad. Men sedan händer något. Sakta men säkert tajtas det till med en nerv i både spel och text. I slutets oundvikliga konfrontation är det lätt att glömma att andas. Anna Hjertén Grahms regi tillåter alla skådespelarna att ta plats men det är runt modern det kretsar på grund av hennes egenskapade roll som en drama queen, en mångbottnad person som kräver mycket av en skådespelare. Elisabeth Falk tar sig an utmaningen med bravur och resultatet är bländande. En något udda sparringpartner har hon i Martin Östh som är fullständigt konsekvent i sin extremt förvirrande rolltolkning av sonen som blir intressant och irriterande samtidigt i sin brådmogna barnslighet.

Det är inte riktigt Vem är rädd för Virginia Woolf? eller Linje Lusta. Men det är mestadels välskrivet med rappa repliker i en tryckkokarliknande regi med en säker ensemble.

Fakta: 

Teater

That Face

Av Polly Stenham Regi Anna Hjertén Grahm I rollerna Mia Eriksson, Elisabeth Falk, Brynhildur Thorarirsdottir, Hanna Ullerstam, Lars Wik och Martin Östh

Göteborgs Dramatiska Teater

Annons

Rekommenderade artiklar

Litteratur utan gränser

Den unika litteraturfestivalen Textival anordnas för sjunde gången. Med en sedvanlig blandning av seminarier, samtal och litteratur blir det en fullmatad dag för alla åldrar, lovar producenten Stina Nilsson.

En teatervärld full av professionella amatörer

Amatörteater – en folklig tradition som engagerar många. Men också en värld som möter fördomar om dålig konstnärlig kvalitet. Att det är ett fritidsintresse har dock inget med kvalitet att göra, enligt utövarna.

© 2017 Göteborgs Fria