Inledare


László Gönczi
Fria Tidningen

Visst finns det en rödgrön framtid

Nu falnar det ständiga tjatet om att det inte finns ett rödgrönt regeringsalternativ, ja, något i varje fall. Inte för att borgerliga debattörer har upptäckt kraften i oppositionen utan snarare för att alliansen är svag och dessutom hotar att spricka på grund av fyraprocentsspärren. Scenariot är alltmer sannolikt. (Tänk om de åtminstone i stundens kranka blekhet insåg hur odemokratisk den spärren är!) Och redan nu, om folk skulle ha glömt det, har vi en minoritetsregering.

Men, oavsett hur mycket borgarna bleknar, finns det anledning att begrunda alternativet. Med Löfvén som statsministerkandidat är det inte konstigt att det inte blir någon samling kring S. Han står för en uppenbart borgerlig socialdemokrati, en pragmatiker ut i fingerspetsarna. I de flesta frågor är han så pragmatisk att man undrar om det inte är en förberedelse för en regering över blockgränserna. Om det inte vore för olika rörelser inom S.

I söndagens Rapport speglades en gruppering inom S som vill att välfärdstjänsterna ska få de resurser som behövs och som är klart beredd att höja inkomstskatterna för att uppnå detta. Huruvida det är en klok ekonomisk politik eller ej kan avhandlas i andra spalter, men ingången är lovande. Sverige måste lämna de orimliga klyftornas väg. Sverige måste ge skola och omsorg de resurser som behövs. Och så vidare. Så är det ju långt ifrån idag.

Även gällande klimat- och miljöfrågorna får man hoppas att de djupa leden får visa vägen så att Sverige återigen går före andra stater i den rika delen av världen i dessa frågor. En måttlig merit, tyvärr, då konkurrensen är katastrofalt dålig. Ett rödgrönt alternativ skulle dock kunna återta positionen och satsa på ett alldeles nytt sätt. Speciellt nu, när de gröna näringarna allt oftare också är ekonomiskt lönsamma, borde det väl vara en given politik.

Den verkliga akilleshälen för de rödgröna är dock frågor som tillväxt, livskvalité och individernas frihet. Men å andra sidan är borgarna inget alternativ i dessa frågor heller. En gång i tiden kunde man ana frihetliga tongångar bland borgarna, men alltmer handlar det endast om kapitalets frihet och allt mindre om människans. Den Björklundska skolan ger ett nedslående exempel på detta.

De rödgröna skulle kunna samsas kring solidaritetsfrågor, omfördelning av resurser, frikostigt med medel till skola och omsorg och en ny och seriöst menad klimat- och miljöpolitik. Som en följd av detta borde de kunna upptäcka att en tillväxtpolitik är orealistisk och destruktiv. De borde kunna upptäcka att livskvalitet är viktigare än materiell standardökning och att livskvalitet kräver begränsad arbetstid och stor personlig och kulturell frihet.

De borde också kunna inse att EU vill inget av allt detta goda och snabbt samsas kring en folkomröstning för EU-utträde.

Drömma går ju, kan jag hålla med om, men det är bättre med en dröm än den mardröm som svensk och global politik skapar.

Fakta: 

<h2>László har alltid varit lite röd i det gröna. Lite av ett Robin Hood-fan.</h2>

ANNONSER

© 2024 Fria.Nu