Inledare


László Gönczi
Fria Tidningen

Behöver solidariten en union?

Det är intressant att se de traditionella polerna i debatten om EU:s framtida budget. Sparsamhet ställs mot solidaritet, höger ställs mot vänster. Det låter bekant. Med gröna värderingar kan man känna sig mer dragen till vänstern, eftersom solidariteten är central i den gröna ideologin. Men samtidigt är EU:s överstatlighet och storskalighet en ohållbar organisationsform.

Måste man välja mellan solidaritet och decentralism? Svaret är nej, inte alls. I dag betalar Sverige 31 miljarder kronor om året till EU, och får tillbaka 13. Det finns ett antal företag och projekt ute i landet som gläder sig åt en skärv av dessa returpengar. Ofta hör man att människor i glesbygd får en chans ”tack vare vårt EU-medlemskap”. Det är givetvis en falsk bild. Även riksdagen skulle kunna besluta om att skicka bidrag till projekt i glesbygden – med mer kunskap om förhållandena.

Hur är det med den internationella so-lidariteten, då? Vi i Sverige har en klart bättre situation än de har i Grekland. I varje fall har de flesta svenskar en bättre situation än de flesta greker. En del av Sveriges nettobidrag går till folken i södra och östra EU. En avsevärd del går till EU:s byråkrater och till vansinniga projekt.

Om vi lämnade EU, eller fick en mycket lägre avgift, skulle vårt stöd till dessa länder minska. Då skulle vi vara osolidariska, sägs det. Kanske är Sveriges befolkning positiva till att stödja fattigare folk, men i så fall kan riksdagen bestämma även om detta. Vi kan själva skicka pengar till Polen, Spanien och de andra länderna.

Skulle det verkligen bli så? Risken finns ju att riksdagen hellre skickar pengarna till ännu mer utsatta folk i Asien eller Afrika. Visst, grekerna skulle kanske bli besvikna. Men det är inte givet, eftersom stödet som de får ofta är bundet till orimliga villkor som gör folket ännu fattigare.

Det är inte rimligt att säga att hjälp till folket i Gaza eller Somalia är mindre solidariskt än hjälp till enorma tomatodlingar på Kanarieöarna.

Solidaritet styrd av egoistiska regeringsföreträdare är inte det bästa vi kan åstadkomma. Bristen på fungerande demokrati i EU skämmer pratet om solidaritet. Nu kämpar tydligen Reinfeldt och Borg mot de höga avgifterna som Sverige betalar. Vi kan knappast glädja oss åt det, eftersom det inte handlar om solidaritet utan snarare bara om egoism.

Fakta: 

<h2>László anser att mellanstatligt samarbete är ett klart bättre alternativ till EU.</h2>

ANNONSER

© 2024 Fria.Nu