Starkt trots sidospår | Göteborgs Fria

Recension


Göteborgs Fria

Starkt trots sidospår

I Folkteaterns uppsättning av Räls, Elisabeth Åsbrinks debut som dramatiker, bjuds det på en del onödiga sidospår men samtidigt starkt spel, tycker FRIA:s recensent.

 Redan utanför Folkteaterns vita scen utmärker sig ett tydligt tågtema med bilder på räls, tåg och stationer och temat fortsätter inne i teaterrummet. Men det är mer symboliskt, temat i pjäsen är saknad, livsomställningar och otrygghet i barndomen och för all del även för vuxna. Och över det hela svävar judeutrotningen och nazismens grymhet.

I början är det lite svårt att greppa vad det egentligen är som händer. Mötesprotokoll läses upp och effekterna av kristallnatten rabblas upp av den så kallade kören. De återkommer med mer eller mindre jämna mellanrum genom hela föreställningen, och redogör för olika lösningar nazisterna hade på ”judefrågan”.

Det är mellan Emil (Dag Malmberg) och Alice (Sara Wikström) det verkligen händer något. De möts, ingen förklaring ges till var, när, hur och varför, de bara finns där. Av någon anledning börjar de genast dela minnen med varandra, minnen om hur det var att vara ett judiskt barn i Österrike under nazitiden, och själv inte riktigt förstå vad det egentligen innebär att vara jude, och skickas iväg till Sverige för att ha en chans till ett (bättre) liv. Under deras möte vädras erfarenheter, de jämför sina upplevelser och tankar och blir väldigt personliga väldigt snabbt.

Det går inte att bortse från det starka materialet och Elisabeth Åsbrink har i sin dramatikerdebut gjort ett gediget förarbete. Pjäsen bygger på krigsbarns vittnesmål, autentiska brev mellan dessa barn och deras föräldrar samt protokoll och mötesanteckningar från nazisterna.

Emil och Alice möts både i den gemensamma upplevelsen av att som barn plötsligt skickas iväg till ett annat land, men också i de inre resorna båda har gjort som till viss del skiljer sig markant men som även har många beröringspunkter. Och de har påverkats på olika sätt av upplevelserna och bearbetat dem olika. Hon har utåt sett haft ett så kallat ”lyckat liv” och verkar vara en praktisk och förnuftig person, men inom henne är det tämligen kaotiskt. För honom är det nästan tvärtom. Verkar det som. Ingen av dem är stark och ingen av dem är svag, och växlingarna gör att det nästan hela tiden finns en spänning.

Det är mycket vilja i Räls, intentionerna är de bästa och grundhantverket är det inget fel på. Men det blir en lite märklig röra i sättet på vilket kören kommer in ibland och det fyller egentligen ingen större funktion än att visa vilka as nazisterna var. Spåret med de båda numera vuxna flyktingbarnen är starkt nog och deras berättelser är viktiga och engagerande och hade lätt kunna bära föreställningen själva. Särskilt när de levereras med en sådan intensitet och känsla som här.

Fakta: 

Teater

Räls

Av Elisabeth Åsbrink

Regi Erik Ståhlberg

I rollerna Sara Wikström, Dag Malmberg, Lars Magnus Larsson, Lena Birgitta Nilsson, Viktoria Folkesson

Folkteatern

 

swisha en tia:  123 427 91 05

Annons

Rekommenderade artiklar

Magnifikt spel i klassiker

Recension

Skådespeleriet i Dödsdansen med Göteborgs Dramatiska Teater är strålande, tycker GFT:s recensent.

Loungemusik med klass

Recension

Katakombs debutalbum vimlar av influenser, men är inte helt utan originalitet, tycker GFT:s Helena Krantz.

© 2016 Göteborgs Fria