Göteborgs Fria

Vägen tillbaka till den goda hälsan

När fotografen Agneta Ekman Wingate tillfrisknade efter en djup depression ville hon berätta om sina erfarenheter. Hon påbörjade en dokumentär resa där hon fotade och intervjuade flera personer som delade med sig av sina berättelser om att drabbas av psykisk ohälsa. Resultatet blev fotoboken Bryt Skam.


För drygt tio år sedan drabbades fotografen Agneta Ekman Wingate av en djupgående depression. Det tog fem år av medicinering, kognitiv terapi och psykiatrisk sjukgymnastik för att ta sig tillbaka. Som många andra drabbade upplevde Agneta skamkänslor när hon var sjuk.
– Man känner en skam inför familj, vänner och samhället. Man känner skuldkänslor inför alla man sviker. Efteråt ville jag synliggöra problemet och samtidigt visa olika vägar tillbaka till den goda hälsan.

Efter sitt tillfrisknande kände Agneta att hon ville dela med sig av sina erfarenheter. Tillsammans med psykiatrikern Ebba Holmberg påbörjades ett arbete med syftet att skapa en ny bild av psykisk ohälsa och synligöra det faktum att en fjärdedel av oss drabbas av psykisk ohälsa någon gång i livet. Tanken var att göra en fotobok där de porträtterade även får bidra med en erfarenhetsberättelse.

Agneta Ekman Wingate började nysta i sitt kontaktnät och presenterade sin idé i terapigrupper för att få tag på människor som ville delta. Under tre års tid intervjuade och fotograferade hon personer som delade med sig av sina berättelser. Både människor som var eller hade varit sjuka, men också anhöriga och sjukvårdspersonal. De som lät sig porträtteras gjorde det för att hjälpa andra i liknande situationer.
– De blottlägger sig själva på ett oerhört naket och självutlämnande sätt, vilket gör deras berättelser mycket trovärdiga. Både jag och personerna i boken vill att samhället ska se på psykiska sjukdomar på samma sätt som somatiska.

Flera av de medverkande mår bättre i dag. Andra har upplevt nya svackor. Av de många mötena är det ett som lever kvar lite extra hos Ekman Wingate. Det var en ung kvinna som hette Sandra som vid deras första möte var så tyst och fåordig att Agneta tvekade på att det överhuvudtaget skulle bli en intervju. Den unga kvinnans ansiktet var ständigt frånvänt och axlarna kutade, men hon ville vara med och delge sin historia. Med en svag röst berättade hon om sin panikångest, självmordsförsök och om efterföljande elbehandlingar på sjukhuset.

I boken ingår kapitel där man får reda på hur det gått för personerna. Och i Sandras fall kan man tala om en verklig metamorfos, säger Agneta. Efter en omfattande psykologisk utredning fick Sandra diagnosen ADHD. Med terapi och medicinerna har hon i dag kommit på rätt köl, och i dag skriver hon på en egen bok.

Sandras och de andra medverkande i boken bidrar med erfarenheter som fick Agneta att revidera sin uppfattning om den svenska psykiatrivården.
– Jag hade blivit fullproppad av alla negativa skildringar som finns i media, så jag trodde jag skulle få ta del av massa hemska historier om vård som inte fungerade. Men det var tvärtom. Istället har jag fått bevis efter bevis på väl omhändertagna sargade människor. Det har jag verkligen varit förbluffad över.

Annons

Rekommenderade artiklar

Med kameran som vapen

Sverige exporterar mer vapen per invånare än något annat land. Ett faktum som journalisten och filmaren Tove Rosander vill uppmärksamma med sin dokumentärfilm Vårt brott heter ansvar. I filmen får vi följa med fem fredsaktivister innan, under och efter att de brutit sig in på flera svenska vapenfabriker för att förstöra krigsmateriel.

Med filmkameran som vapen

Sverige exporterar mer vapen per invånare än något annat land. Ett faktum som journalisten och filmaren Tove Rosander vill uppmärksamma med sin dokumentärfilm Vårt brott heter ansvar. I filmen får vi följa med fem fredsaktivister innan, under och efter att de brutit sig in på flera svenska vapenfabriker för att avrusta vapen.
– Jag hoppas filmen ska uppmuntra människor att tänka själva och annorlunda, säger Rosander.

Tvärdrag för att vädra ut fördomar

Teatergruppen Ett fri grupp jobbar hårt mot etablerade fördomar. I deras pjäser sker ofta de oväntade mötena, vilka förändrar människors liv. ”För att bli av med fördomar måste man våga fråga, resa och upptäcka, säger Charlie Challis, som är delaktig i Ett fri grupp.”

En tuschfläckig näve i bordet

Henri Gylander vill berätta mycket med sina serier. Med sina filosofiska och politiska undertoner vänder han sig både till barn och vuxna. Henri Gylander är en av redaktörerna och serieskaparna bakom antologin Serier mot rasism, vilket bara är starten för hans skapande som ett sätt att opponera.
   – Det känns självklart för mig som tecknare att använda mitt medium för att ta ställning för något jag är upprörd över.

Bång stjäl erotiken från männen

Karolina Bång är serietecknare, politisk aktivist och samtida språkrör för tredje vågens feminism. I sitt senaste seriealbum Cowgirls konfiskerar hon erotiken och göra den fullständigt queervänlig. GFT mötte henne för att diskutera normer.

© 2014 Göteborgs Fria