Göteborgs Fria

Digitalisering är maskinistens död

När Sveriges biografer digitaliseras ser branschen möjligheter att tjäna pengar på billigare distribution och dra in på personal. För maskinister, som Vasile Gorga, innebär teknikskiftet att ett yrkeslivs hantverkskunnande plötsligt blir värdelöst.


År 1972 fick Vasile Gorga jobb på biografen Munsitoresc i rumänska Cluj och avancerade snart till maskinrummet. Han lärde sig grunderna i ett hantverk som handlade om att hantera film som både var lättantändlig och skör, med projektorer som krävde finjustering av lågan i en kolstav för rätt ljus på duken.
– Jag har alltid varit nyfiken på det nya, i många aspekter av livet. Kanske är det för att mitt yrke som biografmaskinist alltid har inneburit att jag behövt kunskap inom så många olika områden, säger Vasile.

Slutexamen kom efter en månads intensivstudier i Bukarest. En utbildning som innehöll filmhistoria, filmfoto, optik, mekanik och akustik.
Vasile tog över som chefsmaskinist på paradbion Republica och avancerade därifrån vidare till arméns kulturhus, men med graden civil, lägst av alla. Det var bara att lyda order. Som att krulla polyesterfilm över eld och skriva ”Leve Ceausescu” med den inför nationaldagen.
– Behövs det verkligen, frågade jag. Svaret jag fick var att du ska göra det, för att jag säger att du ska göra det. Jag hörde mig för hos Republica om jag fick komma tillbaka och de sa ja. Då kändes det som om jag var en man som gått genom en öken, såg en oas, stapplade in och fick ösa kallt vatten över huvudet.

Vasile målar en bild av ungdomens maskinrum. Fem maskinister jobbade i skift, lediga kompisar kom upp för att spela kort, röka, dricka vin och till och med polsk bisonvodka när en sådan leverans dök upp.
Utanför maskinrummet var verkligheten i Ceausescus Rumänien hårdare. Äldsta sonen Ciprian blev utvald till hedersuppdraget att lämna blommor till Elena Ceausescu när härskarparet besökte Cluj. Vasile såg inte sonen på två veckor. Han togs i förvar av säkerhetspolisen.
– Jag plågas av dåligt samvete för att jag var hård mot Ciprian. Alla som försöker göra karriär, inom kommunistpartiet eller inom företag, har en gräns för hur mycket dumhet de tål. Du måste hela tiden utkämpa en kamp i bröstet, inom dig, mellan det du vet är rätt och det du bör göra för att lyckas. Det är resultatet av den kampen jag såg hela tiden i Rumänien när pappor örfilar sina barn, berättar Vasile som fick nog av Ceausescu år 1987.

Vasile flydde till Sverige och hamnade med familjen i Markaryd, där han fick jobb som bilmekaniker. Men han längtade tillbaka till biografernas maskinrum.
Han tog bussen in till Göteborg och började knacka dörr. Tillslut fick han napp hos Sandrews, där han avancerade till positionen som chefsmaskinist.

Nyfikenheten och viljan att lära sig ny teknik gjorde att Vasile blev den som lärde sig mest även om den nya digitaltekniken. Hans arbetsinsatser när Biopalatsets nya ägare SF börjat ställa om sina maskinrum för digital bio tog honom till New York, en belöning från företaget för väl utfört jobb.
När digitaliseringen inom några månader kommer att vara fullt ut genomförd, kommer den bistra eftersmaken. Tillsammans med SF:s alla maskinister i Sverige fick Vasile förra hösten e-post från chefen med beskedet att deras yrke kommer att försvinna. Alla biografanställda kan i den nära förestående framtiden starta, stoppa och pausa en föreställning och för de som får jobba kvar förändras yrkesrollen till att handla om ”kundbemötande och service i foajé och försäljning”.

Vasile fyllde 58 år i januari och har några år kvar i yrkeslivet.
Tanken har funnits att dra sig tillbaka till sommarhuset i Frankrike, men när Ciprian fick barn bestämde han sig för att stanna kvar i Göteborg och vara farfar.
– Det står ju här, att vi ska få kompetenshöjande vidareutbildning till säljare, skrattar han.
– Blir det så att jag ska stå i kassan, då får jag göra det. Men vi måste kämpa för att det ska bli bättre. Ingen orkar med att stå där i tiotimmarspass som heltidsjobb.

ANNONSER

Rekommenderade artiklar

Brädspelet som erbjuder skogsdoft

Kan lunglavens levnadsvillkor vara ett nöje? Ja, det tror biologen Daniel Thorell och speltillverkaren Alexander Kandiloros som ligger bakom sällskapsspelet Skogen.

Fria Tidningen

Brädspelet som erbjuder skogsdoft

Kan lunglavens levnadsvillkor vara ett nöje? Ja, det tror biologen Daniel Thorell och speltillverkaren Alexander Kandiloros som ligger bakom sällskapsspelet Skogen.

Fria Tidningen

Rockande frisör i dröm och verklighet

Frisören Hasse Klippare har älskat musik sedan han var 14 år och sitt yrke som frisör nästan lika länge. Nu är han filmaktuell i dokumentären The Rocking Barber of Hisingen.

Göteborgs Fria

Stampens kris blir satir

”Temat förvärva, ärva och fördärva är en av trådarna i pjäsen”, säger Gertrud Larsson, manusförfattare till Tidningshuset som Gud glömde.

Göteborgs Fria

© 2024 Fria.Nu