Göteborgs Fria

Unik dansdokumentär om Thomas Quick

Manipulation, missbruk och media är centrala frågeställningar som berörs när Studio Oscuro sätter upp Och plötsligt var jag superintressant, som handlar om fallet Thomas Quick.

När Studio Oscuro arbetar fram sina scenföreställningar brukar de aldrig arbeta med text och traditionella manus. Föreställningarna skapas istället utifrån givna ramförutsättningar; en plats, ett diktverk, ett tillstånd kan utgöra det tema kring vilket föreställningen växer fram.
Nu är gruppen aktuell med en dansdokumentär om den morddömde Sture Bergwall eller Thomas Quick, som han hette tidigare.

Det var dansaren Timo Nieminen som ursprungligen fastnade för det uppmärksammade fallet, och tillsammans med regissören Charlie Åström och producenten Christine Åström började de att studera förundersökningsmaterial, artiklar och annat som berörde fallet.
– Vi blev helt uppslukade och projektet växte utan att det var direkt planerat att det skulle bli en uppsättning. Vi lånade en repetitionslokal och testade om det skulle vara sceniskt möjligt att arbeta utifrån en dokumentär grund och ha dans och kropp som berättande element. Efter det anlitade vi Dan Langeborg som koreograf och projektet tog fart på allvar, säger Charlie Åström.

Fallet Thomas Quick är välkänt och mycket uppmärksammat. Det som Studio Oscuro vill tillföra med sin föreställning är att belysa dels den allmänna och massmediala fascinationen för seriemördare, dels rättshaveriet kring fallet och den psykiatriska vårdens behandlingsmetoder och uppfattningar om minnets funktion, som blivit centrala för fallet.

Studio Oscuro ger inga konventionella teaterföreställningar, utan skapar scenkonstverk med rörelse, ljus och ljud som bärande berättande element. I Och plötsligt var jag superintressant används detaljer som nämns i materialet, till exempel kassettbandspelare, freestyle och diabilder.  Scenbilden är enkel och byggs upp under föreställningens gång berättar Charlie Åström. De har den här gången för första gången arbetat med en koreograf, vilket har gjort att mer vikt har lagts vid rörelsen och dess kvalité.

Tidigt bestämdes att de inte skulle fastna i spekulationer och göra en föreställning som skulle svara på frågan om huruvida Sture Bergvall är skyldig eller inte.
– Vi har haft en mycket bredare ingång och istället fokuserat på det absurda i fallet – att kanske är det just det faktum att det skrivits så mycket och spekulerats så mycket som gjort att sanningen blivit en sekundär fråga, säger Charlie Åström.

Ni har sagt att föreställningen utgår utifrån frågeställningen Vem manipulerar egentligen vem? Kan du utveckla detta resonemang?
– Det är svårt att förklara på några meningar om hur allt har hanterats i fallet, men låt mig säga att jag inte tror att det finns någon som varit inblandad som inte blivit manipulerad eller manipulerat i någon mån. Frågan är bara av vem och hur – kanske till och med av sig själva? I föreställningen är detta en central fråga, men på vilket sätt kan jag inte avslöja här.  Jag är säker på att man får mycket att tänka på efter föreställningen om man kommer och ser den.



Fakta: 

Och plötsligt var jag superintressant

Premiär: 21 november

Scen: Atalante

 

Annons

Rekommenderade artiklar

”Kulturen är en ickefråga”

Val 2014

I valspurten diskuteras jobb, utbildning, vård, och skatter. För den som är intresserad av kulturpolitiska frågor är det svårt att hitta politiska utspel.

Steget slår ett slag mot mobbing

Matilda Sjöström och Nils Dahl är duon Steget. I morgon kväll, fredag, firar de släppet av sitt nya album Till slut på Pustervik. GFT fick tag i duons sångerska Matilda Sjöström för att prata om musik, mobbning och relationsterapi.

© 2014 Göteborgs Fria