Göteborgs Fria

Tvillingbröder som går sin egen väg

Filmaren Axel Danielson har dokumenterat sina systersöner Oskar och Gustav under tio års tid. Trots att bröderna är tvillingar förväxlar man dem inte. De är så olika som man kan vara. Pangpangbröder är en poetisk film om att hitta sin egen väg i livet.

Majorna 2006. I ett ståtligt stenhus nära vagnhallen i Majorna, sitter filmaren Axel Danielson och arbetar med dokumentären Pangpangbröder. Filmen som är under arbete handlar om Axels systersöner, tvillingarna Oskar och Gustav. De är allt annat än lika. Oskar är intensiv, rebellisk och punkig, medan Gustav är allvarlig och mer intresserad av fåglar.
Det är en av filmbolaget Plattforms producenter, Erik Hemmendorff, som bjudit in mig för att visa lite av vad de har på gång. Axel berättar att projektet med att filma bröderna började redan 1999, och att han planerat att följa dem under tio års tid. Från att de är nio år till att de fyller nitton år.
Axel hinner med att visa ett par sekvenser, och speciellt en av dessa har levt kvar hos mig sedan dess. På avstånd får man följa en pojke som i det fria springer med en tam kaja som han lär att flyga.
Det fanns något starkt och levande i den där sekvensen som gjort att den har levt kvar hos mig.

Oktober 2011. Till sist har det blivit dags för Axel Danielson att släppa taget om Pangpangbröder och lämna över den till biopubliken. 200 timmars material har efter mycket möda blivit nedklippt till 80 minuter. Känslan att sitta med i salongen under premiären och höra reaktionerna från publiken var speciell, berättar Danielson.
– Det var en väldigt fin visning där reaktionerna under filmen var starka, både i form av igenkännande skratt och spänd tystnad. Vissa kan ha problem med den form som filmen har, med en löst hållen berättelse där man som åskådare måste var aktiv själv, men för dem som tar till sig filmen har jag förstått att den skapar en väldigt stark upplevelse.

Tonårslivet är en knepig tid för de flesta, och att låta någon filma ens ofta förvirrade väg in i vuxenlivet borde vara en komplicerad sak. Relationen mellan bröderna är intensiv och präglas av ständiga gräl. De gör sig hela tiden mer eller mindre omöjliga för sina föräldrar. Att låta någon utifrån komma nära och dokumentera deras vardag kan vara svårt. I Oskars fall finns även känsligheten kring det faktum att han är kortvuxen. För Oskar verkar dock detta inte vara problematisk.

– Oskar och jag har pratat mycket om det där. Genom honom har jag insett det problematiska att alltid särskilja det onormala från normen. Att personer som Oskar så ofta får sin identitet i det avvikande. Det blev tydligt under processen att jag skulle välja Oskars scener på samma sätt som jag valde Gustavs, utan att poängtera deras fysiska skillnader. Dessa skillnader blir uppenbara och skapar egna kopplingar och tankar hos åskådaren. För mig blev det viktigt att visa att Oskar under dessa tio år har precis samma mognadsprocess som vem som helst annars.


Pangpangbröder är presenterad i 53 enskilda scener, som följer varandra i kronologisk ordning. Det är en film med ett utmanande formspråk. Den konventionella dramaturgin är utbytt mot att hitta dynamik och spänning i de enskilda sekvenserna. Den enda känslan av framåtrörelse är att tiden går. ”Tiden är denna films motor”, säger Danielson poetiskt.

Tillsammans med kollegorna på filmbolaget Plattform, där bland andra Ruben Östlund ingår, känner Danielson att han hittat en samhörighet som går att sammanfatta i att de alla vill skapa relevanta bilder av tillvaron. Det går även att känna igen Plattforms filmer genom att de ofta bryter mot filmiska konventioner.
– I slutändan är det en politisk inställning, viljan att få åskådaren aktiv, att låta denne bli medskapare i upplevelsen, snarare än att servera en färdigpackad sensmoral i en tillbakalutad biofåtölj. Möjligheten till egen reflektionen saknas på många sätt i dagens filmutbudet.

För Danielson är det viktigt att utgå ifrån starka bilder när han gör en film.

– En bild kan vara tydlig på olika sätt, ibland på ett sätt där den visar på något som är svårt att sätta ord på. En av mina favoritbilder i filmen är när pojkarna är 16 år och står på ett stort skjutfält och kastar sten på en stor plåtskiva. För mig innefattar den bilden så mycket om hur människan gör. Finns det stenar och något som låter och man är ung och rastlös så kommer man att kasta stenarna. Och snart har man hittat på en tävling. Vem kan kasta genom det lilla hålet? Jag tycker att den bilden innefattar mycket av barndomen som jag själv upplevde den.

Du har uttryckt att du med dina filmer vill klä av de föreställningar om världen som råder. Och att du strävar efter den uppriktiga beskrivningen av tillvaron. Det känns kraftfullt, anspråksfullt och politiskt. Tror du att film är ett bra sätt att påverka samhället?
– Jag är övertygad om att den rörliga bilden är det mest kraftfulla redskapet för detta i dag. Den rörliga bilden innefattar ju såväl det som går på bio som det som visas på Youtube, medan "film" som begrepp bara innefattar det som görs innanför det ekonomiska system som filmbranschen vilar på. För mig är det tydligt att den politiska filmen i dag måste gå emot de förljugna konventioner och dramaturgi som genomsyrar både biograf och TV-utbud, fiktion som dokumentär.


Överlag är Danielson starkt kritisk gentemot filmbranschens övertro på storytelling. Resultatet mynnar ut i rena sagor, bilder av tillvaron som får åskådaren att bli passiv snarare än aktiv. Istället menar han att filmteknikens styrka ligger i att den visar hur det är, beskrivningen och iakttagelsen är det centrala. Axel exemplifierar med en filmupplevelse han själv nyligen haft, och som påverkat honom på djupet.  
– Det var bilder tagna med en mobiltelefon från Syrien då en ambulansförare blir skjuten av en krypskytt när han ska hämta en skadad demonstrant i en vägkorsning. Inga dementier i världen kan skyla det man ser utspela sig framför kameran.

Oavsett om uttrycket är fiktivt eller dokumentärt är frågan "Hur ser det ut?" alltid mer intressant än "Hur ska det gå?", betonar Danielson. När det gäller spelfilm är Roy Andersson och Ulrich Seidl några av favoriterna. Deras filmer beskriver tillvaron på ett sätt som tilltalar honom, och där får han den där känslan som är viktig, insikten att: ”precis så gör människan”.

Sekvensen med Oskar och den tama kajan som gav mig en kick första gången jag såg den finns med även i den färdiga filmen. Och Pangpangbröder innehåller många fler scener som jag kommer att ta med mig ut från biosalongen.

Axel Danielson lägger nu Pangpangbröder åt sidan. Det känns skönt att gå vidare och att filmen nu får leva sitt eget liv, säger han, och berättar samtidigt att nästa filmprojekt redan är påbörjat, och han lovar att den inte kommer ta tio år att färdigställa.
– Den kommer att heta Kamp. Det ska bli en film som även den kretsar kring unga tonår och om den kombination av manisk energi och naivitet som finns i dessa år.



Fakta: 

Axel Danielson

Ålder: 35 år

Bor: I Masthugget

Bakgrund: Utbildad på Skurups folkhögskolas film/tv-linje och Filmhögskolan i Göteborg.

Nästa projekt: Har påbörjat en film med arbetstiteln Kamp

ANNONSER

Rekommenderade artiklar

Hon ger ut sin egen poesi

Louise Halvardsson gav ut sin diktsamling Hejdå tonårsångest - 35 dikter innan 35 på eget förlag. Nu har hon nominerats till Selmapriset.

Fria Tidningen

Feministisk sf-klassiker blir musik

Hur låter en bok? Kompositören Erik Dahl ger svaret då han stiger in i Ursula Le Guins litterära universum för att tolka klassikern Mörkrets vänstra hand.

Fria Tidningen

Solidaritetsorkester med hopp om framtiden

Christopher Ali Solidarity Quartet är svåra att sätta fingret på. Muslimsk mystik, ökenblues och svenskt vemod är några av inslagen på debutalbumet To Those Who Walked Before Us.

Fria Tidningen

© 2024 Fria.Nu