”Alla barn har rätt till en bra barndom” | Göteborgs Fria
Göteborgs Fria

”Alla barn har rätt till en bra barndom”

Lisbeth Pipping fick mycket uppmärksamhet för sin bok Kärlek och stålull där hon berättade om sin uppväxt med en mamma som hade en intellektuell funktionsnedsättning. Lagom till bokmässan är Lisbeth Pipping aktuell med en ny bok, denna gång med fokus på familjehem, vilka hon kallar vår tids hjältar.

Nyligen meddelade regeringen att de barn som placerats i fosterhem under 1900-talet inte kan få någon ersättning för den vanvårdad och misshandel som många drabbades av. Maria Larsson, barn- och äldreminister, har dock lämnat utrymme för diskussion och har bjudit in oppositionen till samtal.

Under bokmässan arrangeras ett aktuellt seminarium kopplat till den här frågan. Under titeln Ett annat hemma – om barnen som samhället svek diskuteras hur den sociala barnavården sett ut men framför allt hur den ser ut i dag – vad som görs och vad som kan göras för att förbättra den.

Föreläsaren och debattören Lisbeth Pipping är på mässan för att presentera sin bok Familjehemsboken-frågor, fakta och personliga berättelser. Boken riktar sig till alla som är eller funderar på att bli familjehem. Den innehåller dels personliga berättelser, där familjehem och placerade barn berättar om sina erfarenheter och ger konkreta råd, dels fakta om bland annat utsatta barns anknytning och hur socialtjänstens arbete med familjehem fungerar.
– Jag har skrivit boken för att jag vill ge en rättvisare bild på vad som är familjehem. Jag har mött tusentals familjehem och de allra flesta är bra familjehem. De ger utsatta barn en ny livschans. Jag vill också bjuda andra på de möten jag haft så att andra ska få se det jag har sett. Sedan är jag ganska trött på att diskussionen om ekonomisk ersättning till vanvårdade. Faktum är att ännu fler barn blev vanvårdade i sina egna hem, dem pratar vi inte alls om.

Under många år har en polariserad debatt skett där grupper anfört biologiska argument mot familjehemmen. I många fall anser Pipping att blod inte är tjockare än vatten och att det i många fall är andra saker som förenar människor än biologiska band.
– Jag menar att det ska vara en mänsklig rättighet att bli förälder. Jag vill inte leva i ett samhälle där vissa människor inte tillåts att bli föräldrar. Alla har rätt att bli föräldrar, men alla barn har rätt till en bra barndom. När detta krockar måste barnens rätt komma först. Så därför måste vi ibland omhänderta barn. Jag tycker det sker för lite omhändertagande i vårt land och många barn får leva allt för länge i kaos och vanvård för att föräldrar ska få möjlighet att prova att vara just föräldrar. Barn får aldrig bli experiment, betonar Pipping.

Själv anser hon att familjehem har en viktig funktion och att dessa hem många gånger har inneburit en räddning för många barn. "Familjehem är mina hjältar", uttrycker hon bestämt. Men vad som är viktigt är att alla som jobbar med barn och de som tar olika beslut runt barn måste se barn och unga som jämlika och medmänniskor. Att våga se med barnens ögon tycker hon är en bra utgångspunkt.
– Jag har träffat flera familjer som fått sina barn omhändertagna. Mammor med en intellektuell funktionsnedsättning har vänt sig till mig då de känner till min bakgrund. Jag känner stor glädje över att de kontaktat mig och känner förtroende eftersom jag räknas till den "andra sidan" som förordar fler omhändertaganden. Men jag tror de känner att de kan ha nytta av mina erfarenheter. Det är viktigt att bryta den stigmatisering kring omhändertaganden som finns. Det är ingen skam att inte fullt ut kunna ta hand om sina barn.

Pipping är starkt kritisk till att familjehemmen inte lyfts fram mer i debatten och menar att det sprids en massa myter om de som erbjuder hjälp till utsatta barn.
– Grunden till varför det talas för lite om dessa frågor tror jag är att samhället i stort ser det som ett nederlag när man inte klarar av föräldrarollen, men det är en felaktig utgångspunkt. Vi ska vara stolta över vårt skyddsnät. Men nu har det utvecklats en debattkultur där det hävdas att de som tar sig an utsatta barn gör det för pengarnas skull. Det är helt felaktigt. Den ekonomiska ersättningen till familjehemmen är låg.

Rekommenderade artiklar

Röster från verkstadsgolvet

Jonas Fröberg vid Teater Spira har under några år samlat in texter från industriarbetare runt om i landet, och nu samlas de i boken Vi ska inte skriva nån jävla bok. Den handlar om längtan efter sammanhang, kampen om makten över ordet, om finanskris och att bli varslad.

Kultur för äldre kräver mer personal

Tisdagens (12/4) debatt om kulturfrågor för äldre pekade på att personalbristen hindrar försöken att tillgodose äldres kulturbehov. Politikerna uppmanade till ökat engagemang från volontärer men ville inte lova ekonomiska reformer till kultursatsningar.

En artist som gick sin egen väg

På julafton förra året somnade Alf Robertson in. Arbetargrabben från Gamlestan i Göteborg blev 67 år gammal. Nyligen släpptes skivan En flisa av granit där Alf efter flera hjärtinfarkter och strokes får kämpa för att få fram orden. Alfs särprägel som artist är här tydlig – han var en artist som alltid tog sina egna vägar.

Makten och mutorna

I boken Pengar i sjön har journalisten Åsa Sveds granskat mutskandalen kring Gotlandsbolaget. Åsa Sveds följde alla sex rättegångar i vad som kommit att kallas Sveriges största mutbrott.

En evig rebell

För åtta år sedan lämnade trubaduren Bengt Sändh Sverige för att flytta till Spanien. Därifrån iakttar han förändringarna i sitt gamla hemland. Ett Sverige som han anser har blivit alltmer intolerant med åren.

© 2020 Göteborgs Fria