Här finns mycket att analysera. Men en enda mätning, som dessutom motsades på flera viktiga punkter av en annan nästan samtida mätning, genomförd av Novus, är inte mycket grund att stå på.

Men mätningen väcker ändå viktiga frågor. Hur rimligt skulle det vara om närmare 14 procent av de röstande skulle bli utan riksdagsrepresentation? Och då är inte ens andra små partier som FI, PP med flera medräknade. I Sverige har vi en fyraprocentsgräns till riksdagen. Det betyder att inget parti med mindre kommer in. Inte ens i fall då det skulle kunna bli ytterligare, ja faktiskt många partier som ligger strax under gränsen.

Man kan fråga sig om det rent teoretiskt skulle kunna bli så att inget parti kom in i riksdagen? Nåväl, den risken är mycket liten förstås, men den avslöjar en allvarlig brist i vår grundlag. Den beskrivna mätningen visar att även realistiska scenarier är orimliga. Varken MP eller FP är dessutom på helig okränkbar mark i framtiden. Så riksdagen skulle kunna närma sig ett tvåpartisystem fjärran från en äkta representativ demokrati.

Enligt någon obskyr logik är det väldigt tyst från partier som känner sig trygga. Och det är ju just de partier som sannolikt utgör en riksdagsmajoritet. Men demokrati bör inte vara ett egoistiskt spekulationsobjekt. Även medlemmarna i de största partierna borde kunna se hur orimlig Sveriges höga gräns till riksdagen faktiskt är.

Det är inget tvivel om att en riksdag med många småpartier kan vara svårare att hantera för en regering. Man måste förhandla både åt ena som andra hållet. Kanske får man släppa på en hel del prestige. Fast tveklöst kan ett enda parti, som SD, skapa en nog så svår situation. Det handlar egentligen inte i första hand om antalet. Regeringar kanske inte kan räkna med att gå fram med eniga förslag vilket nästan är en regel i Sverige. Regeringar kan kanske inte heller vara säkra på att få en riksdagsmajoritet för sina förslag. Inte då liksom inte heller nu.

Det finns goda demokratiska fördelar med tanken att landet styrs av riksdagsmajoriteter och inte av maktkoncentrat. Men besvärligt kan det bli. Demokrati är besvärligt men det är bara att iaktta norra Afrika och Mellersta Östern för att inse att demokrati är det värt att kämpa för och också ta på sig en del besvär för.

Så jag vill uppmana regeringen att föreslå nya regler med en spärr kring en procent, eller varför inte helt enkelt utan spärr. Varje riksdagskandidat, som får nog med stöd för sin kandidatur, kommer in. Rätt logiskt. Nog borde det finnas både två och möjligen tre partier i regeringen som skulle kunna kämpa för detta förslag och de Nya Moderaterna skulle kunna visa upp sin nya profil, där det månne ingår en portion fair play, visst?