Minns Göteborg 2001 | Göteborgs Fria

Debatt


Minnesministeriet
Göteborgs Fria

Minns Göteborg 2001

Tio år har förflutit sedan dagarna under EU-toppmötet i Göteborg, dagar som förändrade många människors liv. I Vasaparken i onsdags avtäcktes ett minnesmärke över händelserna. Till ceremonin skrev gruppen Minnesministeriet denna text om Göteborg 2001.


Vi är Minnesministeriet.

Vi är de som minns, de som alltid kommer att minnas.

Vi är de vars liv är avhängiga av att inte glömma.

Vårt politiska uppdrag är att förvalta de minnen som ordningen har förnekat.

Det har gått tio år nu, tio år sen Avenyn, tio år sen Vasaplatsen och Hvitfeldtska, tio år sen Järntorget och Schillerska.

Det har gått tio år sen dessa namn oåterkalleligt skrevs in i våra kroppar, sen våra kroppar skrevs in i globaliseringens rörelseschema.

Det har gått tio år sen vi stod här, fyllda av raseri och beslutsamhet, fyllda av gemenskap och rädsla.

Det var vi som sa att en annan värld var möjlig, vi som lärde oss vilka repressalier som väntar de som tror på denna utsaga.

Det var vi som sa, inte i vårt namn, inte med vårt godkännande, inte utan att vi gör allt som står i vår makt.

Det var vi som förlorade vår oskuld, vi som aldrig hade någon oskuld, vi som föddes skyldiga eftersom vårt välstånd alltid var på någon annans bekostnad.

Det var vi som vände ryggen åt ordningen, vi som blev skjutna i ryggen när vi sprang.

Det var vi som visste att vår tystnad inte skulle skydda oss, vi som stod på torgen och skrek, som sträckte ut händerna för att skydda varandra.

Det var vi som sa, om våra händer är våra blir det vi skapar också vårt, vi som blödde men aldrig slutade plåstra om varandra.

Det var vi som fick veta att vi inte hade någon politisk agenda när vi manifesterade den, vi som straffades när vi påtalade brottet.

Det var vi som förväntades ta avstånd från varandra för att erkännas av den ordning vi ville ta avstånd ifrån.

Det var vi som lärde oss att de värsta övergreppen är de som förgriparen vägrar att erkänna, de där förgriparen fabricerar bevismaterial för att få oss dömda.

Det var vi som förlorade vår tilltro till rättsstaten, vi som aldrig hade någon tilltro, vi som visste att rättsstatens uppgift var att maskera orättvisan.

Det var vi som fråntogs rätten att maskera oss, vi som förstod att en ros är en ros är en ros, att en tysk terrorist är ett spöke som går runt i Europa.

Det var vi som åkte till Köpenhamn, vi som åkte till Rostock och Genua, vi som blev nedslagna men fortsatte att följa globaliseringens rörelseschema.

Det var vi som upprepade, inte i vårt namn, inte med vårt godkännande, inte utan att vi gör allt som står i vår makt.

Det är vi som tio år senare börjar gråta när vi hör ljudet av helikoptrar.

Vi är Minnesministeriet.

Vi är de som minns, de som alltid kommer att minnas.

Vi är de vars liv är avhängiga av att inte glömma.

Vårt politiska uppdrag är att förvalta de minnen som ordningen har förnekat.

Vi vet att om vårt förflutna inte omfattas av den officiella historieskrivningen, måste vi berätta egna historier.

Vi vet att om vår framtid inte representeras av de officiella monumenten, måste vi resa egna monument.

Vi vet att historien är en riskfylld sysselsättning, vi är beredda att ta den.

Vi vet att historien är en kamp om vem som skriver historien, vi slipar våra vapen.

Vi vet att de mest avgörande ögonblicken är de som har betraktats som omöjliga, att vi måste minnas dem för att de ska fortsätta att vara möjliga.

Vi vet att nuet inte bara har formats av historiens oförrätter, utan också av hur dessa oförrätter systematiskt har förnekats.

Vi vet att vi aldrig kan tillåta glömskan, inte i vårt namn, inte med vårt godkännande, inte utan att vi gör allt som står i vår makt.

Vi vet att minnet av oförrätter skriver om historien, omformar den grund på vilken vi lever.

Vi vet att vi måste omforma den grund på vilken vi lever.

Vi vet att när vi minns historien skapar vi ett annat nu, en annan ordning.

Vi vet att när vi minns blir en annan värld möjlig.

Annons

Rekommenderade artiklar

Debatt
:

En av fyra saknar hjälpmedel

Regeringens hjälpmedelsutredning är nu klar. Uppdraget var åtgärder som ökar delaktigheten i samhällslivet och gör hjälpmedelstilldelningen mera likvärdig över landet – något som kräver en rättighetslag, skriver Neuroförbundet.

Debatt
:

Förbjud olje- och gasutvinningen

Regeringen har nu en unik möjlighet att förbjuda landutvinning av olja och fossilgas, och deras trovärdighet i klimatfrågan står och faller med denna fråga, menar en lång rad miljödebattörer.

© 2017 Göteborgs Fria