Under slogans som "Tillgänglighet är en rättighet" och "Tillgänglighet är jämlikhet" gick Marschen för tillgänglighet genom Göteborg i dag för femte året i rad. Arrangörerna, Göteborg Independent Living och DHR Göteborg, var tydliga med sitt budskap: inför en diskrimineringslag mot tillgänglighet.

- År 2009 ville man skriva in otillgänglighet i den nya diskrimineringslagen, och det lät ju bra, men vad gjorde man i sista minuten: man tog bort just denna del för att utreda den ytterligare. Det är vansinnigt, sa Anders Westgerd, i ett tal på Götaplatsen, dit demonstrationståget gick.

Han hänvisade till att frågan om otillgänglighet som diskriminering diskuterats i 20 års tid och att utredningen Bortom fagert tal förra året drog slutsatsen att otillgänglighet borde klassas som diskriminering.

- Det är dags att sluta utreda och att gå från ord till handling. Först när en lag genomförs kan Sverige vara på väg mot en öppenhet och ett samhälle där alla kan ta del. Det är först när man inför skadestånd som något händer, sa Westgerd.

David Lega (KD) höll däremot inte med om att en lag är den bästa lösningen.
- Jag är osäker om det är den bästa vägen. Jag tror man når längre genom att peppa och motivera än att hota med straff. Jag tror att vi kommer snabbare fram med motivation istället för en lag, sa han.

Jesper Odelberg (V) höll inte med.

- Det ska omfattas av en diskrimineringslag eftersom otillgänglighet är diskriminering, det är ett förtryck. Nu är tillgängligheten åt helevete.

Kristina Kindberg, anställd hos Unga Rörelsehindrade höll med om att en lag är viktig.
- Då kan man kräva mer, annars kan man bara tycka att något måste göras, men med en lag blir det mer kraftfullt, sa hon.

Håkan Högberg från DHR Göteborg pekade på att det redan finns lagar som gäller tillgänglighet, men att för lite görs.

- Det räcker att se sig runt här på alla statusbyggnader. Vad är det som visar att man är stor och stark: jo trappor! Den lagen vi har nu fungerar bara så länge kommunerna agerar - och Göteborg agerar inte. Därför käver vi en diskrimineringslag, så att det kostar pengar att diskriminera, sa Håkan Högerberg.

Han pekade också på att tillgängligheten inte endast rör en liten grupp, utan även de 77 000 personer över 65 år och de 39 442 göteborgare under 6 år som behöver barnvagn.

Efter att ha varit aktiv inom rörelsen i 40 år var Håkan Högberg också trött på att det hänt för lite.
- På min första pin som jag fick för 40 år sedan stod det "gör allmänna färdmedel allmänna", nu är den pinen lika aktuell.

Håkan Högberg krävde också tillgänglighet inom sjukvården, tillgängliga badplatser och att tillgänglighet ska vara ett krav för att restauranger ska få utskänkningstillstånd.

Anders Westgerd jämförde den uppståndelsen som varit kring SJ:s inställda tåg i vintras med den bristen på uppmärksamhet som tillgänglighetsfrågan har fått.

- Det är 2011 i år och något som gör mig förbannad är att när SJ ställer in tåg på grund av dåligt väder så blir det ramaskri, när askmolnen gör att flyg ställs in så blir det ramaskri och mediarapportering - men detta är något som hundra tusentals personer upplever varje dag. Vi kan inte ta del av samhället och inte heller bidra till samhället. Vi kommer inte in i butiker och skolor. Det är förjävligt att det är så år 2011, sa Anders Westgerd. För hoppningsvis är det sista gången som vi håller marschen.