Anställda dömer ut Langley Travel | Göteborgs Fria
Göteborgs Fria

Anställda dömer ut Langley Travel

Att kombinera sol, bad och jobb genom att säsongsarbeta på hotell kan låta lockande. Just nu tar det Göteborgsbaserade företaget Langley Travel emot sommarens ansökningar. Men FRIA kan avslöja att anställda på Langley Travels hotell på Korsika 2010 tvingades arbeta obetald övertid och utsattes för en undermålig arbetsmiljö.

Ile-Rousse. Ett litet samhälle på nordvästra Korsika. Här ligger Hotel Napoléon Bonaparte, ett av öns svenskhotell. Ägt av Göteborgsgrundade Langley Travel, och på sommaren fullt av unga arbetare från Sverige.Alexander Westerberg var en av dessa säsongsanställda sommaren 2010. Han arbetade som 'handy-man', vilket innebar glödlampsbyten, kabeldragning och många andra uppgifter.

Alexander kom till hotellet den 5 april 2010. Han hade föregående vintersäsong arbetat på Langleys skidhotell i Chamonix. Anställningen på Korsika hade blivit klar bara en vecka tidigare.Hans första anhalt som nyanländ var att lämna packningen på personalboendet, längst upp på hotellets fjärde våning. Boendet var en korridor med flera rum, varav de flesta delades av flera.

De första veckorna blev intensiva, och vid hotellets öppning fanns det fortfarande mycket som var ofärdigt. I köket saknades hyllor – bestick och tallrikar fick förvaras i backar på köksgolvet, där damm och matrester yrde.

Efter ett par veckor ville hotelledningen ha scheman påskrivna av personalen. Alexander upptäckte att de inte stämde. Han räknade med att han och flera av de andra anställda hade jobbat runt 290 timmar första månaden, men den rejäla övertiden fanns inte med alls. När han påpekade det fick han till svar att schemat inte skulle påverka lönen. Men när lönebeskedet kom var det ändå för 40-timmarsveckor. Efter en tids påtryckningar fick Alexander ett litet påslag, men kollegorna fick klara sig med den avtalade grundlönen.

Boendet – som kostade motsvarande 7 000 kronor i månaden och drogs från lönen – saknade uppvärmning de första två veckorna. Det fanns inget varmvatten i kranarna. En duschblandare lossnade från väggen, och senare under säsongen rasade delar av en vägg i tjejernas duschrum i ett moln av betongdamm. Det fanns inte heller fungerande avrinning från duscharna; det använda vattnet samlades i ett hörn av duschrummet, och personalen fick bära ut vattnet i hinkar allteftersom.

Först tre veckor in i vistelsen anlände varmvattnet till personalvåningen.På eftermiddagen den 25 april strök säsongens första rejäla regn in över byn. Några säsongare gick upp till sin våning för att ta igen sig, och i korridoren hade en stor pöl bildats. Regn sipprade ner längs med väggarna från ett hål i taket.

Alexander försökte få dit en professionell hantverkare som kunde reparera det alltmer skadade taket, men det prioriterades inte av ledningen. Den bit av heltäckningsmattan som sugit åt sig vattnet började lukta; personalen blev tvungen att riva loss den för att våningen skulle vara beboelig.

Under högsäsongen i juli kom den norske musikstudenten Vemund Skulberg från Oslo till hotellet för en tvåveckors semester. En kväll satt han i lobbyn och pratade musik med personalen. De gick upp till personalvåningen för att hämta en gitarr som han kunde låna under sin vistelse.

– Första intrycket var att det var ruttna lägenheter. Det var väldigt lite plats och det var mögligt. Det var som ett överfullt studentboende, folk bodde uppepå varandra, berättar han.

Den 23 juli lånade Alexander en kamera. Han gick genom våningen från hörn till hörn och fotograferade de skador han såg.Någon timme senare satt han på rummet, och gjorde sig klar att följa med några andra säsongare till matbutiken nere i byn. Under hela dagen hade han hostat och känt sig lite yr, och det hade börjat sticka i halsen. När han kom ner till lobbyn slog andningssvårigheterna till med full kraft. Hans hals svullnade upp och han kunde inte längre få någon luft.

Ett par kollegor hjälpte Alexander ut på framsidan. Med illröda ögon och utan känsel i ansiktet bars han till doktorn ett stenkast från hotellet. Doktor Christophe Ferrandi gav honom genast en kortisonspruta och skrev ut recept på Aerius- och Solupredtabletter samt Ventoline. Symtomen avtog.

Efter att ha förklarat besvären för hotellchefen fick Alexander flytta ner till det extra personalrum som fanns bakom receptionen, i hopp om att besvären skulle avta. Dagen efter flytten återkom ändå andningssvårigheterna.

– Det var flera gånger som han satt ute på trappan och kippade efter andan, berättar en servitris som vill vara anonym.

Hon gick ofta med vatten till Alexander under arbetspassen.

– Det syntes på hela hans kroppshållning att han inte mådde bra, och han var alldeles blek. Han fick ju fortsätta jobba, bära och slita. Jag sa till honom att "nu får du fan inte röra dig mer" men då ropade hotellchefen att han skulle fortsätta, säger hon.

Någon sjukersättning var det inte tal om. De tillfällen då Alexander verkligen inte kunde jobba låg han på sitt rum och hostade; det räknades till hans ledighet.

Samtidigt började fler och fler i personalen känna att luften på boendet inte var bra.

Tre dagar innan Alexanders första reaktion anlände en ny guide, Sara Börjesson från Kode. Redan första dagen fick hon problem. Sara, som tidigare i livet haft problem med lungorna, fick allt svårare att andas. Precis som Alexander blev Sara nedflyttad till boendet bakom receptionen, men när problemen fortsatte fick hon istället flytta hem till hotellchefen som bodde en bit från hotellet.

– Man fick ju kommentarer från var och varannan person att de känt av det, säger hon.

Sara blev orolig. Hon ringde hem och pratade med sin mamma, som i sin tur ringde sjukvårdsupplysningen. Beskedet: Sara behövde ta sig bort från arbetsplatsen så fort som möjligt, med risk för att besvären skulle bli kroniska. Samma varning gällde samtliga som bodde i lokalerna så länge orsaken till obehagen inte var fastställd.

Sara bestämde sig för att köpa en biljett – Langley Travel ger inte nyanställda någon ersättning för resor till och från arbetsorten – och återvända till Sverige på dagen två veckor efter att hon anlänt till hotellet. Två veckors uppsägningstid kunde inte fullföljas – Sara var för sjuk.

Peter Karancsi jobbar på Arbetsförmedlingen i Malmö. Han representerar EURES-nätverket, som arbetar med utlandsjobb inom EU.

– Om man inte från första början är medveten om sina rättigheter i anställningsavtalet kan det ofta vara kört, säger han.

Peter Karancsi jämför med andra EU-medborgare som arbetar i Sverige. Ofta utgår de från att de har rätt till arbetsunderstöd, men när de återvänder hem får de ingen ersättning från det systemet. Langley Travel har sitt svenska huvudkontor i Göteborg, men anställer sin personal via Langley Travel A/S i Danmark. När de anställda hamnar i Frankrike är det redan svårt för de flesta att reda ut vad de har rätt till och vilket lands regler som gäller vid till exempel sjukdom.

Karancsi välkomnar att bristande arbetsförhållanden diskuteras. Men han vill också lyfta fram exempel på jobb som fungerat bra:

– Det finns till exempel svenskar som jobbar som entertainers i Spanien, på en arbetsplats där arbetsgivaren tagit ner den anställdes föräldrar från Sverige om någon skadat sig, säger han.

Vi diskuterar vad som ska förväntas när man kommer ner till en arbetsplats som hotellet på Korsika. Jag förklarar hur personalboendet för de säsongsanställda sett ut, och att flera fått allergiska reaktioner under tiden de bott på boendet.

– Det är ju inte ett drägligt boende för någon människa i så fall, säger Peter Karancsi.

Katja Brandt, personalchef för Langley Travel under sommaren 2010, känner inte till några problem med personalboendet.

– Boendet på Napoléon Bonaparte har faktiskt ganska hög standard om man jämför med andra franska bostäder. Det är hotellrum de bor i, säger hon.

I Göteborg sitter Pontus Langley, företagets vd och ansikte utåt, och han håller inte med Katja Brandt om boendestandarden.

– Vi är medvetna om att vi behöver göra något åt boendet, och förbättra det. Vi har gjort i ordning det inför den här sommarsäsongen, kaklat om i duschar, målat och fixat till.

Vattenläckor och fuktskador vill han däremot inte kännas vid.

– Det finns inga vattenläckor på plats. Det har inte funnits. Det vet vi, för vi låter ju inte hotellet stå och läcka i taket. Om man däremot lämnar fönster öppna, då regnar det in, säger han.

Hur har det då kunnat bli hål i taket och vattenpölar i korridoren, där det saknas fönster?

– Jag har aldrig hört att det skulle vara inne i korridorerna. Däremot ska du veta att det är ganska mycket ung personal, som aldrig har bott hemifrån tidigare. Och det är klart, slarvar man med att stänga fönster, då regnar det in helt enkelt.

Pontus Langley säger att det har konstaterats att det inte fanns vare sig mögel eller fuktskador på personalboendet. Jag frågar om någon med kunskaper inom arbetsmiljö eller medicin har fått bedöma boendet, eftersom personalen har klagat.

– Det är våra byggkillar som varit där och tittat. Det finns ju inga läckor, inget mögel. Du ser ju om det finns någon fuktskada eller inte, svarar Pontus Langley, som säger att några mögelskador aldrig har konstaterats och att endast en person har fått hälsoproblem.

– Det är 300 personer som jobbat där under 10 år, och så har du en som får allergiska besvär. Självklart tittar man om det finns några stora mögelskador, och det finns inte. Att en person på tio år skulle vara sjuk, det finns ju inte grund för att man ska dra igång en jätteutredning, säger han.

Vad gäller arbetstider ska arbetsbördan vara beräknad utifrån 40-timmarsvecka, säger Pontus Langley. Att många – som när Alexander och flera av hans kollegor med sina 290 timmar eller ungefär 11 timmar om dagen varje dag i veckan – får jobba över beror enligt Langley i första hand på ovana.

– Vi har en hel del som är nya, som till exempel ska servera, då tar det lite längre tid för dig att utföra det jobbet de första veckorna. Du vet inte hur du ska putsa besticken och så vidare. Och vi försöker pusha på att de ska lära sig att komma in i normalt tempo, säger Pontus Langley.

Efter sommaren 2010 är Alexander säker på att han inte vill jobba för Langley Travel igen. 

– Jag skulle aldrig jobba för ett sådant företag som systematiskt utnyttjar ungdomar, säger han.

Till säsong 2011 meddelar Langley Travel att personalvåningen byggs om helt och blir hotellrum, och att personalboendet flyttas ner till hotellets källarvåning.

Katja Brandt har sedan intervjun lämnat sin post som personalchef.

Rekommenderade artiklar

Omfattande fusk med arbetsrätten på Langley Travels hotell

För två veckor sedan avslöjade FRIA bristande arbetsrätt för personalen på Langley Travels hotell på Korsika. I dag kan vi även avslöja att personal på företagets olika hotell runt om i världen utsatts för samma sak: obetald övertid, arbetsmånader på upp till 300 timmar och uteblivna  sjukersättningar. Personal tvingas också skriva på papper om att de varit lediga även om de arbetat en månad utan en ledig dag och om att de jobbat 40-timmarsveckor även om de jobbat mycket mer. 

– Jag frågade vad som skulle hända om jag inte ville skriva under, och då sa de att man kunde få sparken, säger Anna, som vill vara anonym på grund av företagets policy om tystnadsplikt.

Björklund: Läs historia, Åkesson!

Liberalernas ledare Jan Björklund sjöng de liberala värdenas lovsång i sitt Almedalstal och angrep SD- ledaren.

–Jimmie Åkesson, gå hem och läs historia!

Förbud mot barnärktenskap

Regeringens förslag om totalförbud mot erkännande av barnäktenskap välkomnas av experter inom hedersrelaterat våld och förtryck. Därmed läggs mindre ansvar på flickorna, anser Bernardita Núñez, verksamhetsledare på Terrafem kvinnojour. 

Hjärnan pigg längre hos dagens 70-åringar

Dagens personer i 70-årsåldern är piggare i hjärnan än tidigare generationer. Men när den kognitiva förmågan väl börjar försämras, går nedgången snabbare än tidigare. Det antas hänga ihop med hur vi använder hjärnans reservkapacitet. 

© 2019 Göteborgs Fria