Indiens kastlösa kvinnor säger ifrån | Göteborgs Fria

Recension


Göteborgs Fria

Indiens kastlösa kvinnor säger ifrån

I norra Indien har tusentals kastlösa kvinnor organiserat sig i sin kamp mot det förtryckande kastsystemet. Lätta att känna igen i sina chockrosa saris tar de upp konflikten med polis och äkta män i kampen för att säkra kvinnors rättigheter.

Pink Saris beskrivs i pressmeddelandet främst som filmen om det beryktade Gulabi Gang, en grupp kastlösa kvinnor från Uttar Pradesh-regionen i norra Indien som har organiserat sig själva och kämpar för att kvinnors rättigheter upprätthålls av en sönderkorrumperad polisstyrka. De kämpar mot barnbröllop, mot våld i hemmet och mot sexuellt utnyttjande. Namnet, som översatt betyder rosa gänget, har de fått efter de chockrosa saris de bär, en färg som sticker i ögonen lika mycket som deras motstånd förmodligen gör.

Men den hyllade brittiska dokumentärmakaren Kim Longinottos film om Gulabi Gang, visar sig för och främst vara ett porträtt av kvinnan bakom nätverket, den imposanta Sampat Pal Devi. Med en styrka som man nästan vill beskriva som en urkraft, och en oförtröttlig glöd, tar hon sig ann det ständiga flöde av unga flickor som kommer till henne för att be om hjälp. Det är kvinnor som har blivit bortgifta som barn som nu misshandlas dagligen av sin svärfamilj och som blir slagna av sina män och våldtagna av svärfadern. Det är kvinnor som har rymt hemifrån och flickor som har blivit gravida utan att vara gifta. Sampat Pal Devi kör på som en bulldozer, pratar med svärfamiljer, hotar män, hotar poliser och ordnar bröllop och skilsmässor. Hon pratar högt och tar plats. ”Är du blyg, kommer du att dö”, säger hon till en flicka vars blick borrar sig i marken när hon viskande berättar sin historia.

Sampat Pal Devi kämpar för att avskaffa ett kastsystem som förtrycker människor, hon vill att kvinnors rättigheter efterföljs, att kvinnor höjer sina röster, visar sina ansikten. Dokumentären följer Sampat Pal Devi genom ett flertal ”interventioner” hon genomför och visar på vikten av att någon gör någonting och säger emot även när fienden tycks oövervinnlig. Man kan formligen känna hennes frustration över att tvingas verka inom en struktur som plågar kvinnor, men hon kan inte göra mer än att försöka få våldsmän i fängelse och låta dem stå som varnande exempel för andra som ser sina ingifta kvinnor som slavar. Kvinnorna själva tvingas tillbaka till sina svärfamiljer då de varken har pengar, utbildning eller möjlighet att återvända till familjehemmet.
Själv en barnbrud, bortgift vid tolvårsålder, blev Sampat Pal Devi utslängd ur sin svärfamilj för sin olydighet. Hon är fortfarande gift men lever numera med en man som tillhör en av de högre kasterna medan hon är född inom en av de lägre. Man kan inte säga annat än att Sampat Pal Devi lever som hon lär.

Som porträtt av den kompromisslösa, Sampat Pal Devi är Pink Saris ömsint och inspirerande, men det är något som saknas för att Pink Saris ska träffa en som en knytnäve i solarplexus. Kanske är det avsaknaden av kontext, av bakgrundsinformation och uppföljning. Det är klart, mycket kan man räkna ut själv, men dokumentären hade med fördel kunnat berätta mer om kvinnors rättigheter i Indien, om Gulabi Gangs politiska inverkan och överhuvudtaget mer om själva gänget. Vilka är denna chockrosa massa av tusentals kastlösa kvinnor som beväpnade med lathis, långa käppar som används till självförsvar (och ibland till att puckla på män som slår sina fruar) kämpar för kvinnors rättigheter? Deras röster förblir ohörda, endast ledarens tillåts tala. Var inte hela poängen att kvinnor skulle höja sina röster?

Fakta: 

FILM
Pink Saris

AV Kim Longinotto, Storbritannien, 2008

VAR Hagabion

Rekommenderade artiklar

Dockteater för både barn och vuxna

Recension

Teater Sesams version av Alice i Underlandet vill väcka tankar om lekens funktion och betydelse. Lilla Alice använder sig av lekens och kreativitetens kraft för att skapa en värld som är både underhållande och utvecklande.

Zombies – de nya vampyrerna?

Recension

Den första delen i Carrie Ryans postapokalyptiska zombietrilogi lämnar inga bestående intryck. Trots sin avsaknad av personlighet ter sig zombierna som de klart mest intressanta karaktärerna, skriver FRIA:s recensent.

Teater Tamauer vågar ta ställning

Recension

Whatever love means är en ordagrann överföring av Liv Strömquist serier till teaterscenen. Med intelligent regi och skådespel lyckas Teater Tamauer med konststycket att både fånga och behålla den charm och politiska engagemang som finns i Liv Strömquists serier.

Endast den starke överlever

Recension

Isak & Billy, Kristofer Folkhammars skönlitterära debut, är en beskrivning av en kärleksaffär men också en kommentar till ett samhälle där yta och framgång sätts i första rummet.

© 2019 Göteborgs Fria