Göteborgs Fria

"Läkarnas miss förstörde mitt liv"

I mars 2009 upptäckte Nadja Lindén Allu en knöl i ena bröstet. Men trots flera besök på Capio Vårdcentral Axess och ihärdiga försök att få en ordentlig undersökning gjordes ingen sådan förrän i oktober 2010. Då var cancern redan ett faktum.

”Första inlägget... Och ni som inte redan visste vet väl nu. Så svårt att berätta och förklara för folk. Det syns ju inte direkt på utsidan – ännu – i alla fall inte med kläder på. För att göra en lång historia kort så sökte jag våren 2009 för en knöl i höger bröst men inte förrän hösten 2010 tar man det på allvar och jag fick den 8 december 2010 diagnosen:

Invasiv ductal bröstcancer. HER2-negativ. Hormonkänslig. Stadium 2.Spridning till 8 av 21 borttagna lymfkörtlar.Jag opereras den 9 december och de tar bort en del av mitt högra bröst samt ”rensar” ut i armhålan.Overkligt, omtumlande. Händer det här mig!? De måste ha förväxlat på något sätt! Jag är mitt i en skräckfilm, jag har huvudrollen, kan inte ta mig härifrån.”

Så skrev Nadja Lindén Allu på sin blogg efter att hon fått besked om att hon har cancer.Men vi ska backa bandet till den 17 mars 2009. Det var då hon för första gången besökte läkare för att kontrollera en knöl i höger bröst.

– En arbetskamrat gick bort i cancer och det gjorde att jag reagerade när jag själv hittade en knöl, berättar Nadja Lindén Allu.

Hon gick till Capio Vårdcentral Axess där läkaren konstaterade en ärtstor kula och skrev en remiss för mammografi vid Grindstugan på Carlanderska. Vid en undersökning den 8 april 2009 sa personalen: ”den där lilla ärtan, det är inget att bekymra sig över”, berättar Nadja Lindén Allu.

Hon blev dock tillsagd att hon kunde kolla upp knölen igen efter några månader, enligt journalen ”i ett försök att helt lugna patienten”.

I oktober 2009 gjorde därför Nadja Lindén Allu ett ultraljud på Carlanderska. Läkaren Anne Gering-Kutti bedömde då att det inte fanns några tecken på  cancer, och att en punktion av knölen därför inte var nödvändig.

Men som tiden gick började knölen att växa och göra mer och mer ont och den 8 juni 2010 sökte Nadja Lindén Allu därför återigen upp Capio Vårdcentral Axess för att få en remiss för att ta bort knölen. Läkaren Fatemeh Rostamian sa att hon skulle skicka en remiss till Carlanderskas kirurgmottagning.

Men något besked om besök fick Nadja Lindén Allu aldrig.

Det beror på något som Fatemeh Rostamian skrev i journalen den 23 juni: ”Jag har fått remiss i retur från Carlanderska som bara tar emot privatbetalande patienter som är försäkringspatienter. Remissen om mammografi skickas vidare till ett annat ställe som vi har avtal med.”

Att Carlanderska inte tagit emot remissen var dock inget som Nadja Lindén Allu informerades om. Istället ringde hon själv vid två tillfällen till Capio Vårdcentral Axess för att få veta vad som hände.

– Ingen hade hört av sig för att berätta det, det ska väl inte vara mitt jobb att agera detektiv för att ta reda på vad som hänt med remissen.

Den 24 augusti fick hon svaret att remissen var skickad till SU. Det var den dock inte. Det skulle dröja tre månader, till den 22 september, innan Fatemeh Rostamian skickade vidare remissen till något annat ställe, SU/Sahlgrenskas mammografi.

– Jag hade då varit som bortglömd under en lång tid. Sådant får inte hända. Det får inte ta ett halvår och två påpekanden från mig innan det händer något.

När Nadja Lindén Allu väl kom till Sahlgrenska den 27 oktober 2010 hade knölen växt.

– Det de kallade lilla ärtan på Carlanderska hade nu växt och var 2 cm – inte 4 mm som från början.

27 okt 2010: ”Jag är ingen expert på ultraljud men ser att kratrarna i det månlandskap som armhålans vävnad liknar på ultraljudsskärmen, inte är normalt. I samma ögonblick som detta visar sig kommer sjuksköterskan fram till mig, sätter sig bredvid mig på britsen och börjar klappa på mig.

Då förstår jag... att det är cancer.

Ingen säger något, inte jag heller, utan jag ombeds att gå till punktcytologiska labratoriet nästa morgon för att göra en så kallad fin nålsbiopsi.Känner mig som i ett töcken när jag går ut därifrån. Försöker ringa någon, måste prata, får ingen luft.

M kommer med bilen, jag gråter och det enda jag får ur mig är: det gick åt helvete.”

Nadja Lindén Allu fick en operationstid den 9 december 2010. Nu, i mars 2011, går hon på cellgiftsbehandling och när den är klar väntar 33 strålningsbehandling.

– Jag är aktiv, har hästar, jobbar som undersköterska på en förlossningsavdelning, har fyra barn och många fritidsintressen. Nu orkar jag ingenting. En av hästarna har jag fått lämna i Skåne.

Nadja Lindén Allu har nu anmält Carlanderska och Capio Vårdcentral Axess till Socialstyrelsen.

– Det är absolut så att Capio Vårdcentrals agerande har påverkat hela mitt liv, jag avråder andra från att gå dit och jag har bytt vårdcentral. Om de hade tagit det på allvar och skickat mig på punktion tidigare kanske det hade räckt att ta bort knölen, då kanske det inte hade spridit sig, då kanske jag inte hade behövt gå på cellgiftsbehandling, säger Nadja Lindén Allu.

Hon berättar att hon valt att berätta sin historia för att andra ska slippa gå igenom samma saker som hon har gjort.

– Jag vet inte varför de inte kollade upp det redan första gången? Det kanske kostar pengar för vårdcentralen. Jag har glad att jag stod på mig i alla fall. 

ANNONSER

Rekommenderade artiklar

Så kan #metoo påverka arbetslivet

MeToo

”Det kommer alltid att finnas en före och efter #metoo” – Fria pratar #metoo och arbetsrätt med två fackliga experter.

Fria Tidningen

Här är alla metoo-upprop

MeToo

49 yrkeskårer och andra grupper vittnar om sexuella trakasserier ­– här är hela listan.

Fria Tidningen

Forskare kräver nytt klimatmål

2 eller 1,5 grader. Det kan låta lika men innebär stora skillnader när det gäller den globala uppvärmningen, visar ny forskning.

Fria Tidningen

© 2024 Fria.Nu