Somalier tar revansch mot fördomar | Göteborgs Fria
Göteborgs Fria

Somalier tar revansch mot fördomar

I media utmålas etniskt ursprung ofta som en orsak till problem. Somalier har beskrivits som ett folk på väg att gå under av kriminalitet, missbruk och arbetslöshet. Men det finns också de som kämpar för att slå hål på fördomarna. Genom positiva förebilder vill organisationen Göteborgsinitiativet lyfta fram en annan bild.

Det är höstkväll i Hammarkullen. I ett fullsatt Folkets Hus hålls en inspirationskväll för unga svensksomalier. Ett sorl av glada röster ljuder i lokalen och stämningen är förväntansfull. Frivilligorganisationen Göteborgsinitiativet, som jobbar med flyktingar och invandrares situation, vill i projektet Vilja Vara Kunna bryta fördomar om somalier genom att lyfta fram positiva förebilder. I en bok har de samlat porträtt av tio kvinnor och tio män, svensksomalier som lyckats och trivs med sina karriärer.

Genom att dela ut boken och hålla inspirationsträffar vill de motivera unga svensksomalier att satsa på sina drömmar och inte förlamas av den negativa rapporteringen i media. En av förebilderna är komikern Khalid Geire. På scenen i Folkets Hus skämtar han om hur det är att vara somalier i Sverige, men under kvällen talar han också allvar.

– Det var nitton år sedan jag kom till Sverige och jag har sett hur bilden av somalier har försämrats med åren. Det började med enkel statistik över sådant som arbetslöshet. Sedan blev vi svårast att integrera och nu används vi alltid som det dåliga exemplet, att vi "är" problemet. Vi somalier har inte deltagit i diskussionen. Vi har inte sagt emot. Vilja Vara Kunna är en enkel idé men det betyder så otroligt mycket. Det är en motvikt till allt det negativa vi hör, säger Khalid Geire.

I slutet av 2007 publicerade Göteborgs-Posten ett reportage med rubriken "Mot undergången?" där svensksomalierna i Göteborg beskrevs som de frånvarande fädernas folk, på väg att gå under. Som förklaringar till "katastrofen" angavs pappor som överger sina familjer, bidragsfusk, dåliga skolbetyg, arbetslöshet, kriminalitet och missbruk. Reportaget väckte många reaktioner. Det kritiserades för att vara kränkande och en grov generalisering av en redan utsatt grupp. En manifestation anordnades utanför GP-huset mot spridandet av fördomar och många upprörda läsare hörde av sig till tidningen. Syftet med reportaget ifrågasattes och det kritiserades för att öka segregationen.

– Att framställa en allmängiltig sanning om en grupp på det sättet, att tro sig kunna förutsäga individers egenskaper, är rasistiskt tänkande, säger massmedieforskaren Ylva Brune.

Hon har undersökt journalistik om invandrare och flyktingar och anser att de beskrivs som ett kollektiv som alltid kopplas till problem som inte definieras av dem själva. Hon menar att medierna återskapar en bild av invandrare i behov av hjälp och med gemensamma egenskaper som går ut på att det finns en skillnad mellan vi och de.

– Det finns ett antal stereotyper som medierna har byggt upp, och bygger upp gång på gång. Hur invandrarkillen ser ut, hur han pratar. Han står på ungdomsgården, spelar biljard och planerar någon typ av vandalism. Vi vet hur hans syster har det, hon som inte får gå på diskotek. Vi vet hur hans pappa har det: har han ett jobb bakar han pizza, annars sitter han i en källarlokal och ber, sen går han hem och förtrycker sin fru. Hon i sin tur skjuter en kundvagn framför sig över ett blåsigt torg. Hon kan inget och får sedan genom ett projekt hjälp med att plocka svamp och blir så glad och tacksam, säger Ylva Brune.

Hon berättar att människor som inte har svensk etnisk bakgrund endast utgör fem procent av alla som syns i medierna. Är man osynliggjord som etnisk grupp blir det desto viktigare hur man skildras de gånger det väl händer.
Diskriminering och rasism bör diskuteras mer än människors etniska ursprung tycker Paulina de los Reyes. Hon är professor i ekonomisk historia och fokus i hennes forskning är att synliggöra förtryck.

– Etnicitet tillskrivs människor som kallas icke-svenskar. Det kopplas till föreställningar om olika kulturer, vanor och normer. Det förstärker ofta stereotyper, används om de som klassas som annorlunda och när det handlar om sociala och ekonomiska problem. Det ger en bild av att det är människors påstådda etnicitet som är problemet och därför inte något som går att förändra.

Paulina de los Reyes har intervjuat unga romer och skrivit om deras situation i Sverige. Dessa ungdomar var väldigt medvetna om att romer utmålas som en problematisk grupp och de hade tidigt fått erfarenheter av diskriminering. En del anammade den negativa uppfattningen om romer och handlade utifrån den, medan andra försökte motbevisa bilden.

Ylva Brune tror att det är väldigt olika hur man reagerar på mediernas stereotyper.

– De flesta som jag har pratat med kan inte identifiera sig med mediernas bilder av deras grupp eller bostadsområde. Det är en demokratisk brist. En del känner sig dömda på förhand, att chansen att få jobb i stan är sämre om man kommer från Hammarkullen på grund av hur området utmålas.

Men det finns tecken på förändring. Ylva Brune säger att nyhetsmedierna försöker bättra sig. Som positivt exempel nämner hon rapporteringen kring de apatiska flyktingbarnen. Samtidigt lyder rubriker fortfarande "invandrare klarar skolan sämst" (dn.se) medan det inte blir några rubriker om att människor med utländsk bakgrund är överrepresenterade på en del akademiska utbildningar.
En av dem som jobbar med Vilja Vara Kunna är Mohamud Salad. Sedan ett år tillbaka är han anställd hos Göteborgsinitativet som projektkoordinator och han har jobbat med att hitta förebilderna till boken. En stor del av tiden turnerar han och hans kollega runt i olika städer med inspirationsträffarna för de unga svensksomalierna. Mohamud Salad känner igen sig i deras situation.

– Jag kom till Sverige från Somalia som fem-sexåring och känner igen mig i att vilja ha positiva förebilder. När man kommer hit och ser annorlunda ut än majoriteten känner man inte riktigt att man hör hemma här, man ser inte möjligheterna. Boken vill förmedla att det finns en plats för alla.

Mohamud Salad jobbade tidigare som hantverkare och var på sin fritid ordförande i Somaliska utvecklingsgruppen. Den startades av ungdomar som ville jobba för somaliers möjligheter i Sverige. Engagemanget startade till stor del på grund av GP:s reportage.

– Vi kände att den bilden som målades upp inte stämde. Man måste fråga sig, ser det verkligen ut såhär? Det finns alltid vissa grupper som inte har en röst i Sverige. Vi kände att det var dags att sätta ned foten och inte acceptera den negativa bilden av somalier, säger Mohamud Salad.

Han är positiv till granskningar men tycker att det är för mycket rapporter med negativa siffror och för få förslag på hur det kan förändras.

– Det är för mycket stigmatisering. Människor kommer hit och kan inte språket, det är en stor uppförsbacke. I stället för att fråga hur vi kan få med dem i båten blir de till objekt som ska undersökas. Det skapar en ökad segregering. Jag har aldrig hört att någon säger "dessa människor kommer att berika samhället" när flyktingar kommer till Sverige. Det är snarare "fem tusen somalier, var ska vi placera dem?".

Mohamud Salad är uppvuxen i Sunne men flyttade i tonåren till Bergsjön i Göteborg. Han berättar att många undrar varför han bor kvar där nu när han "jobbat upp sig", men han vill inte flytta. Han tycker att det är viktigt att jobba för att bryta segregeringen.

– Jag vill lyfta fram rösten från förorten och visa att vi har alla en plats i samhället. Det är också viktigt att se människan bakom en händelse. Varje bil som brinner i förorten är någon som vill hävda sig men inte har en röst, inte får utrymmet eller har färdigheterna att uttrycka sig på annat sätt. Ju fler som har sociala verktyg desto färre bilar är det som brinner.

Med Vilja Vara Kunna turnerar Göteborgsinitiativet till flera städer runt om i landet och håller inspirationsträffar. Mohamud Salad säger att gensvaret från de unga är enormt positivt och intresset för projektet är stort.

– En kille sa att han aldrig förut blivit presenterad något han kan ta på. Konkret, fysiskt ta på. När vi åkt därifrån så finns boken kvar.

Meningen är att träffarna och boken ska bygga självförtroende och framtidstro hos unga svensksomalier.

– Sen fungerar det inte med bara inspiration, man måste ha verktyg också. Det enda konkreta sättet att bryta fördomar är att träda fram och visa en annan bild, säger Mohamud Salad.

Fakta: 

<h2>Läs också: <a href="http://www.goteborgsfria.nu/artikel/86498">"En del använder somalier som ett skällsord"</a></h2>

swisha en tia:  123 427 91 05

Annons

Rekommenderade artiklar

”Vi ska finnas till för alla barn”

De flesta anser att man bör värna om barnen. Ändå mår många barn dåligt. FRIA har träffat Karin Johansson, psykolog och utredare på Barnens rätt i samhället, Bris, i Göteborg. Hon vill att samhället ska bli bättre på att prioritera barnen.

De tar beslut om stadsdelar som de inte själva bor i

Det har nu gått ett halvår sedan några av Göteborgs stadsdelar slogs ihop. Men det är inte alla politiker som bor i den stadsdel som de beslutar om. Det visar FRIA:s kartläggning. I vissa stadsdelar är det också en skev representation av de olika områden som ingår efter hopslagningen.

Lång väg kvar för Göteborgs miljöarbete

Årets rapport om kommunens miljömål är mycket av en repris. Precis som FRIA rapporterat om tidigare år når inte Göteborg sina mål nu heller. På flera håll i staden når inte ens luftkvaliteten upp till lagstadgade normer.



Stopp för rullstolar på spårvagnarna

Nu hindras många från att åka spårvagn när ett mekaniskt fel gör att ramperna inte kan användas på två veckor.

– Jag använder rullstol och åker spårvagn varje dag men nu kan jag ju inte det, säger Robert Kindberg, ombudsman för Delaktighet Handlingskraft Rörelsefrihet i Göteborg.

© 2016 Göteborgs Fria