Europas "nya Berlinmur" löser inte problemen | Göteborgs Fria
Per Björklund

Fördjupning


Per Björklund
  • Spansk kustbevakning stoppar en båt med 79 afrikanska flyktingar utanför Kanarieöarna den 18 juni i fjol.
Fria.Nu

Europas "nya Berlinmur" löser inte problemen

2006 kan mycket väl bli ihågkommet som året då byggande av Fort Europa nådde sin kulmen - symboliserat av EU:s gemensama båt- och flygpatruller längs Afrikas kust på jakt efter 'illegala migranter'. Men det kan också bli ihågkommet som det år då det utsiktslösa i försöken att stoppa invandring med hjälp av taggtråd och patrullbåtar framstod alltmer tydligt.

Det är snart tio år sedan Spanien påbörjade byggandet av två gränsstängsel - kompletta med taggtråd, vakttorn och högteknologiska ljud- och rörelsedetektorer - kring enklaverna Ceuta och Melilla längs Afrikas norra kust. Allt till en kostnad av drygt 200 miljoner kronor styck. Pengar som till stor del kom från EU och som skulle hindra afrikanska flyktingar att ta sig över EU:s sex mil långa landgräns mot Marocko.
'Europas nya Berlinmur', som en del kritiker har kallat gränsbarriären, har dock inte hindrat människor från att fortsätta försöka ta sig in i Europa via de spanska enklaverna. Vid flera tillfällen de senaste åren har människor dött efter att ha ramlat ner från stängslet. I september 2005 sköts minst 5 personer ihjäl av den spanska eller marockanska militären när en stor grupp flyktingar försökte ta sig över stängslet.

Samtidigt som barriären i sig har skördat många dödsoffer har den också tvingat de som vill ta sig till Europa att ta allt större risker. En växande ström av afrikanska båtflyktingar har anlänt till Kanarieöarna under de senaste tio åren. Från början kom de flesta från Marocko, men efter att den marockanska staten - efter påtryckningar från Spanien och EU - skärpt gränsbevakningen och satt in tusentals gränspoliser för att stoppa strömmen av båtflyktingar till Europa har allt fler istället valt en ännu längre och farligare väg. Trots de stora riskerna lämnade hundratals flyktingar dagligen Mauretaniens eller Senegals kust med sikte på Kanarieöarna under det gångna året. En resa som kan ta över en vecka i cayucos (små senegalesiska segelbåtar) som tar mellan 50-150 personer i varje.
Sedan i somras patrullerar därför EU:s nyinrättade gränsbevakningsstyrka Frontex vattnen utanför norra Afrikas västra kust. I en operation som döpts efter den grekiska gudinnan Hera bevakar patrullbåtar och flygplan från Spanien, Italien, Portugal och Finland vattnen utanför Marocko, Mauretanien och Senegal.
Trots dessa ansträngningar anlände 30 000 personer med båt till Kanarieöarna under 2006 - det största antalet under ett år hittills. Över 15 000 tog sig under samma period från Libyen till italienska öar i Medelhavet. Tusentals andra tros ha drunknat i Atlanten eller Medelhavet.
EU menar att minst 100 000 människor från Afrika söder om Sahara redan befinner sig i Libyen, Marocko och andra nordafrikanska länder i hopp om att kunna ta sig vidare till Europa. Det är bland annat för att vi ska slippa se dessa som drunkningsoffer på kvällsnyheterna eller i överfyllda interneringsläger på Kanarieöarna eller i Italien som EU under de senaste åren intensifierat sina ansträngningar att förskjuta ansvaret att stoppa floden av flyktingar till stater bortom EU.

En av grundpelarna i EU:s strategi för att minska invandringen är att ge ökat finansiellt och teknologiskt stöd till nordafrikanska staters gränsstyrkor. Högtidliga deklarationer om skydd av individens rättigheter tycks ha glömts bort när stater med systematiska kränkningar av mänskliga rättigheter på sitt samvete intar rollen som EU:s gränspolis. Amnestys årsrapport från 2006 talar om hur människor som kommit till Marocko för att försöka ta sig vidare till Europa samlats ihop av regeringsstyrkor och fängslats, deporterats eller förts till avlägsna ökenområden längs gränsen mot Algeriet och lämnats där med lite eller ingen mat, och utan transportmedel. Nyligen kom nya rapporter från människorättsorganisationer i Spanien och Marocko om att minst 250 flyktingar gripits i räder i marockanska Rabat under julhelgen och förts till den algeriska gränsen.
En annan grundpelare i EU:s gemensama invandringspolitik är vägran att ta emot asylansökningar från personer som passerat genom länder som bedöms som säkra.

I en kritisk rapport om EU:s invandringspolitik varnade organisationen Human Rights Watch i oktober för att denna pågående outsourcing av migrationskontrollen utgör ett hot mot de mänskliga rättigheterna, eftersom det saknas tillförlitliga mekanismer för att övervaka respekten för de mänskliga rättigheterna i de länder man samarbetar med eller skickar tillbaka människor till. Kedjedeportationer, där personer som deporterats från EU-länder skickas vidare till ett tredje land, är också ett problem. Under ett besök av EU-parlamentariker i Libyen bekräftade libyska myndigheter att hundratals båtflyktingar som deporterats av Italien till Libyen under 2004 och 2005 hade skickats vidare till sina hemländer, bland annat Eritrea, Somalia, Etiopien och Liberia, där de gått ett osäkert öde till mötes.
Under EU-parlamentarikernas besök bekräftades också att Italien finansierat byggandet av ett läger för internering av 'illegala invandrare' utanför Libyens huvudstad Tripoli, och lovat att finansiera ytterligare två. När Storbritanniens inrikesminister David Blunket för snart fyra år sedan föreslog att asylansökningar skulle behandlas i tillfälliga läger utanför EU:s gränser sågs detta som ett allt för kontroversiellt förslag för att antas som officiell EU-politik. Men i praktiken ser detta nu ut som en nödvändig konsekvens av EU:s ansträngningar att minska invandringen.
För många aktivister och människorättsorganisationer i Europa och Afrika är det uppenbart att asylrätten inte längre anses mycket värd.
- De som flyr från krig eller fattigdom buntas ihop och ses som kriminella. EU har backat från alla grundläggande förpliktelser att ge en fristad från förföljelser, säger Wagdy Abdel Aziz, från South Center for Human Rights i Kairo. EU:s politik är inte bara i strid mot rätten till asyl och EU:s egna konventioner om individens rättigheter, utan är också misslyckad utifrån målet att minska illegal invandring, fortsätter han.
- Gränskontroller och övervakning kommer aldrig lyckas stoppa migration. De europeiska staternas säkerhetsperspektiv står snarare i vägen för en lösning på de bakomliggande problemen. Det enda sättet att minska invandringen till Europa från Afrika är att få till stånd en verklig utveckling i fattiga länder.

Liknande uppmaningar om ett större fokus på utveckling och fattigdomsbekämpning kommer från många afrikanska stater. Inför ett möte mellan över 50 afrikanska och europeiska länder i Tripoli i slutet av november hade afrikanska stater efterlyst en EU-finansierad mångmiljardfond för utveckling, för att hindra unga afrikaner från att söka sig en bättre framtid i Europa. EU:s utvecklingsminister Louis Michel svarade dock att man ännu inte var redo att bekosta en sådan fond. Istället föreslog han satsningar på projekt för att underlätta för kvalificerad afrikansk arbetskraft att hitta jobb i Europa, vilket kritiker menar bara skulle leda till en snabbare tömning av afrikanska länder på dyrbara intellektuella resurser.
Snarare än utveckling tycks fortsatta satsningar på gränskontroller stå högst på EU:s dagordning. Justitiekommissionären Franco Frattini sade i ett tal under mötet i Tripoli att 'kampen mot illegal migration och människohandel måste förbli en prioritet för oss alla, inte minst för att förhindra förlusten av liv'.
Frågan är dock om det är migrationen i sig eller kampen mot 'illegal' invandring som skördar flest liv.

Fakta: 

BÅTFLYKTINGAR
Omkring 15 000 människor anlände med båt till södra Italien under 2006, jämfört med 13 000 under 2004 och 23 000 under 2005.
Över 30 000 anlände till Kanarieöarna under 2006. Enligt de lokala myndigheterna är det nästan lika många som under de fyra föregående åren tillsammans.

FRONTEX
Bildades i maj 2005 för att koordinera de nationella gränspolisernas övervakning av EU:s yttre gräns.
En målsättning är att Frontex på sikt ska genomföra kontinuerliga operationer längs EU:s södra havsgränser under sommarhalvåret - den tid då flest migranter anländer med båt från norra Afrika.

AENEAS
EU:s program för finansiellt och tekniskt stöd till icke medlemsstater i syfte att 'effektivisera deras kontroll av migrationsflöden'
Budgeten är på 120 miljoner euro (cirka 1 miljard kronor) för 2004-2006, och 130 miljoner för 2007-2008.
Regionen 'Medelhavet och Mellanöstern' utgjorde den största enskilda budgetposten för 2004-2006 - totalt 30 miljoner euro. Särskilt prioriterade områden inom denna region var nordvästra Afrika och Libyen.

Rekommenderade artiklar

Därför är vi fångar i skuldberget

I dag lånar bankerna ut pengar som aldrig förr till bostadsköp. Svenska hushålls skulder är nu över 90 procent av BNP. Men vad händer då om bostadsbubblan spricker och priserna rasar?

Fria.Nu

I väntan på nästa intifada

Det palestinska politiska ledarskapet kämpar med att övervinna den humanitära kris och interna splittring som följt på Israels och omvärldens bojkott av den Hamas-ledda regeringen. Under tiden lever upproret i palestinska byar. För dem vars framtid hotas av Israels murbygge finns inget alternativ till motstånd.

Fria.Nu

Frustration bakom muslimska protester

De senaste veckornas stundtals våldsamma protester i många muslimska länder mot den danska publiceringen av karikatyrer av profeten Muhammed bottnar delvis i undertryckt ilska och frustration över västvärldens dubbelmoral. Det menar både Nedal Mansour, som är chef för Centret för försvar av journalisters frihet i Jordaniens huvudstad Amman, och Dana Suyyagh som tidigare var producent på al-Jazeera. Och även om åsikterna går isär bland människor på Ammans gator och kaféer, så verkar många vara just frustrerade mer än något annat.

Fria.Nu

”Deprimerade pappor berättar inte för någon”

Att nyförlösta mammor drabbas av depressioner är ganska vanligt, men att också många nyblivna pappor mår dåligt är inte lika känt. Fria samtalar med forskaren Elia Psouni om papporna som faller mellan stolarna hos vården.

Fria.Nu

© 2019 Göteborgs Fria