För den som vänder sig om i mörkret | Göteborgs Fria
Göteborgs Fria

För den som vänder sig om i mörkret

Skräckmästaren H.P. Lovecrafts ande svävar över Scott Allies serieskapelse Djävulens fotspår. Svart magi, hemliga sällskap, gamla skrifter, demoner och pentagram, helt i Lovecrafts anda tar Allie i ordentligt när han bygger sin skräckberättelse. Och precis som hos Lovecraft tillåts det övernaturliga träda fram ur de skuggor som många andra skräckberättare draperar sina fantasifoster i.

Handlingen utspelar sig i en amerikansk småstad vid sextiotalets slut. På ytan är staden lugn och gudfruktig, men där långt från storstadsbruset står en dörr öppen till det ockulta och hedniska. Vissa av stadens invånare står i kontakt med andra dimensioner. Bokens huvudperson Brandon Waite har ärvt förmågan att frammana demoner av sin far, nu död under oklara omständigheter. Fadersarvet är något som Brandon länge har förnekat. Tills nu, när personer i hans närhet drabbas av en serie mystiska åkommor. Själv plågas han av ett ihållande näsblod. Han inser snart att något övernaturligt ligger bakom, någonting med kopplingar till faderns död.
Allies manus följer som synes skickligt skräckgenrens konventioner. Det är lite Exorcisten, lite Buffy, Lovecraft har jag redan nämnt. Jag saknar emellertid någonting nytt, en variation i våglängden som förmår berättelsen spränga genrens bojor och lyfta. Nu puttrar den på i tryggt otrygga vatten, om ni ursäktar uttrycket.
Den här svenska utgåvan, utgiven på nystartade Denzin förlag, saknar det amerikanska originalets färgtryck. Det gör inte så mycket. Möjligen förlorar några av rutorna med eld och explosioner lite av sin slagkraft, men i gengäld får berättelsen en dystrare ton som förstärker känslan av småstadstristess. Glimtar av vardagsliv och relationer skänker personerna djup och fungerar enligt beprövad modell som kontrasterande fond till skräcktemat. Det är väl utfört, men det räcker inte för att skaka om mig som läsare. Spänningen uteblir.

Men frågan är om skräck som inte skrämmer nödvändigtvis behöver vara lika misslyckad som exempelvis humor som inte roar? Somliga skräckläsare låter sig nog fascineras lika mycket av estetiken och mytologin kring det okända, som av intrigens virvlar och kast.
Här finns mycket som talar till en sådan läsare: en stämningsfullt tecknad småstad, detaljerade demoner och därtill är albumet försett med ett minikompendium i ämnet demonologi. Djävulens fotspår söker den läsare som vänder sig om i mörkret för att se närmare, inte den som ökar takten, blundar och springer.

Fakta: 

Djävulens fotspår
Manus: Scott Allie
Bild: Paul Lee, Brian Horton och Dave Stewart
Förlag: Denzin förlag

Rekommenderade artiklar

I vemodets vändkrets

Saturnus ringar, som blev Sebalds näst sista skönlitterära bok, är mer en raffinerat komponerad essäsamling eller möjligen en reseskildring, än en roman, skriver GFT: s recensent Fredrik Rönnberg.

Komika och den svenska serieboomen

Det svenska serieklimatet har länge varit bistert, även med nordiska mått mätt. Men det senaste året har en handfull nya, mindre serieförlag växt fram. Komika är ett av dem. Bakom det står förläggaren Mikke Schirén, som söker föra hem lite europeisk värme.

Fria.Nu

Dagar i en reservdelsmänniskas liv

Det är en obehaglig framtidsvision som Ninni Holmqvist tecknar i sin nya roman Enhet. I ett framtida ultra-utilitaristiskt, kapitalistiskt Sverige skiljer staten mellan nyttiga och onyttiga människor.

Fria.Nu

© 2019 Göteborgs Fria