• Bengt Sändh som vi kommer ihåg honom från 80-talet. Numera lever han gott i Spanien.
Göteborgs Fria

En evig rebell

För åtta år sedan lämnade trubaduren Bengt Sändh Sverige för att flytta till Spanien. Därifrån iakttar han förändringarna i sitt gamla hemland. Ett Sverige som han anser har blivit alltmer intolerant med åren.

Varför valde du att lämna från Sverige?
- När jag och min fru flyttade till Costa del sol 1999 var det något vi hade planerat länge. Det är bättre väder och nyttigare klimat här. Har man möjlighet att flytta från Sverige tycker jag man ska ta den. Sverige har blivit alltmer njutningsfientligt med åren. Allt som inte är förbjudet är obligatoriskt.

Hur kan en dag i Bengt Sändhs liv se ut?
- Jag har en stor tomt där jag odlar 20 olika frukter. Jag har även 12 olika chilisorter så det tar en del tid. Ibland åker jag iväg ett par tre dagar till exempelvis Andalusien och besöker småbyar och fotograferar. Jag håller på mycket med mina bilder.

Har du lämnat Sverige för gott?
- Det är inte alls säkert. Jag saknar de svenska skogarna bland annat. Jag och frugan har pratat om att flytta hem men då ska vi ha en kilometer till närmaste granne, säger Bengt och skrattar.

Vad står du politiskt i dag?
- Jag röstade inte nu i senaste valet utan jag ser mig mer som en politisk vilde med hjärtat till vänster. Politikerna nu för tiden är inte allmänhetens tjänare.
En av Bengts skivor som fortsätter att sälja 30 år efter att den kom ut är Folklår - Våra allra fulaste visor. Hur uppkom idén med att spela in dessa visor?
- Finn Zetterholm ringde upp mig och berättade om Fula visboken som Bengt af Klintberg utkommit med. 'Vi gör en platta på detta', sa jag och på den vägen blev det. En rolig historia från denna tid är när vi hade en spelning och vi blev anvisade att klä om i Filadelfiakyrkans lokaler. Jag hade med mig ett gäng Folklår som jag stoppade in i LP-boxar som kyrkan hade till försäljning. I dessa återfanns en blandning av religiösa artister exempelvis Jan Sparring samt vår skiva. Jag hörde aldrig något om detta så köparna gillade väl det oförutsedda innehållet.
Fram till flytten till Spanien ägde Bengt Sändh en snusfabrik som han sålde till Swedish match. Men han har fortsatt att delta i snusdebatten. Varför fortsätter detta att engagera dig?
- Därför att det är en ohederlig propaganda som förs mot snus. Kaffe är bevisat farligare än snus men mot kaffe lanseras inga kampanjer. Forskare gör karriär på dessa larmrapporter men när de granskas närmare framgår det hur lite de har på fötterna. Apoteket har investerat massvis i företag som tillverkar nikotintuggumin men dess skadeverkningar utreds inte. Det är ganska talande.
1991 utkom du med den självbiografiska boken Barnhemsungar. Då uppstod en debatt kring vad du och andra tvingades uppleva vid uppväxten på barnhemmen kring 1940-50-talet. Sedan var det väldigt tyst om denna fråga fram till dess att Dokument Inifrån sände programmet Stulen barndom förra året om förhållandena på dessa institutioner.
- Vi är det enda landet som inte gjort upp med andra världskriget. Det var bara locket på fast vi hade jättemånga nazister. Det som är obehagligt pratar man inte om. Samma agerande kan vi se i debatten om barnhemmen. Upplevelserna från denna tid präglade många. Jag satt åtta år på barnhem tillsammans med Stefan. Vi var bästisar och han var en älskvärd, trevlig och bildad kille. Bra betyg hade han också. Han mördade i slutet av 1960-talet två poliser och en väktare. Det kom som en chock när jag såg hans bild i kvällstidningarna då. Han sitter i dag på livstid och är inte kontaktbar.
Det som jag och andra barnhemsbarn råkade ut för är inga nyheter för politikerna. Redan 1946 uppmärksammade tidningarna och dåvarande socialministern Gustav Möller att min då femårige bror fått sitta helt isolerad i ett rum på Vidkärrs barnhem i fem dagar.

Vad har du för planer nu?
- Jag skriver på en uppföljare till Barnhemsungar. Jag håller även på med en svampbok samt en fotobok.

ANNONSER

Rekommenderade artiklar

Röster från verkstadsgolvet

Jonas Fröberg vid Teater Spira har under några år samlat in texter från industriarbetare runt om i landet, och nu samlas de i boken Vi ska inte skriva nån jävla bok. Den handlar om längtan efter sammanhang, kampen om makten över ordet, om finanskris och att bli varslad.

Göteborgs Fria

”Alla barn har rätt till en bra barndom”

Lisbeth Pipping fick mycket uppmärksamhet för sin bok Kärlek och stålull där hon berättade om sin uppväxt med en mamma som hade en intellektuell funktionsnedsättning. Lagom till bokmässan är Lisbeth Pipping aktuell med en ny bok, denna gång med fokus på familjehem, vilka hon kallar vår tids hjältar.

Göteborgs Fria

Kultur för äldre kräver mer personal

Tisdagens (12/4) debatt om kulturfrågor för äldre pekade på att personalbristen hindrar försöken att tillgodose äldres kulturbehov. Politikerna uppmanade till ökat engagemang från volontärer men ville inte lova ekonomiska reformer till kultursatsningar.

Göteborgs Fria

En artist som gick sin egen väg

På julafton förra året somnade Alf Robertson in. Arbetargrabben från Gamlestan i Göteborg blev 67 år gammal. Nyligen släpptes skivan En flisa av granit där Alf efter flera hjärtinfarkter och strokes får kämpa för att få fram orden. Alfs särprägel som artist är här tydlig – han var en artist som alltid tog sina egna vägar.

Göteborgs Fria

Norstedts anklagas för förtal

I Jovan Rajs bok Nordens farligaste kvinna pekas Olle Möller felaktigt ut som skyldig till två mord. En anhörig till Möller kräver nu att Norstedts rättar till felen i en eventuell nästa upplaga.

Stockholms Fria

© 2024 Fria.Nu