Professionell och tajt teater
Fedras kärlek på Röda Sten.
Regissören Karl Ekdahl har valt att iscensätta Fedras kärlek av Sarah Kane i en stram kontext som i högre grad associerar till det klassiska grekiska dramat än till Kanes vanligtvis starkt provokativa och explosiva teatertexter. Jag tror det är rätt väg att låta pjäsens synnerligen dysfunktionella familj förbli inlåst innanför rummets raka pelargångar. Spellokalen Katedralen på Röda Sten verkar också kongenialt med Ekdahls sätt att se på saken; Kanes sprängkraft tycks fördubblas av stenväggarnas motstånd och av det ekande rummets nästintill sakralt höga fönster.
Till saken hör att Sarah Kane i mitten av 90-talet, av en liten Londonteater ombads skriva en pjäs utifrån ett klassiskt tema, kort efter att hennes första och kanske mest omdiskuterade pjäs Blasted hade spelats där för utsålda hus. Hon valde att fokusera på mytens Fedra och i synnerhet på det dödsbringande incestdramat mellan henne och styvsonen Hippolytos. I Kanes version har denne blivit offer för sina på olika vis frånvarande föräldrar. I pjäsens och scenens centrum, sitter Hippolytos oklädd under morgonrocken under föreställningens första minuter, i en fåtölj framför teveljusets flämtande och larm, onanerande bland snabbmatsresterna.
Så långt kan man känna igen sig i Kanes bildspråk men så snart dialogen inleds mellan Lindbergs Hippolytos och Eva Millbergs Fedra förlänas replikföringen mer återhållen klangfärg. Framför allt Millberg har lätt att hitta de nödvändiga över och undertoner som krävs, både för att fördjupa mötet och för att ge Fedras kärlek till Hippolytos en fastare grund. Kanes febrigt intensiva ställningstagande för den unge mannens desperata kärlekslängtan vibrerar i Magnus Lindbergs starka gestaltning genom pjäsens helhet. Från första repliken då kungafamiljens läkare, auktoritativt spelad av Pelle Bolander, tar ställning och mot drottningens vilja ställer diagnosen depression, ställer vi oss, trots Hippolytos depraverade tristess på hans sida.
Halvsystern Strofe, liksom de flesta andra i Hippolytos omgivning, mer eller mindre våldtagen av honom och fadern, Theseus, spelas mycket bra av Kristina Brändén Whitaker. I pjäsens viktigare roller spelas det professionell och tajt teater, medan folkmobben som stormar in mot föreställningens slut, rent skådespelarmässigt, står i alltför bjärt kontrast till dramats allvar.
Fedras kärlek
Scen: Teater Splendid på Röda Sten
Pjäs: Fedras kärlek av Sarah Kane
Översättning: Svante Aulis Löwenborg Regi: Karl Ekdahl
I rollerna: Magnus Lindberg, Eva Millberg, Kristina Brändén Whitaker, Pelle Bolander, Sergej Merkusjev, Karl Linnertorp, Linda Funde, Anders Gustafsson, Sibylla Rosén-Sedin