AFA: ”Vi är stolta över verksamheten – men inte över metoderna” | Göteborgs Fria
Göteborgs Fria

AFA: ”Vi är stolta över verksamheten – men inte över metoderna”

Antifascistisk Aktion, AFA i Göteborg, är en del av det rikstäckande nätverket med samma namn. AFA är emot fascism, rasism, sexism och homofobi och de vill ersätta kapitalismen med ett jämlikt, stats- och klasslöst samhälle. Anna, som vill vara anonym, har varit med i AFA Göteborg sedan 2001.

Vilka är era mål?

– Att få bort nazisterna från gatorna. Men det löser inte allt, utan är ett nödvändigt ont för att kunna bedriva den stora kampen – klasskampen. Orättvisorna gör att olika grupper ställs mot varandra och folk tror att problemen handlar om invandrare när det egentligen handlar om ekonomi och klassklyftor. Vi finns för att andra vänstergrupper ska kunna arbeta mot kapitalismen utan att bli attackerade av nazister.

Hur uppstod AFA?

– I Sverige uppstod antifascistiska grupper i början av 90-talet. Men redan på 30-talet fick nazister stryk på gatan av folk. I länder som har en annan historia från andra världskriget än Sverige finns större förståelse. Till exempel i Tyskland har AFA en annan position och det finns ett bredare motstånd mot nazismen, medan motståndet i Sverige lämnas till en liten grupp militanta aktivister.

Vad gör ni för någonting?

– Vi samlar information om nazister för att förstå deras struktur och hur vi lättast kan sänka dem. Vi använder även direkt aktion, men våldsamma aktioner är bara en liten del. Vi uppmärksammar allmänheten om vilka som är nazister, till exempel kontaktar vi hyresvärden om nazister har hyrt en lokal och mobiliserar protester mot deras möten. Om det handlar om yngre nazister brukar vi prata med deras föräldrar, det funkar ofta väldigt bra. De flesta vi pratar med brukar vara chockade, men tacksamma.

Varför använder ni våld mot människor?

– För att få bort nazisterna från gatorna och eftersom nazisterna rekryterar utifrån idén att de är fysiskt överlägsna. Vi vill visa att de inte är det och hur ocoolt det är att gå med eftersom man själv kan åka på stryk. Det är vår strategi, vi handlar inte efter vad som är rätt och fel, utan vi gör sådant som vi vet fungerar.

– Skillnaden mellan vårt våld och nazisternas våld är att i högerextrema grupperingar är våldet en enande faktor, och ett huvudsyfte med verksamheten. För oss är våld endast en påtvingad nödlösning som fötts ur vänsterns behov av självförsvar. Vi använder bara trubbigt våld, inte några knivar eller skjutvapen. Vi skulle kunna ha strategin att skjuta av alla nazister, men vi vill inte bli av med personerna utan med grupperna. Vi är stolta över vår verksamhet, men vi är inte stolta över våra metoder.

Så målet helgar medlen, enligt er?

– Ingen metod är ett självändamål i sig. Varken icke-våld eller våld eller att vara hemlig eller öppen. Vi har ingen moralisk eller filosofisk grund utan bedriver strategiskt arbete. Men det är klart att det inte är roligt att vara med i en misshandel. Det är jobbigt, men nödvändigt. Jag tror att varje medlem egentligen vill ägna sig åt seriös vänsterpolitik istället, men detta är något som måste göras. Sedan är många av oss engagerade i andra nätverk också.

Ni använder metoder som yxor i dörrar och att kasta färg in i hus, finns det inte en risk att ni skrämmer bort allmänheten från antifascismen?

– Vårt mål är inte att alla ska vilja vara med i AFA, utan att motarbeta nazisterna. Vi kan inte anpassa oss efter vad andra tycker. I Sverige tror många att allt går att lösa med förhandlingar och diskussioner. Vi menar att det inte fungerar, om vi skulle agera på ett sätt som alla tyckte var okej skulle ingenting hända.

En del menar att era aktioner ger resten av vänstern dåligt rykte – hur ser ni på det?

– Det är sant som du säger, det kan självklart vara så. Efter Göteborg 2001 splittrades vänstern kolossalt. Men om man splittrar en rörelse är det lätt att lägga skulden på en del av rörelsen istället för att se till det problemet som ledde till splittringen.

Hur ser ni på att det främst är våldet som uppmärksammas av forskare och i media?

– Det är inte så roligt, men på sätt och vis kan vi tacka media för att de för ut den bilden, eftersom det skrämmer nazister. Under senare år har vi utmålats som huliganer, men vi utmålas som allt möjligt. Ibland är vi bortskämda överklassungar, ibland är vi trashankar, ibland är vi ett elitistiskt avantgarde. Någonstans slutade vi hoppas på en rättvis behandling i borgarmedia. Att vi får kritik är logiskt eftersom vi inte går med på samhällets och liberalismens föreställningar. Sen förstår jag ju att det är svårt att forska om grupper som oss, som är så slutna. Där får man vara lite självkritisk, det är svårt att möjliggöra en korrekt bild när vi inte kan vara öppna. Det öppnar upp för sensationsjournalistik.

Varför är ni så hemliga?

– Det beror på den personliga säkerheten. Vi kan inte göra något om vi hela tiden ska vara rädda för att nazister ska hälla bensin i brevlådan nästa dag.

Hur ser ni på era möjligheter att förändra?

– Det senaste året har vi inte behövt göra så mycket, eftersom det inte finns starka nazistgrupper kvar i Göteborg. Det är ett framsteg, men däremot har det skett en förskjutning åt höger, där etablerade partier driver främlingsfientliga frågor för att få bort Sverigedemokraterna. Förhoppningen är att skjuta skalan åt vänster.

swisha en tia:  123 427 91 05

Annons

Rekommenderade artiklar

Göteborgs goaste gubbar

Två av tre spårvagnar namngivna efter män, visar GFT:s genomgång. På torsdag är det dags för Göteborgs spårvägars årliga prisutdelning.

© 2016 Göteborgs Fria