”Min första pizza såg ut som Kurdistan” | Göteborgs Fria
Göteborgs Fria

”Min första pizza såg ut som Kurdistan”

”Egentligen har vi nästan bara en sak gemensamt” skrev 46 svenska pizzabagare i ett upprop i Aftonbladet i april 2009, ”när vi var unga drömde vi om att arbeta med något helt annat.” Bakhtiar Ali drömde om att bli advokat, nu driver han sin egen pizzeria.

Det är en sedvanligt grå och råkall hösteftermiddag i Göteborg, men inne på Bakhtiar Alis pizzeria är det behagligt varmt. Aptitretande dofter hänger i luften och i ett hörn står en tv på med ljudet avstängt. Vid ett bord med utsikt mot spårvagnarna som gnisslar förbi på Stigbergsliden sitter ett sällskap och äter en sen lunch, annars är det lugnt i restaurangen. Den stressigaste tiden på dagen har precis passerat och Bakhtiar Ali har tid att sitta ner och prata en stund.

En gång drömde han om att bli advokat. Nu är han inne på sitt tionde år som pizzabagare.

1998 kom han som 19-åring ensam till Sverige från det krigshärjade Irakiska Kurdistan.

Efter två år på en flyktingförläggning i Laxå utanför Örebro längtade han efter att bo i en stad.

Han fick permanent uppehållstillstånd och flyttade till Göteborg. Efter att ha sökt en mängd olika jobb fick han deltidsanställning på en pizzeria. Han minns sin första pizza.

– Den såg ut som Kurdistans karta, det var snett som sjutton. Jag fick äta den själv, berättar Bakhtiar och reser sig för att ta en beställning av en man som precis klivit innanför dörren.

Bakhtiar kommer från en familj med stort politiskt intresse. I hemlandet läste han statsvetenskap på olika skolor, och målet var att bli jurist. Nu har han lagt den drömmen på hyllan.

– Det krävs tid och arbete för att lära sig ett helt nytt språk och anpassa sig till ett nytt samhälle. Man måste ta det jobb som är enklast att få, för att ta sig fram i samhället. Jag vill vara aktiv, jag ville inte sitta hemma och vänta vid brevlådan.

Bakhtiar säger att han hade tur som hamnade hos en indisk arbetsgivare, då blev han tvungen att prata svenska.

– Första gången chefen skickade mig att köpa isbergssallad kom jag tillbaka med blomkål, säger Bakhtiar och ler vid minnet.

Han hade ingen erfarenhet av restaurangjobb, men lärde sig fort. Efter den första pizzan, den som såg ut som Kurdistans karta, fick han göra barnpizzor och inbakade pizzor, sedan pizzor för avhämtning. Efter fyra månader var han fullärd och bakade pizzor för servering i restaurangen.

– Chefen sa att han aldrig hade sett någon lära sig så fort.

Med flinka händer sträcker Bakhtiar ut degen, formar den till en tunn rund platta. Brer tomatsås, lök och ost i ett tunt lager.

– Vill ni ha färsk paprika eller strimlad? Jag rekommenderar den strimlade, den är saftigare, säger han.

Inom tre minuter skjutsar han in en Vegetariana i den stora ugnen, med en van knyck.

Bakhtiars egen pizzeria har fyra anställda, för tre år sedan tog han över Pizzeria Fortezza på Stigbergsliden. Han gillar att vara sin egen, han tycker om att ha ansvar.

Det bästa med jobbet är att man träffar många människor.

– Jag är en social person, jag gillar att prata med kunderna.

Att ha social kompetens är viktigt, man måste kunna bemöta kunderna på rätt sätt, säger Bakhtiar. En bra pizzabagare måste också vara stresstålig.

– Ibland vid lunchtid kommer 25 kunder på samma gång.

Som ägare till pizzerian gäller det att ha stenkoll på allt. Frys och kylar ska ha rätt temperatur, alla ingredienser måste finnas inne när lunchrushen börjar. Reglerna för livsmedelshantering är hårda. Bakhtiar har gått kurser i hygienegenkontroll och ansvarar för att utbilda de anställda. Jobbet tar mycket tid och arbetspassen blir långa.

Rik blir man inte på att äga en pizzeria. Inkomsten varierar från månad till månad, men i snitt ligger den på mellan tolv och femton tusen efter skatt. Den ekonomiska krisen har påverkat årets räkenskaper.

– När folk har pengar vill de gärna gå ut och äta, men nu har många inte råd, säger Bakhtiar.

Även om han har sin egen pizzeria har han inte slutat drömma. Han vill utvecklas, gå vidare.

– Min dröm nu är att jobba med någonting som hjälper invandrargrupper, säger han och öppnar ugnen.

Med ett vant handlag får han upp pizzan på spaden och lägger den på en tallrik. Den är perfekt rund.

Det här är del 1 i FOKUS: Kneg. Nästa del kommer om några veckor och då möter du en spårvagnsförare. 

 

Fakta: 

FOKUS: KNEG

En av de vanligaste frågorna när vi träffar andra människor är: vad gör du? Då är det inte innersta passioner, fritidsintressen eller tillfälliga drömmar vi vill ha reda på – det handlar om yrken. Vi tillbringar en stor del av våra liv på jobbet och går dit med blandade känslor. I artikelserien Kneg följer vi människor på jobbet och pratar om samhället, arbetet och drömmarna. 

PIZZABAGARE

Namn: Bakhtiar Ali
Yrke: pizzabagare, driver egen pizzeria

Arbetslivserfarenhet: Man får jobba sig upp från botten, erfaren blir man med tiden.

Utbildning: För att driva egen pizzeria krävs kurser i hygienegenkontroll och samt livsmedelshantering.

Bra egenskaper att ha: stresstålighet, social kompetens
Bäst med jobbet: kontakten med kunderna

Sämst: långa och sena arbetspass

Annons

Rekommenderade artiklar

”Satsa mer på ungdomar”

Samhället accepterar att vissa har ett större utanförskap än andra, säger Malin Andersson, som vill göra skillnad. I sitt jobb som fältassistent tar hon kontakt med ungdomar som befinner sig i riskzonen.

”Jag tycker om att vara där det händer”

Spårvägen är lika mycket förknippad med Göteborg som Feskekörka, Håkan Hellström och Poseidon. "Vi är Göteborg" säger Tina Berntsson, som är en av de 600 spårvagnsförare som dagligen ser till att stadens invånare kan resa miljövänligt.

© 2016 Göteborgs Fria