Synd på så rara ärtor | Göteborgs Fria

Recension


Göteborgs Fria

Synd på så rara ärtor

På gamla nyrenoverade Aftonstjärnan sitter ännu spåren av Kent Anderssons underskruvade, skarpsinnigt vassa, satir kvar i husväggarna. Det krävs en del för att matcha hans andliga närvaro. Folkteaterns senaste produktion, kabarén Sockerpiller, kan formmässigt litet grand påminna om de Kvasten-revyer, där samme Kent med kärleksfullt framspelad prosapoetisk dagsvers ofta rörde om rejält i stadens politiska grytor. Men sedan dess har en myckenhet av älvvatten flutit förbi mellan Hisingen och Järntorget.

De sockerpiller vi serveras under två timmars föreställning befinns uppträdda på en röd tråd och stavas ”förväntan”. Skådespelarna utlovar garanterad placeboeffekt redan under foajéns inledande förberedelser. Det brukar betyda förväntad bot genom blotta tron på förbättring av ett sjukdomstillstånd. Kabarénumren gestaltar både ett hopp om alternativt regeringsinnehav och besjunger samtidigt förväntningar som var och en kan ha inför livet i stort. Inget ont i det. Men föreställningens utslätande helhetsgrepp kyler ned trådens rödglödgade inre. Bara ett par tre länkar är starka nog men räcker inte till för att rädda spelets alltmer vikande koncentration. Ett annat dramaturgiskt upplägg hade kanske kunnat hjälpa.

Det hela börjar i fartfylld slapstickkomik i mötet mellan den grottlikt röda fondens inväntande ägg och ensemblens anstormning i form av spermier. Lena B Nilssons finstilt humoristiska scennärvaro är alltid lika underhållande och ensemblen har fått sig ett rivigt tillskott i Helena Thornbergs varierade spelsätt. Kapellmästaren Niklas Román lyfter spelet med fyndigt funna musikinslag. En drabbande text av Lina Ekdahl, en sympatisk monolog om föräldraförlust av Lars Magnus Larsson och en kvick arbetarhistorisk omtolkning av de ungmoderater som så tragiskt sköts till döds i Ådalen-31, hör också till höjdpunkterna. Jonas Sjöqvist bidrar med en rörande och tänkvärd monolog om ett helt livs förväntningar på GAIS. Sedan pyser luften långsamt ut. Synd på så rara ärtor.

Fakta: 

Teater

Sockerpiller Scen Folkteatern på Aftonstjärnan Av Georg Carlin, Lina Ekdahl, Hans Falk, Mats Kjelbye, Dennis Magnusson, Ingmar Bergman m fl Regi Lars-Eric Brossner Medverkande Lena B Nilsson, Anders Granell, Lars Magnus Larsson, Jonas Sjöqvist, Ulla Svedin, Helena Thornqvist, Niklas Román

Rekommenderade artiklar

Rytmiskt expressiv teater

Recension

Sällan har Stadsteaterns lilla intima scen Nya Studion känts så stor och så dramatiskt förtätad som i Mellika Melanis fingertoppskänsligt expressiva regi av Jonas Hassen Khemiris nya pjäs Vi som är hundra.

Lustfylld lek med könsmaktsordningen

Recension

Det passar regissören Stefan Metz som hand i handske att spela William Shakespeares stycke, Trettondagsafton, med hela originaltiteln, det vill säga med tillägget Vad du vill.

Lasse Dahlquist sedd på nytt

Recension

Vad Fia Adler Sandblad gjort, både i sin Tjechovföreställning och i sin förra pjäs om Bertha, lyckas hon märkligt nog med igen i ett program med Lasse Dahlquists valsanta slagdängor. Tillsammans med musikern och arrangören Jonas Franke-Blom bromsar hon upp låtarnas tempo och brottar motvalls ned dängigheten till förmån för en ömsint gestaltad skildring av melodiernas berättelser och inre liv.

Känslomättat balanserad intensitet

Recension

Bunden energi är alltid spännande. På Röda Sten laddar Art Of Spectra och Folkteatern upp detta fenomen, lika dansant som rörelsedigert, och med ett explosivt uttryck. Handlingens scenario låter fyra män och tre kvinnor bli instängda i en enorm vänthall på en internationell flygplats. Idén är inte ny; senast spelade Akram Khan Company på Dans och Teaterfestivalen här för leden upp ett liknande förlopp, men inte alls lika innehållsrikt.

Rapp och rolig dialog om identitet

Recension

Det är långt ifrån första gången som Teater Tamauers konstnärlige ledare och regissör, Anders Friberg, ger sig på ämnen liknande de i senaste uppsättningen Hottentotter. Pjäsens författare är ingen mindre än Staffan Valdemar Holm, tidigare Dramatenchef, regissör och dramatiker; stycket är ett förstlingsverk, skrivet i 27- årsåldern. Textens bristande dramatiska stringens, blir dock inte synlig förrän i slutets tilltagande ordrikhet, i pjäsgestaltningens kärna om identitet och främlingskap.

© 2020 Göteborgs Fria