Konst som svävar fritt | Göteborgs Fria

Recension


Göteborgs Fria

Konst som svävar fritt

När Gabo Camnitzer medverkade i Bonniers Konsthalls grupputställning Rumstering, gav han sig i kast med att vräka ner väggarna i utställningsrummet. Eller snarare: det var upp till betraktaren att göra detta. Med denna uppmaning ville konstnären utmana idén om att människor inte kan vandra igenom väggar, rent bokstavligt - men också poängtera de underliggande psykologiska, filosofiska och politiska aspekterna av det hela. Vi kan mer än vi tror.

Den lekfulla och upproriska andan är också skönjbar i Camnitzers aktuella utställning Disregarding Alchemy, som just nu visas på Galleri 54. I den aktuella utställningen ingår tre installationer, vilka alla väcker bitterljuva associationer till grundskolans lektioner i fysik eller kemi.

Det mest anslående verket, i mitt tycke, är den surrande installationen Suspended Landscape som upptar ett stort stycke av golvytan. Ur en slingrande slang skjuts luft ut, vilken i sin tur hjälper små bollar att cirkulera spöklikt i luften. Vissa av bollarna snurrar långsamt och lugnt, andra för fort, tills de trillar av och studsar bort till en annan del av rummet. Bollar från Ikeas lekrum viner förbi i mina tankar, men också större frågor rörande levnadssätt och tacklandet av den snabba samtiden samt den frestande möjligheten att hoppa av det rusande tåget, för att göra något annat - för att ta spjärn och våga vara annorlunda.

I Dispensation presenteras en liten svart mojäng: en slags fabrik. En genomskinlig vätska, som droppar från en hylla ovanför, omvandlas så småningom när den faller ner i den svarta ”fabriken”. Därefter pressar den svarta tingesten ur sig starka färger, som formar improviserade mönster på installationens vita kakelgolv. Processen är mystisk och fascinerande.

Mystiken fortsätter i installationen Camnitzer Jamnitzer, vilken består av små skulpturer i trä, grovt tillyxade i gråa och violetta toner. En del av dessa är taggiga, andra släta och mjuka, alla en aning skeva. Verket, som är svårbegripligt och hade tjänat på en utförligare beskrivning, speglar Camnitzers kritiska inställning till den tyske 1500-tals konstnären Wenzel Jamnitzers verklighetsuppfattning och hans platonska polyhedra: en geometrisk figur med spetsiga kanter. Att Jamnitzer även var guldsmed till yrket är av stor vikt i detta sammanhang: de gamla alkemisterna trodde att guld kunde utvinnas ur bly.

För alkemin har även den absoluta fullkomligheten och visheten samt den romantiska drömmen om odödlighet varit tongivande. Camnitzer ifrågasätter dessa ideal i sin konst, när han dekonstruerar den ”perfekta” kompositionen genom att låta det slumpmässiga ta plats. Dessutom låter han ting vissna och falla av, vilket påminner oss om livets bräcklighet och dess smärtsamma skönhet.

Disregarding Alchemy har många bottnar - man kan läsa utställningen som ett kritiskt utfall mot den alkemiska filosofin som sådan, men även vad denna och närbesläktade vetenskaper skulle kunna, och kanske har, åsamkat människan på ett humanitärt och personligt plan.

Fakta: 

Konst

Disregarding Alchemy Konstnär Gabo Camnitzer Var Galleri 54, Pågår till den 25 okt

Rekommenderade artiklar

Oväntat nostalgisk masterutställning

Recension

HDK:s masterutställning är i år märkbart ”back to basic” och nostalgisk. De organiska formerna och materialen duggar också tätt, och man kan förnimma en längtan efter mustig doft av skog och mark.

Livsbejakande och eskapistisk grupputställning

Recension

Blyerts och akryl, sobra geometriska former och spår efter rastlösa penseldrag trängs just nu på väggarna i This Must Be The Place på Vasa Konsthall. Satsningen, som är ett samarbete mellan konsthallen och curatorgruppen DIY, kretsar kring frågor rörande spatialitet och parallellitet. Verk av fjorton konstnärer presenteras i en livlig utställning, där all konst är måleri– eller teckningsbaserad.

© 2018 Göteborgs Fria