Kulturkrönikan: Skeva bilder av förorten | Göteborgs Fria
Göteborgs Fria

Kulturkrönikan: Skeva bilder av förorten

Nu bränner de bilar i förorten och plötsligt är segregationen tillbaka på dagordningen. Mer sällan pratar man om integration. Det är så mycket enklare med segregation, lättare att peka på och sen gå vidare. Och det finns rätt mycket att peka på i Göteborg. Sociologen Ove Sernhede säger i GP att ungdomar i förorten i stor utsträckning inte ser sig som göteborgare, utan som boende i sin respektive förort. Frågan är ju också om de ses som göteborgare, om förorten i nordost är en del av goa glada Go:teborg.

 

Jag bodde i Norrbotten en stund och märkte snart hur märkligt marginaliserad man blev. Plötsligt var man ihopklumpad med större delen av Sverige till ett ”Norrland” som har gemensamt väder och likadana sedvänjor. Det är långt från Gävle till Kiruna. Och det är långt från innerstan till nordost. Det känns ungefär på samma sätt att bo i förorten som att flytta till Norrland. Så många har åsikter om hur det är där, så få har en enda aning. Gång på gång visar det sig hur långt vi är från integrationen. Exemplen som följer är inte de allvarligaste, men jag tycker de är rätt talande.

 

En krönikör i stans stora dagstidning skrev i somras om hur Göteborg kunde presenteras för turister på ett mer korrekt och socialt medvetet sätt. Paddanguiderna skulle till exempel kunna säga ”Här är Drottningtorget, här går 8:ans spårvagn till Angered” och berätta om vilken segregerad stad Göteborg är. Jag håller med, ett bra förslag. Det är bara ett problem, 8:an går inte från Drottningtorget. Och på sommaren går den inte till Angered alls. Och det är precis så segregerat Göteborg är, att inte ens de som brinner för integration tar sig ut i förorten särskilt ofta. Och vilken bild av förorten är det då som presenteras i media?

För ungefär ett år sen hade jag precis fått min lägenhet i den där gråa, färgglada förorten en bit norr om centrum. Det var jag riktigt nöjd med. Så åkte jag på en fest i Majorna. Det var fullt av medvetna och rättänkande människor. Där pratades om såväl mångkultur som klassamhälle och segregation. Ändå fick jag gång på gång frågan varför i hela friden jag skulle flytta ut till Angered. Varför köpte jag helt enkelt inte en mysig tvåa i närheten av Mariaplan?

Jag fick en känsla av att de misstänkte att jag försökte proletarisera mig själv a la 70-tals vänstern. Men mitt boende är inte ett socialt experiment, det är bara mitt boende. För så uppdelat är Göteborg. Och vi pratar bara om segregationen som ett problem i miljonprogrammets förorter. I kulturkvarteren flyter allt på ändå. Och det räcker inte att åka ut till Hammarkullekarnevalen i maj och sen prata om mångkultur resten av året. Det räcker faktiskt inte.

 

Nu försöker jag inte låtsas att jag är en framstående integratör med 16 vänner från 14 olika länder. Jag bara bor i förorten och känner sällan igen den bild av ”förorten” som målas upp i media. För riktigt så ser det inte ut där jag bor. Jag har inte någon lätt genomförbar lösning. Det är ju som sagt mycket enklare att peka på problem och andras tillkortakommanden. Men om man bara pratar om boendet, finns det saker att göra. Det är ju nämligen rätt svårt att komma bort från förorten om man bor där.

Det var de kommunala bostadsbolagen som byggde Angered. Nu har de privatiserats till enskilda bolag, ett i Hjällbo, ett annat i Hammarkullen och ett tredje i Gårdsten och så vidare. Det innebär att du bara kan internsöka en ny bostad i din egen förort. Och bostadskön är ett minne blott. Så återstår till slut bara att köpa den där tvåan vid Mariaplan...

swisha en tia:  123 427 91 05

Annons

Rekommenderade artiklar

Scenkonst inom bokpärmar

Poetry slam är en genre som långsamt växer i Sverige. För att visa på den variationsrikedom som ryms bakom begreppet ger nu Ord på scen ut en samlingsvolym där ett sextiotal poeter visar prov på sin scenlyrik.

Passionerad falsksång

Ärevördiga skivbolaget Love Records har till slut bestämt sig för att ge ut M.A. Numminens svenska 70-tals plattor på cd.

Stel och svart humor

Egentligen är Henrik Andersson fotograf. Nu arbetar han som regissör och manusförfattare med novellfilmen Weekend. En film om svårigheten i att umgås efter konstens alla regler. Det blir både obekvämt och komiskt.

Hasse och Tage var mer än bara roliga

För alla som älskar Hasse Alfredsson och Tage Danielssons arbete finns det nu en vacker kaffebordsbok som täcker herrarnas hela karriär. Männen bakom verket är Staffan Schöier och Stefan Wermelin.

Alkoholiserade missnöjda män

Dag Solstad är en av Nordens ledande samtida författare. Han har fått i stort sett alla stora norska litteraturpriser. Hans nya roman Genans och värdighet faller dock inte GFT:s recensent i smaken.

© 2016 Göteborgs Fria