Jim Ford - the countryfunky man | Göteborgs Fria
Göteborgs Fria

Jim Ford - the countryfunky man

Om du någonsin ställt dig frågan ”vad är countrysoul?” (vilket naturligtvis alla borde göra nån gång i livet, och gärna så tidigt som möjligt) så har du svaret här: Jim Ford.

”In the black hills of Kentucky I was raised/in a shack on a big bald mountain/born into poverty/bathed in misery/ the times I went hungry you can't count 'em/where the cold wind blow/and the crops don't grow/a man's tired of living when he's twenty/I was digging hard coal at twelve years old/way down in Harlan County”

Jim Ford föddes egentligen i Paintsville, Johnson County, några stenkast från Harlan. Mamma hade nio barn att ta hand om, styvfadern var en hembrännande kolgruvearbetare och redan som tvååring fick han flytta till sin stränga mormor. Att säga att han växte upp under svåra förhållanden vore en underdrift. Som elvaåring flyttade han till sin biologiska pappa i Michigan, men det funkade inte heller. Han tömde pappas plånbok och satte sig på Greyhoundbussen till New Orleans.

Ford hamnade, efter bland annat en tid som uteliggare i New Orleans, till slut i Los Angeles och blev där kompis med funklegendaren Sly Stone. Han snortade kokain, poserade för Playboy Magazine och skrev låtar som spelades in av bland andra The Temptations, Bobby Womack, Tanya Tucker och Aretha Franklin. Sin första hit fick han med vännen P.J. Probys version av ”Niki Hoeky” 1967. Han påstår själv att han skrev Ode to Billie Joe åt Bobbie Gentry (som för övrigt också var en av hans många flickvänner). Jim Ford var aldrig någon måttligheternas man. Han drogs magnetiskt till droger, kvinnor och trubbel och lär ha varit sällsynt svår att samarbeta med. Något han själv var väl medveten om: ” Jag är en kyss-mig-i-arslet-och-dra-åt-helvetet-person”.

På hans första, och enda, egna album Harlan County (1969) medverkar namnkunniga musiker som James Burton, Dr John och Jim Keltner och blås- och stråkarrangemangen är skrivna av Gene Page, samme man som arrangerat låtar som California Dreamin och You Lost That Lovin' Feeling. Pubrockgeneralen Nick Lowe - som med sitt band Brinsley Schwarz gjorde ett havererat försök att kompa honom på en tilltänkt uppföljare i början av sjuttiotalet - kallar honom ”the biggest musical influence of my life”.

2006 hittade musikjournalisten, skivsamlaren, entusiasten, före detta rocksångaren L-P Andersson och hans kollega Per Magnusson ”efter två års avancerat detektivarbete, en stor portion tur och några knastriga transatlantiska telefonsamtal” Jim Ford i en husvagn utanför Fort Bragg i norra Kalifornien. På golvet låg travar med kassetter och rullband fyllda med gamla demo- och studioinspelningar. Efter en intensiv övertalningskampanj och tusentals dollar i förskott skickade den misstänksamme, lynnige och impulsive Ford hela rasket till Sverige.

Ur dessa osorterade högar reste sig 2007 en saftigt utökad utgåva av mästerverket Harlan County, kallad The Sounds of Our Time och året efter den lika lysande samlingsvolymen Point of No Return (bägge på tyska retrobolaget Bear Family). De följs nu upp av två album som skulle ha släppts för snart fyrtio år sedan om inte Ford gjort sig omöjlig hos skivbolagen. The Unissued Capitol Album och Big Mouth USA: The Unissued Paramount Album (Bear Family/Border) får nu äntligen se dagens ljus. Och har du minsta intresse av att undersöka vad Ford menade när han kallade sig ”country funky” så springer du till närmaste skivaffär (ja, det finns några sådana kvar) och inhandlar dessa två djupt själfulla, svettigt och oförskämt svängande pärlor på stört. Du behöver dem.

18 november 2007 hittades den sextiosexårige Jim Ford död. Han hade hunnit uppleva lite av framgångarna med The Sounds of Our Time (Bear Familys bäst säljande enskilda skiva) och hade planer på såväl en comebackplatta med stjärnspäckad gästlista som en konsert tillsammans med Nick Lowe på Dingwalls i London. Av detta blev nu intet. Men vi kan trösta oss med att hans inspelningar nu finns samlade på 33 cd-skivor hemma hos L-P Andersson i Lerum.

Jim Ford må vara borta men hans imponerande musikhistoria har bara börjat.

Fakta: 

Rewind

Kronquist om musik som fortfarande svänger.

Rekommenderade artiklar

Osignat på webben värt att höras

Förr hade varje respektabel tidning en demospalt där lokala förmågor kunde granskas och uppmärksammas. I dag är de, av förklarliga skäl, lätträknade. När MySpace dök upp på scenen förlorade nästan demoskivan sin funktion. Det var ju bara att lägga upp sin musik på sajten och vänta på att upptäckas. Typ. FRIA kollar upp vilka band det är värt att hålla koll på framöver genom att dragga i det gigantiska Myspacehavet.

© 2019 Göteborgs Fria