En artist som gick sin egen väg | Göteborgs Fria
Göteborgs Fria

En artist som gick sin egen väg

På julafton förra året somnade Alf Robertson in. Arbetargrabben från Gamlestan i Göteborg blev 67 år gammal. Nyligen släpptes skivan En flisa av granit där Alf efter flera hjärtinfarkter och strokes får kämpa för att få fram orden. Alfs särprägel som artist är här tydlig – han var en artist som alltid tog sina egna vägar.

När Alf Robertson slog igenom i slutet av 1960-talet stod inte countrymusiken högt i kurs i Sverige. ”Det ansågs inte progressivt att hålla på med denna musikstil”, berättade Alf då jag intervjuade honom för ett antal år sedan. 68-vänstern såg över axeln på Alf och hans musik, vilket känns orättvist när man tar del av hans samlade produktion.

Hos Robertson fanns alltid känslan för den lilla människan. Och han fiskade aldrig efter några lättköpta poänger. Detta gjorde att hans samhällsengagemang ibland ifrågasattes. Låten Mitt land från 1981, där Alf till tonerna av nationalsången, framförde sin syn på Sverige ansågs av kritiker vara ett pekoral. Skivan blev dock en stor framgång och den sålde i 120 000 exemplar.

Själv upptäckte jag Alf genom min farmor och farfar. De uppskattade att han alltid tog ställning för de små och svaga i samhället, men utan att göra det med politiska pekpinnar. För dem, och många andra, var Alfs beskrivning av livets svårigheter inga pekoral utan en sanning förmedlad av en av de sina.

Alfs popularitet genom åren förklaras av att han sågs som folklig och genuin. I slutet av 1980-talet sjöng han in låten Tacka vet jag vanligt folk, vilken beskriver Alfs livsfilosofi på ett kärnfullt sätt. Det var nog också så han ville bli uppfattad, som en person som inte förställde sig utan gjorde en insats för den vanliga, enkla människan.

Alf gjorde tusentals gratisspelningar på bland annat ålderdomshem. För några år sedan kontaktade jag Alf då jag arbetade på ett ålderdomshem. På min avdelning bodde en kvinna som hyste stor beundran för honom. Jag hade hoppats att Alf ville skriva en autograf åt henne. Jag visste att hon skulle uppskatta det väldigt mycket. Alf var redan vid den tiden märkt av hjärtinfarkter och strokes, men han tog sig ändå tid att själv åka ut till äldreboendet och personligen överlämna några skivor till den gamla damen. Endast en stor artist månar om sin publik på det viset.

Något signifikativt för Alf Robertson var hans mellansnack om stort och smått på spelningarna. Det kunde vara kritik mot socialdemokratins fjärmande från vanligt folks uppfattningar, eller mot radiokanalernas okänslighet mot de äldre lyssnarna genom att ständigt snegla mot en yngre publik och hylla ungdomskulturen. Men det var inte alla som uppskattade Alfs betraktelser över samtiden. Vid ett uppträdande i Slottsskogen 2003 muttrade en herre i publiken bredvid mig att ”kan han sluta predika och börja sjunga någon gång”. Men Alf slutade aldrig att ”predika” utan blandade sångerna med historieberättande och agitation.

Ovissheten hur en spelning skulle gestalta sig var för mig och även för många andra tjusningen med honom. För den stora publiken är han nog mest känd för Hundar, ungar och hembryggt äppelvin, men hans produktion rymmer så mycket mer. Alf hann ge ut över 50 skivor. För de som ännu inte stiftat bekantskap med hans skivor rekommenderas En flisa av granit. Där får lyssnaren dels ta del av en svårt sjuk mans sista insjungna låtar och reflexioner över livet och dels höra honom i en liveinspelning från 2002. Alfs värme från scenen i sitt tjôt med publiken förmedlas i denna upptagning och det känns som ett fint eftermäle av en man som alltid i sitt skrivande ville stå på den enkla människans sida.

Vid minneskonserten som nyligen hölls i Flunsåsparken i Göteborg var det många av Alfs trogna fans som ville ta ett sista farväl. Det talades med värme om mannen som genom åren gett tusentals gratisspelningar runtom i landet och lät hjärtat bestämma och inte några tillfälliga trender.

Fakta: 

Alf Åke Robertson

Föddes i Gamlestan, Göteborg den 8 juni 1941, död i Frillesås 24 december 2008.

Familj: Hustru och två döttrar

Karriär: Sångare, låtskrivare, översatte även utländska texter och skrev musikalen Förlorarna 1971. Skrev sammanlagt cirka 150 låtar. Skrev även poesi i sin ungdom. Gjorde 50 album, det sista, En flisa av granit, utgavs postumt 2009.

Bakgrund: Hans far Holger var flasksköljare och hans mor Stella arbetade på bageri, Alf var enda barnet. Gick till sjöss som 15-åring och var ute i olika omgångar tills han var 24. Var under en tid på 1960-talet hemlös i Stockholm. Bodde i Finland ett par år på 1970-talet och i Nashville i två omgångar.

Första skivan: Gjord i ett inspelningsbås i New York 1956. Den kostade 50 cent och innehöll en något ekivok visa, Doktorn Lisa på magen tar.

Genombrott: Riv inte vårt kvarter 1968.

Kuriosa: Har sjungit duett med sin mamma Stella, En afton vid Mjörn 1991. Har även sjungit duett med Alf Svensson i tv.

Otäck kuriosa: Skulle ha spelat ombord på Estonia den kvällen båten sjönk men på grund av en dubbelbokning bad han istället sin vän Pierre Isaksson ta Estoniajobbet. Isaksson avled i förlisningen och Alf kom aldrig riktigt över det.

Typiska egenskaper: Pratar mycket och säger alltid vad han tycker, kvinnotjusare, envis, oekonomisk, generös, älskar att träffa sin publik,

Sista konserten: Folkets Hus i Trollhättan 9 oktober 2008.

Rekommenderade artiklar

Röster från verkstadsgolvet

Jonas Fröberg vid Teater Spira har under några år samlat in texter från industriarbetare runt om i landet, och nu samlas de i boken Vi ska inte skriva nån jävla bok. Den handlar om längtan efter sammanhang, kampen om makten över ordet, om finanskris och att bli varslad.

”Alla barn har rätt till en bra barndom”

Lisbeth Pipping fick mycket uppmärksamhet för sin bok Kärlek och stålull där hon berättade om sin uppväxt med en mamma som hade en intellektuell funktionsnedsättning. Lagom till bokmässan är Lisbeth Pipping aktuell med en ny bok, denna gång med fokus på familjehem, vilka hon kallar vår tids hjältar.

Kultur för äldre kräver mer personal

Tisdagens (12/4) debatt om kulturfrågor för äldre pekade på att personalbristen hindrar försöken att tillgodose äldres kulturbehov. Politikerna uppmanade till ökat engagemang från volontärer men ville inte lova ekonomiska reformer till kultursatsningar.

Makten och mutorna

I boken Pengar i sjön har journalisten Åsa Sveds granskat mutskandalen kring Gotlandsbolaget. Åsa Sveds följde alla sex rättegångar i vad som kommit att kallas Sveriges största mutbrott.

En evig rebell

För åtta år sedan lämnade trubaduren Bengt Sändh Sverige för att flytta till Spanien. Därifrån iakttar han förändringarna i sitt gamla hemland. Ett Sverige som han anser har blivit alltmer intolerant med åren.

© 2020 Göteborgs Fria