Hammarkullens ungdomar kämpar för sin fritidsgård | Göteborgs Fria
Göteborgs Fria

Hammarkullens ungdomar kämpar för sin fritidsgård

I över ett decennium har ungdomarna i Hammarkullen kunnat samlas på fritidsgården Mixgården för att breakdansa, spela fotboll, eller lära sig olika instrument. Men nu är det slut med det. Ett stort sparbeting slår hårt mot fritidsverksamheten i Lärjedalen, och all extraverksamhet ska försvinna. Men ungdomarna på Mixgården har inte gett upp.

Det är veckan innan karnevalen i Hammarkullen och från danssalen på Mixgården hörs kurdisk folkmusik. Ett femtontal ungdomar försöker slipa på stegen inför sitt dansuppträdande.

Om inget oförutsett inträffar är det här sista gången en sådan här scen är möjlig på Mixgården. Den här våren har Lärjedalens sparbeting och den ansträngda ekonomin slagit till mot en av Göteborgs mest populära fritidsgårdar.

– En rejäl smäll. Vi har klarat oss ganska bra fram tills nu, men nu försvinner väldigt mycket, sammanfattar fritidsledaren Lina Renholm Nyby, som arbetat på gården sedan mitten av 90-talet.

I början av 2009 meddelades att sparbetinget för fritidsverksamheten i Lärjedalen låg på trehundratusen kronor. Den summan skulle visa sig vara långt ifrån tillräcklig. För en månad sen kom det nya beskedet. Ytterligare 1,2 miljoner ska sparas. För Mixgårdens del innebar det dels att samtliga timanställningar försvann och dels att sommarverksamheten upphörde.

Med timanställningarna borta tappar gården samtliga sina extraverksamheter. Inga fler dansklasser, ingen mer fotboll, ingen mer musikverksamhet och stängt på gården hela sommaren. Den omtyckta sommarverksamheten Fixarna, där gården samlar in pengar till behövande i andra länder och sedan arrangerar ett ungdomsläger för de som deltar, försvinner helt efter tolv år. Trots att ett 30-tal ungdomar redan hunnit ansöka.

– Vi har inte hunnit landa riktigt ännu. Vi vet fortfarande inte vad vi ska ge för besked till ungdomarna som har ansökt, säger fritidsledaren Anna Andersson och vänder blicken mot högen med ansökningar.

Ungdomarna som samlas på gården är fortfarande upprörda över beskedet.

– Jag fattar inte varför man ska skära ner på våra områden hela tiden. Under hela min skolgång har det varit såhär. Dålig ekonomi och bra saker som försvinner, säger 17-årige Ghambar Rustun, en av gårdens stammisar.

Han skakar på huvudet.

– Många av oss som kommer hit har ingen annanstans att ta vägen. Vad händer om man stänger ner här? Alltså… det är såhär kriminalitet börjar.

Bredvid honom står Mikael Bernadini, 20 år gammal, och nickar. Han är uppvuxen i Hammarkullen och har gått på mixgården under hela sin tonårstid. Han kommer fortfarande hit ibland, för att snacka med personalen, hjälpa till med läxläsning, eller bara prata en stund. Och han är arg.

– På 90-talet förstördes en hel generation härute när nedskärningarna kom. De som växte upp under den krisen har aldrig riktigt återhämtat sig. Och nu börjar samma sak hända igen, säger han.

Men ungdomarna på Mixgården tänker inte ge upp. En namninsamling för att rädda de hotade verksamheterna på gården har upprättats. Den har över 200 underskrifter.

Initiativtagare är 14-årige Fitim Aliu, en annan stammis på Mixgården.

– Det här är ett andra hem för oss, och nu vill de göra det sämre. Den här gården har hjälpt en massa ungdomar. Jag vill kämpa för den, förklarar han.

Förutom namnlistan har en inbjudan skickats till politiker i stadsdelsnämnden för att ungdomarna själva ska få ställa frågor till dem om nedskärningarna. Den är planerad att hållas på torsdag. Nästan alla FRIA pratar med har egna tankar om vad de vill fråga politikerna.

– Varför gör de såhär när det bara drabbar ungdomar, undrar Fitim Aliu.

– Varför frågar de oss inte vad vi vill med de här stället? säger Nicole Wifkowska, som hjälper till i gårdens kiosk och är en av de utvlada ungdomsrepresentanterna.

Idén om träffen kommer från ungdomarna själva. Men ledarna har hjälpt till med att arrangera initiativet.

– Demokrati i praktiken är jätteviktigt, särskilt eftersom många här kommer från länder där det inte finns något fungerande demorkatiskt system. Det är viktigt att kunna visa att det finns möjligheter att göra sin röst hörd, säger Anna Andersson, fritidsledare.

Mikael Bernadini är mer cynisk.

– Enda gångerna politiker visar sig härute är vart fjärde år, och då är det för att ge en massa löften som de aldrig håller. Sedan försvinner de igen. Vid det här laget vet jag hur mycket skitsnack de pratar.

Ändå, säger han, tänker han göra sin röst hörd.

– Det är vår tillvaro det handlar om. Vi måste ta den här kampen även om de kanske inte lyssnar.

Fitim Aliu håller med.

– Hammarkullen var ett dåligt ställe förr i tiden. Det är mycket bättre nu, men om Mixgården försvinner kan det bli som förut igen. Jag vill kämpa för det här stället.

Fakta: 

1,5 miljoner sparas in på fritidsverksamhet i Lärjedalen. Det drabbar fritidsgårdar i Bergum, Hjällbo, och Hammarkullen, som alla måste skära i verksamheten. Det påverkar både personal och öppetider.

Scenariot går igen i hela landet. På fritidsgårdarnas riksorganisation räknar man med att 20-25 procent av verksamheten i landet försvinner redan till hösten. Vid den senaste krisen på nittiotalet stängde över 200 fritidsgårdar.

Källa: Sveriges radio, Fritidsforum, SDN Lärjedalen

swisha en tia:  123 427 91 05

Annons

Rekommenderade artiklar

Fler oförberedda studenter utmaning för universitetet

I veckorna anländer tusentals nya studenter till Göteborgs universitet, GU, för att påbörja sina högskoleutbildningar. Men alla kommer inte att klara kraven. Andelen oförberedda studenter växer, visar en studie från Högskoleverket.

Asylsökande eritreaner riskerar att anges

Nio av tio eritreaner som söker asyl i Sverige får asyl. Men när de kommer in i landet riskerar de att mötas av regimtrogna landsmän som rapporterar till den totalitära regimen, varnar flera exileritreaner i Göteborg som FRIA har träffat.

”Restriktiva bedömningar påverkar antalet sjuka”

Apati bland gömda flyktingbarn var på väg att försvinna efter att ha uppmärksammats stort för ett par år sedan. Men långsamt börjar problemet återkomma, även i Göteborg som tidigare haft relativt få apatiska barn.

© 2016 Göteborgs Fria