Äkta Kärlek och könsneutrala äktenskap | Göteborgs Fria

Synpunkten


Maud Lindström • Artist och fristående krönikör för Fria Tidningar
Fria.Nu

Äkta Kärlek och könsneutrala äktenskap

Jag var antagligen inte den enda relationsanarkistiska queerfeministiska vänsteraktivisten som överraskande fann mig ha samma åsikt som Göran Hägglund när KD i höstas kom med sitt förslag om att kyrkan skulle avstå från vigselrätten. Han har i och för sig haft det svettigt ett tag, Göran. Efter tolv år av fruktlösa sossestyrda utredningar har tre fjärdedelar av allianspartierna slutligen insett vilka viktiga populistiska poäng som går att plocka genom driva igenom lagen om könsneutrala äktenskap och bli historieböckernas homohjältar, trots KD:s enträgna förhalande av frågan.

Många var vi som undrade när alliansens enade fasad skulle rämna. ”Vi har löst så många frågor där vi tyckt olika, att vi säkert kommer att komma fram till en lösning på den här också”, lät det i Halvtidsintervjun hos Lennart Ekdal i TV tidigt i höstas. Walkover blev resultatet. Göran är beredd att frivilligt ge upp en av kyrkans viktigaste institutioner hellre än att säga som det är, att homosexualitet är en synd och att Gud helt enkelt inte gillar bögar och flator.

Det är inte bara homovärlden som berörs av den eventuella lagändringen, och det tror jag är den främsta anledningen till att frågan upprör så heta känslor. Debatten har utvecklats till en värdeladdad semantisk tvekamp om innebörden av ordet äktenskap, där fromma kristna heteron vägrar att få sin ärbara civilstatus nedsolkad genom att likställas med något så perverst som sodomiter, medan homosexuella vill få sin kärlek tagen på allvar på samma villkor som heterosexuella.

Problemet är att äktenskapet under mycket kort tid varit något som förknippats med kärlek. Historiskt sett har det handlat om ekonomiska uppgörelser mellan släkter, om än med religiös inramning, och än i dag intar äktenskapet en särställning jämfört med andra samlevnadsformer när det gäller ekonomiska och juridiska rättigheter, exempelvis beträffande arvsrätt och barn. Men numera verkar äktenskapet också inta en särställning som bevis för Äkta Kärlek. Att människor spenderar hundratusentals kronor på sina bröllop och ställer upp på förnedrings-TV-bantning för att komma i sina gamla bröllopskläder och förnya löften man redan gett varandra vittnar om en bröllopskult av smått sanslösa proportioner, och eftersom kyrkan har ensamrätt på pampiga ceremonier när det gäller alla viktiga händelser i livet är det naturligtvis helst där den Äkta Kärleken ska bekräftas. Varför ska då vissa människor förvägras allt detta glam bara för att de blivit kära i någon av samma kön? Är inte all kärlek bra kärlek?

Alliansens motion för könsneutrala äktenskap, som presenterades för ett par veckor sedan och antas gå igenom den förste maj, är inget annat än ett uttryck för populistisk tvåsamhetsromantisering och homoröstfiske. Det framgår med all önskvärd tydlighet av formuleringen ”Människor i fasta parförhållanden har, oavsett sexuell läggning behov av att manifestera sina känslor och sin önskan att leva tillsammans” att det är Äkta Kärlek som ska firas snarare än en lagstiftning som likställer hetero-och homosexuella som ska införas. Därmed blir Alliansens definition av äktenskapet precis lika urholkad som kyrkans, som ju tillåter både vigsel mellan icke-troende heterosexuella och skilsmässa mellan troende kristna makar trots löften om evig trohet inför Gud. Just därför bör kyrkan avsäga sig sin vigselrätt och civilrättslig registrering införas.

I ett sekulariserat land som Sverige ska myndighetsutövning utövas av staten, och garantera att ingen diskrimineras, vare sig på grund av sexualitet eller av någon annan anledning. Huruvida all kärlek är bra kärlek eller homosexualitet är en synd kan Göran och hans kompisar gräla om i kyrkan. Jag tänker i alla fall inte gå dit och lyssna på tramset.

Annons

Rekommenderade artiklar

© 2017 Göteborgs Fria