Älskling, vad sjunger du? | Göteborgs Fria

Synpunkten


Carina Sundqvist
Fria.Nu

Älskling, vad sjunger du?

Jag svischar ned för backen in till stan på min nyrenoverade cykel. Solen strålar vackert genom höstklädda träd. Mitt barn sjunger där bak i barnsitsen. Men jag har svårt att höra honom. Vi har kommit ned till trafikleden.

Ja, herregud vad det bullrar. Cyklar låter ju ingenting, lite rassel och lite pling. Men bilar är stålburar med aggressiva människor i som svär åt varandra och som rivstartar i onödan. Jag retar mig på att jag måste skrika så jag blir hes till mitt älskade barn, på grund av bilarna. Nästa dag. En bil som har bråttom svänger ut framför mig på ett övergångställe och håller på att köra över oss. Läskigt, men det händer nästan varje dag. Bilarna bryr sig inte om mig. Jag är en cyklist. Jag är ett problem. Jag kör för långsamt. Jag syns inte. Staden är inte till för mig. Den är till för bilarna. Bensindrivna bilar som stinker.

Men jag stinker inte. Jag låter inte. Min cykel kör i en hastighet som gjord för att upptäcka. Jag kan höra människor som skrattar från ett kafé och känna bulldoften. Jag kan stanna när jag möter en god vän och parkera gratis vart jag vill. Från min cykel tar jag del av staden på ett inspirerande och hållbart sätt. Ett liv med bil är för mig därför helt otänkbart. Innan verkligt hållbara drivmedel används och bilarna tillverkas av nedbrytningsbara material blir det ingen bil för min familj. Jag kan inte leva med den skam som bilkörningen hade skapat i mig.

Men i somras dejtade jag faktiskt en kille som hade bil. Jag kände panik direkt. Hur skulle detta gå? Ibland hämtade han upp mig med bilen. Vi körde bil in till stan, som ligger jättenära, för att fika. För första gången på flera år var jag en av de andra. En av bilisterna. Jag fick så fruktansvärt dåligt samvete att jag blev fysiskt illamående. Vi började bråka. Jag höll en halvtimmes monolog om hur egoistiskt det är att köra bil överhuvudtaget, om nöjeskörandets ohållbarhet, om de skadliga ämnen bilar sprider ut i luften, om fossila bränslen... allt, allt allt som var dåligt med bilar, fick han höra. Varje gång vi körde grälade vi om bilen. Bilen blev en fix idé och en symbol som fick ta all skit för hela det sjuka förhållande den moderna människan har till naturen.

Och när bilåkandet blev ”en rättighet” och när ”det ändå inte spelar någon roll”-argument ursäktade beteendet fick jag nog och gjorde slut. Vi hade helt enkelt för olika grundsyn på hur livet borde levas. Vi tänkte för olika i hur stora friheter var och en kan ta sig för att ”ha det bra”. Ansvaret för klimatet, människorna, samhället, djuren och naturen ligger på mig som ett tungt ok. Jag känner att jag måste göra precis allt jag kan för att detta ska gå vägen. Det är nästan en religiös övertygelse. Så djupt rotad är min vilja att leva enligt mitt samvete. Jag har ett barn. Jag kan inte lämna över en värld i detta bedrövliga skick till honom och hans underbara dagisvänner. De springer runt på utflykter till skogen helt ovetandes om hur vi vuxna misshandlar den livgivande jorden. Jag undrar om de är bland de sista generationerna som slipper andningsskydd a´la Michel Jackson utomhus? Slipper de klämma ihop sig i städer bakom vattenbarriärer till skydd mot havsnivåhöjningar? Får de ta hand om klimatflyktingströmmar och tvingas de avvärja eller utkämpa krig om resurserna?

Hur ska jag få alla dessa bilåkare att förstå vad de är del av? Ställ bilen nu och testa cykeln eller kommunala färdmedel. Jag ber er. Jag vill njuta av min cykeltur utan att bli överkörd och få astma på kuppen. Jag vill kunna cykla och höra VAD mitt barn sjunger. Det är nog ”Hard rock hallelujah” av Lordi. Det vet jag ju redan...:-)

PS. Bilkillen ska nu sälja bilen och har köpt spårvagnskort. Jag är så nöjd med det. DS.

Annons

Rekommenderade artiklar

Synpunkten
:

Ansvar åter på modet

Tack alla ni som varje dag tar ansvar. Ni som reflekterar över era handlingar och som kan stå för det ni gör. All heder och beröm till er! Men är ni en växande eller minskande skara? Jag börjar undra.

Fria.Nu
Synpunkten
:

Spam - en miljöbov

Har ni någonsin tänkt på att all oönskad e-post, så kallad spam, drar mycket ström? Att transportera runt datasoporna slukar nämligen enorma mängder energi. Så om vi stoppar spam kunde det alltså ge dubbla vinster, skriver Carina Sundqvist.

Fria.Nu

© 2017 Göteborgs Fria