- Vi flyr vardagen lite, säger Camilla Fredriksson.
Båda står längst fram vid scenen under spelningarna med Governor Andy och Äkta Kärlek.
- Det är jävligt bra drag. Svetten bara rinner, säger Annika Leander.

Och det är inte bara Annika och Camilla som svettas till reggaemusikens baktakter. Alla som vistas i tältet som ställts upp vid Röda Sten blir ångkokta - på hög värme. Området fullständigt pulserar i kvällssolen. Och bokstavligen vibrerar.
När Svenska Akademin går upp på scenen skakar hela byggnationen. I takt med publikens energiska hoppande och dansande, dallrar spotlightsen på sina ställningar.
- Folk verkar ha kul, säger Camilla. Det är synd att det är en så liten yta att röra sig på bara. Man hade behövt mer plats till att dansa.

Folk står på borden, ölen guppar och stämningen är på topp. Principen 'dance as if no one could see you' verkar råda, och publiken dansar på varje tillgänglig yta. Annika och Camilla tar en paus och sätter sig på en bänk för att äta en quornburgare.
- Alla är så glada, det är sommar, varmt, bra musik och röj på scenen, säger Annika. Det är synd att man ska jobba imorgon.

Tjejerna varvar ölen med vatten och spanar ut över den dansande folkmassan.
- Det här är ett schysst ställe. Det ligger så fint vid vattnet, säger Annika.
- Fast nästa år borde de tänka på att ställa upp fläktar, säger Camilla.

När solen sänkt sig ner över Älvsborgsbron dunkar reggaen vidare. Det är andra året festivalen anordnas i Göteborg, men nytt för i år är både festivalens namn, plats och arrangörer.
- Vi var där förra året men det är bättre i år, konstaterar tjejerna. Och vi kommer definitivt tillbaka nästa år.
Och om man ska döma efter ansiktsuttrycken hos övriga besökare lär det vara fler som kommer tillbaka. Trots svett och trängsel är reggaefestivalen en publiksuccé.