Festival varenda dag, gör mig glad! | Göteborgs Fria
Tobias Magnusson

Synpunkten


Tobias Magnusson
Fria.Nu

Festival varenda dag, gör mig glad!

Festivalsommaren 2008 är över. I Sverige har minst 217 festivaler genomförts och utomlands ännu fler. Evenemang som skänkt oss stor glädje i stunden och en sällsam saknad nu när de är förbi.

På Facebook syns vännernas tokglada festivalbilder. Någon missade Fleet Foxes på Way out West och är förbannad. En annan kysste en ny kärlek framför Band of Horses på Accererator. En tredje rusade i gummistövlar och föll men reste sig och skrattar med lerskvätt i ansiktet rakt in i kameran. I ögonblicksbilderna från festande och spelningar återupptäcker jag festivalens hjärta: musiken – livemusiken. Detta är ren kärlek. Kärlek till bandet. Till musiken. Till leende okända människor bredvid mig. I publiken blir jag del av en enda hoppande massa av starka upprymda känslor. Vi skapar något underbart tillsammans. Man gillar samma band. Man sjunger med. Solen skiner och jag är lycklig. Gemenskapen och känslan som existerar bara då, just då, är oslagbar. Jag älskar allt och alla. Alla älskar mig. Jag är ett med allt. Jag lever i rytmen. I publikens vaggande rörelser. I sångarens blick. I solen som strålar ned på sommarvarm hud och jag bara älskar festivaaaaaaal!!

Men till slut blev även jag mätt på festival. Det trodde jag inte kunde hända. Jag orkar inte ta in mer. Står framför Neil Young. Jaha, där är Neil Young och jag vill gå hem och sova. Trots att han är en av mina hjältar. Då är gränsen nådd. Man har pressat sig ut i ösregn, blivit kall, förkyld och aldrig frisk igen. Sovit illa på knöliga liggunderlag. Slitit på kroppen. Jag är färdig för graven. Men jag har tydligen valt detta själv.

Vissa festivaler går det dock inte att värja sig mot. Stadsfestivaler! Människor går man ur huse för att supa offentligt, skräpa ned helt ohämmat och uppleva halvkassa artister (de som kommunen hade råd med) på Stortorget. Dessa festivaler är både charmiga, röjiga och man vet vad man får. Jag var själv av en händelse på Landskrona Festivalen och hade fantastiskt kul. Festivalstämningen spreds snabbt mellan folket och alla rycktes med. Men det verkade krävas en hel del dricka för att skapa detta. I Landskrona var ALLA ute på stan och även roliga typer från småorterna runt om.

I stadsfestivaler är inte musiken i fokus, utan istället glädjen av att se sin egen stad sjuda av liv och rörelse samt såklart själva festandet. Dagen efter stinker staden av gammal ölfylla men vattenslangar spolar av och drivor av skräp städas snabbt undan och så är man på det igen. I större städer, typ Göteborg, är det en annan ton. Där hörs irriterade stämmor som tycker det är jobbigt att år efter år invaderas av besökare och ståhej. De orkar inte med Göteborgs Kulturkalas och kallar det Konsumtionskalaset, en tillställning som numera nästan är helt utan både öl och större musikspelningar, men med mycket prylförsäljning.

Frågan är vad som händer nu. Nu kommer hösten och vintern. Även om det blev lite mycket på slutet så har jag underbart roliga festivalminnen att bevara. Hur ska vi kunna klara oss till nästa festivalsommar?

Mina kära läsare. När tentor, jobb och en inrutad tillvaro väntar dig tänk då på hur enkelt och lyckligt livet kan vara när du står i publiken på en festival. Gör ett rum i ditt hjärta där festivalstämningen bor och gå in dit ibland. Där är det alltid ditt favvoband som spelar. Alla vännerna är där och ni gungar till rytmen. Du är där och jag är där. Om du ser mig på stan med ett leende i ögonen och en melodi i munnen så vet du vad jag tänker. Jag är på festival. I sinnet har jag en min alldeles egen festival. Varje dag. När jag vill. Jag citerar Dungen: ”Festival varenda dag, gör mig glad!” Så enkelt är det.

Annons

Rekommenderade artiklar

© 2017 Göteborgs Fria