• Martin Alexandersson i Berlinmurar
Göteborgs Fria

Träffsäkert avlyssnad dialog

Jag gjorde ett verkligt fynd i går kväll då jag slank in på Folkteaterns Lilla scen. Där gav en för mig okänd grupp vid namn TeaterKvintetten, sprungen ur teaterlinjen på Ale gymnasium, en vardagsnära bild av vissa orimliga normer som många ungdomar idag styrs av. Med ett föredömligt enkelt tilltal och med en ypperlig musikanvändning av ett slag som det var längesedan jag såg maken till, släpper gruppen in sin publik i en annan syn på samhällets verklighet.

Dialogen är oerhört skickligt skriven; nästan filmiskt klipper sig replikföringen samman till en och samma ström av teatral närvaro.

Scenen fungerar som ett torg, eller en gata för både överraskande och kanske inte helt önskade möten mellan utsatta människor. Det första utspelas utanför en fest eller ett musikställe och slår omedelbart an en svirrande ton av inte endast fysiskt utanförskap mellan en ung man och en ung kvinna som trevande mellan raderna söker varandra. Språket vävs intrikat samman med de yttre självkvävande ideal som aningen lockar eller förhindrar deras seriösa möte; rollkaraktärernas dialog är så träffsäkert avlyssnad att jag ständigt häpnar.

Scenen följs av en vilsen ung kvinnas entré på ett torg vars förvirrande vägvisare pekar åt så olika håll att vägvalet synes omöjligt. Hennes möte med första scenens unge man spelar på en osäkerhet så total att den oväntat slår över i kaxigt övermod. Isabel Evers spelar henne så fenomenalt att man inpå huden känner svindelkänslan i varje rörelse. När hon sedan under ett ytterst famlande möte träffar den kloka och självständiga lesbiska Tina briserar hon, i förstone äcklad, ut i projicerande gnistor av inåtvänt självförakt. Det är en viktig scen som gripande starkt och tydligt lyckas gestalta kärlekens förvandlande kraft.

Hur gick det då för det första unga paret? De gick till slut åt varsitt håll; de passade kanske inte för varandra, kvinnan som analytiskt resonerande flydde från beröring av minsta lilla tänkbar konflikt, mannen som väl tyckte att hon var söt trots hennes helt och hållet självsuggererade bild av en alltför tilltagen kropp. Hans inre konflikt besjungs i en egen rappt skriven och gungande rap som humoristiskt belyser hans dilemma; läckert är vad det är. Och nu är det bara en föreställning kvar, i morgon fredag den 2 juni; gruppen upplyser mig om att inga fler spelningar är inplanerade. Så jag vill härmed uppmana varenda kotte att ringa ned Folkteaterns biljettkontor.

Fakta: 

Berlinmurar
Scen: TeaterKvintetten på Folkteaterns lilla scen
Av Isabel Evers och Linda Berndtsson
Regi: Linda Berndtsson
I rollerna: Martin Alexandersson, Isabel Evers, Daniéla Frykstrand, Linda Berndtsson

ANNONSER

Rekommenderade artiklar

Varm och rolig familjeföreställning

Orusts Teaterförening har gjort sig omtalad för ett stort antal mycket välspelade amatörteaterföreställningar, inte minst Strindbergs Hemsöborna och Ibsens Peer Gynt. Den senare framfördes också, som nu Astrid Lindgrens Ronja Rövardotter, på Allmags trolska spelplats. Därför är det roligt att förkunna att Teaterföreningen återigen har lyckats; föreställningen är så genomarbetad och stämningsmättad, att det är en ren fröjd. Rollbesättningen är i stort sett perfekt; några av rollerna ageras också så nära det professionellas gräns att tiden tycks stå stilla. Ronjas frihetsbehov spelas kraftfullt fram av Rebecca Kaneld, med lika obändigt humör som man kan förvänta sig.

Göteborgs Fria

Regidebut som brister i spelrytm

Den italienska 1700-talsdramatikern Carlo Goldonis Värdshusvärdinnan passar väl in på Gunnebo, efter en, oftast mycket välspelad, rad av satiriska Molièrestycken. Goldoni, mer känd för pjäser som Två herrars tjänare och Gruffet i Chiozza, skrev ofta både lustfyllt och samhällskritiskt och Värdshusvärdinnan är inget undantag. Just denna värdinna, vällustigt spelad av Caisa-Stina Forsberg, driver värdshuset med god ekonomi och dess trånande adliga gäster till vansinne.

Expressiv show i kortformat

Bortsett från en ganska obegriplig pjästitel, med viss säkerhet skapad enkom för att ytterligare fördjupa Teater Pugilists sedvanligt provocerande bryderi, bjuder Martin Theorins pjäs, Snackmupp i TV, på hårt skruvad enmansshow i kortformat. Under endast en halvtimme, lyckas hans manus och regi komprimera ett helt spann mellan transvestitens dubbelhet och kärlekens smärta. Men en längre tids fördjupning hade nog inte skadat; ämnet skulle utan vidare tåla det.

Göteborgs Fria

Kärleksfull hyllning till Kent

Så vackert och kärnfullt humoristiskt tolkar Maria Hörnelius texterna i Kabaré Kent på Aftonstjärnan, att Kent Andersson närapå återuppstår i hennes gestaltning. Framför allt Maria Hörnelius, men också Bernt Andersson och Kjell Jansson, har under många år både arbetat med, och befunnit sig nära Göteborgs store poet och dramatiker. Det är heller inte utan viss kärleksfull lätthet de hittar det specifika och elegant drivande tonfall och den särpräglade satiriska hetta som alltid legat främst i Kent Anderssons uttryck.

Göteborgs Fria

Ett annat slags närvaro

Ibland sker något magiskt på scenen och allt blir helt genomlyst av närvaro. Det hände mig senast alldeles häromdagen på Folkteaterns Lilla scen. Pjäsen Nordost, av Torsten Buchsteiner, är ett formligt under av inlevelsefullt byggd dramaturgi. I Birte Niederhaus sällsamt täta regi, och med tre aktörer i vackert samspel, framstår berättelsen som i ett förklarat ljus.

Göteborgs Fria

© 2024 Fria.Nu