Hedersdoktorer berättar om kampen mot gubbväldet | Göteborgs Fria
  • Agnes Wold och Christine Wennerås
Göteborgs Fria

Hedersdoktorer berättar om kampen mot gubbväldet

De har blivit hotade, exkluderade och förtalade av det akademiska etablissemanget för sin forskning kring hur kvinnor blev diskriminerade av Mediciniska Forskningsrådet. Nästa lördag blir Christine Wennerås och Agnes Wold hedersdoktorer vid Chalmers Tekniska Högskola. Men vad var det egentligen som hände?

Vi sitter i en trappa bakom den stora betongbyggnaden som är deras arbetsplats, Mikrobiologen på Guldheden. Agnes Wold och Christine Wennerås har jobbat länge ihop och det märks när de börjar prata. De fyller i varandras meningar när de berättar om den dramatiska perioden mellan 1995 och 1997.

- Det började när vi var fyra tjejer som kände varandra och sökte till tjänster som forskningsassistenter. Jag gick runt och undrade vem av oss som skulle får tjänsterna, men blev förvånad när ingen av oss fick någon, säger Christine Wennerås.

Agnes Wold var en av de fyra. Hon var inte lika förvånad, men blev förbannad när hon såg att 22 av 26 tjänster det året gick till män. Av de som sökte tjänsterna var 44 procent kvinnor. Tidigare argument om att det var få kvinnor som sökte stämde heller inte överrens med verkligheten. Agnes Wold berättar.

- När vi presenterade våra fynd trodde vi verkligen att vi skulle få lite cred. Vi var jättenöjda med det vi hade gjort och trodde att rådet också skulle tycka att den nya informationen var nyttig. Till vår stora förvåning blev vi mött med kalla handen från Mediciniska Forskningsrådet, MFR.

- Det hade varit annorlunda om vi var två manliga professorer, tillägger Christina Wennerås.

Enligt de två kvinnorna kom rådet med konstiga bortförklaringar som att kvinnor inte ville ha roliga jobb.

- Så vi skrev till DN Debatt. Vi hade aldrig trott att vi skulle komma med, men det gjorde vi, säger Christina Wennerås.

- Och det även på en söndag. Den svåraste dagen, tillägger Agnes Wold.

Artikeln kom ut i tidningen söndagen den 22 januari 1995 efter mycket kvälls- och helgarbete av de två forskarna. De visade hur kvinnor blir diskriminerade av MFR. De kollade bland annat citeringsfrekvensen, det är hur många gånger de har blivit citerade i andra vetenskapliga artiklar. Resultatet när de jämförde män och kvinnor var att män med 0-4 citeringar hade större chans att få en tjänst jämfört med kvinnor som hade 15 citeringer eller fler. Samma dag var Wennerås och Wold i Rapport och Dagens Eko. Dagen därpå i morgontidningarna. Det Mediciniska forskningsrådet försvarade sig med att 55 bedömare från det akademiska toppskiktet inte kan ha tagit fel och att allt gått rätt till. De tog inte till sig kritiken, istället blev det början på en intern smutskampanj mot de två forskarna.

- Vi fick höra väldigt många konstiga saker från det akademiska etablissemanget. Det var även någon som menade att vår artikel var ett hot mot existensen av medicinsk grundforskning. Allt var vårt fel och det kom hela tiden oväntade angrep mot oss från alla möjliga håll. Det var en oerhört hätsk stämning, berättar Agnes Wold.

Båda forskarna är eniga om att de inte hade klarat sig ensamma. Motståndet de fick från högre instans var en av faktorerna till att de två forskarna ville undersöka vidare. De ville se poängkorten som används under bedömningen, korten som går under namnet 'pink sheets'.

- Först ringde jag för att begära ut dessa 'pink sheets', men då fick jag höra att de var sekretessbelagda. Jag råkar vara gift med en arkivarie som arbetar ganska mycket med offentlighetsprincipen. När han ringde MFR fick han höra att pappren aldrig har varit sekretessbelagda, men att de tyvärr var slängda, berättar Agnes Wold.

Men hur kunde man slänga offentliga handlingar, hade rådet tillstånd att förstöra 'pink sheets'? De ringde till Riksarkivet, som är MFRs tillsynsmyndighet, vilka genomförde en inspektion utan att hitta nåt. Hela tiden fortsatte media att uppmärksamma saken. En dag ringde telefonen.

- Christine blev uppringd av en person som hade läst om vårt problem med att få ut 'pink sheets' och hon visste att de inte var slängda, men att det hade kommit en order om att förstöra pappren den samma kvällen, säger Agnes Wold.

De kastade sig över telefonerna och ringde tidningar, men fick inte någon omedelbar respons. Så ringde de Riksarkivet igen och krävde en omedelbar inspektion eftersom det handlade om ett grundlagsbrott. Riksarkivet åkte på en andra inspektion. Denna gång hittade Riksarkivet de omtalade poängkorten. De låg slängda på golvet i ett skyddsrum. Motståndet från det akademiska etablissemanget fortsatte även om media var på forskarnas sida. Efter massiv medieuppmärksamhet avgick MFR i april 1995. Christine Wennerås berättar.

- Vi var självklart glada och bestämde att fira med champagne, något som efteråt verkar ganska naivt, för det såg lite provocerande ut i tidningarna. Men vi gjorde i alla fall det.

De två forskarna hade inte pengar till att begära ut alla dokumenten, men Göteborgs Postens ledarskribent Anders Wettergren, som också var engagerad i saken, begärde ut papprena. MFR nekade och saken gick till kammarrätten. Där vann Wettergren och pappren blev tillgängliga för Wennerås och Wold. De ville gå till botten med detta och bestämde sig för att göra en undersökning av 'pink sheets' för att bevisa hur kvinnor blev diskriminerade av MFR.

- Vi skickade ett fax till dåvarande utbildningsminister Carl Tham, och frågade om han ville bevilja

50 000 kronor till vårt forskningsprojekt om hur MFR:s bedömning av män och kvinnor. Tham gav oss pengarna och därmed fick vi möjligheten att anställa en statistiker och en bibliotekarie, säger Agnes Wold om hur de startade på undersökningen som skulle förändra hela situationen.

Den prestigefyllda tidskriften Nature tog in artikeln 1997 och då blev alla kritiska röster tysta. Forskningen visade med klara siffror att en kvinna måste producera 2.6 gånger så mycket som en man för att få en tjänst av MFR.

- Det blev ju väldigt tydligt när de sämsta killarna hade större chans än de bästa kvinnorna. Av alla faktorerna vi undersökte gav tre saker extrapoäng. Man ska känna någon i rådet, man ska ha publicerat mycket och man ska vara man, säger Agnes Wold.

Undersökningen var den första som gjorts, och den fick massiv international uppmärksamhet efter publiceringen i Nature. Tidningar som Dei Zeit, El Pais och The Economist hade artiklar om undersökningen.

- Då vände det, kan man säga. Hela situationen ändrade sig hundra procent efter Nature. Nu var vi 'duktiga forskare' och andra positiva saker. När vi började med detta var det skrämmande hur mycket förtal och skitsnack det var, det var aldrig någon på 'den andra sidan' som gick ut offentlig mot oss. Det skulle hållas internt, säger Christine Wennerås.

I dag är det länge sedan de två forskarna stod i stormens centrum, och efter nästa lördag kan de kalla sig för hedersdoktorer vid Chalmers Tekniska Högskola.

- Det har varit jobbigt, men det är väldigt tillfredställande att göra något så oegennyttigt som vi gjorde då. Det var ju många som menade att vi förstörde våra egna karriärer, säger Wennerås.

- Och det var jävligt roligt, lägger Agnes Wold till.

Som hedersdoktorer blir de medlemmar av en förening där det inte finns många kvinnor. Sedan 1951 har Chalmers 183 hedersdoktorer, av dem är sjutton kvinnor. I dag jobbar Agnes Wold med allergier medan Christine Wennerås jobbar med infektioner och blodkroppar. Så kanske var det bra för karriären att göra det omtalade, kritiserade och viktiga jobbet med att avslöja verkligheten.

Fakta: 

Citeringsfrekvens i internationell vetenskaplig press / Chans att få en tjänst

0-4 5-14 15-

För en kvinna 0% 11% 13%

För en man 17% 21% 39%

Antal publikationer 1990 - 1993 / Chans att få tjänst

0-4 5-9 10-

För en kvinna 2% 10% 11%

För en man 16% 29% 31%

Rekommenderade artiklar

Små partier med stora ambitioner i Göteborg

Nu i dagarna har det blivit svårt att köra genom staden och samtidigt undgå Göran Johansson. På spårvagnen finns affischer med Moderaternas lustiga slogans och i SVT kastas man mellan partiledare som i ena sekunden pratar arbetsledighet och i nästa ägnar sig åt kvalificerad pajkastning. Men finns det då inga andra alternativ? GFT har pratat med partierna du inte ser på tv och frågat varför de vill sitta i kommunfullmäktige i Göteborg.

Homosexuella får inte ge blod

Även om Blodcentralen i Göteborg lider av allvarlig blodbrist i sommar, finns det inga planer om att låta män som har haft sex med män ge blod. Den svenska lagen förbjuder män som haft sex med andra män att ge blod för all framtid.

Förorten som skapade något nytt

Förorten har tagit hamnens plats som kulturutvecklare. Sjöfartsmuseets utställning, Hamnarnas Musik, handlar om hur olika musikstilar har utvecklas i världens hamnstäder där olika människor med olik bakgrund kom tillsammans och skapade något nytt.

Göteborgare vill fortsätta bo i hyresrätt

En ny undersökning visar att över hälften av göteborgarna tycker det är fel att sälja ut kommunala hyresrätter till privatvärdar. Moderaternas sympatisörer är positiva till att sälja ut, jämfört med vänsterpartister som är starkt emot.

BRÅ-pengar gick till projekt i Majorna

Brottsförebyggande Rådet, BRÅ, har delat ut 440 000 kronor till lokalt brottsförebyggande arbete i Göteborg. Hälften av pengarna går till projekt i Majorna, men det betyder inte att Majorna är stadens brottscentrum. När BRÅ delar ut pengar är det själva projektet och ansökningen som värderas, inte vilken stadsdel projektet jobbar med.

© 2018 Göteborgs Fria