Debatt


Ulla Johansson
Fria.Nu

Vitrysk historieläxa för journalister

Det är synd och skam att vi inte har engagerade journalister, som skulle kunna ge oss en bakgrund till konflikter som den som nu pågår i Vitryssland, tycker Ulla Johansson och tar hjälp av historieboken för att få en fullständigare bild.

Det finns en polsk minoritet i Vitryssland. Fyra procent av befolkningen, säger Utrikespolitiska Institutets lilla skrift. En minoritet som energiskt deltar i protesterna mot diktaturen och presidentvalets resultat.
Vitryssland. Polen. Hur var det nu med Curzonlinjen och gränsdragningar efter första världskriget?
Drar fram historieboken och dess kartor. Jag mindes faktiskt rätt från lektioner och föreläsningar för länge sedan. Polen gick ju den gången (1920) in och erövrade en god bit av Vitrysslands areal. Helt utan det övriga Europas tillåtelse och förbi Versaillefredens överenskommelser. Flyttade sin gräns långt österut; helt nära Minsk. Den polska armen var framgångsrik.

Nästa världskrig drabbade oss och efter det krigets slut följde förhandlingar i vilka polackerna förlorade sitt byte. Och Vitryssland växte en bit västerut igen. Under den polska Londonregeringens protester. Men det satt ju en annan polsk regering i Lublin. Med andra medaktörer.
Spelet kring Vitryssland har uppenbarligen en historiskt intressant bakgrund. Ingen förnekar att motståndarna till Lukasjenko har rätt i sin kritik. Säkert är de allra flesta i demonstrationstågen helt ärliga i sitt krav på demokrati. En diktatur är en diktatur och ska bekämpas. Det är vi alla eniga om.

Men var kommer Polen in i bilden? Vilka andra intressen finns dolda i all upprördheten? Intressen som tar EU och USA till hjälp. Mjuka orangefärgade revolutioner har repeterats förr med knepiga resultat. (Jag tvivlar inte på att även denna vinner. Kan ta litet tid men sedan kommer Putins Ryssland att ha en lång gräns mot en USA-vasall. Låter det skrämmande?)
Om jag, sittande vid mitt köksbord med mina kartor över flyttade nationsgränser, kan börja fundera kring bakgrunden till demonstrationerna i Minsk - varför funderar inte alla dessa därifrån rapporterande journalister litet de också? Kring sin historieläxa. Det skulle ju vara av stort intresse för oss läsare och lyssnare att få någon sorts information om vad som verkligen händer i ett politiskt skeende, i det som synes ske.
Istället hela tiden ett slags söndagsskoleflum. Verkligheten under flummet kostar mycket tid och engagemang att gräva fram.
Stor synd och skam att vi inte har de engagerade journalister vi behöver. Och vore förtjänta av.

ANNONSER

Rekommenderade artiklar

© 2024 Fria.Nu