Färgsprakande och vacker dockteater
Genomarbetad genuin kvalitet har alltid varit Dockteater Sesams varumärke. När man nu tar sig an Sagan om Rama ur det indiska eposet Ramayana sker det också med lika sagolik precision som i teaterns vackra uppsättning av Trollflöjten för några år sedan.
Alltifrån början när fyra skådespelare ute i foajén sjunger en smittande glad visa för barnen i publiken känner man sedan igen harmonierna i föreställningens inledande indiskt färgade musikstycke. Skådespelaren, tillika dockspelaren, Christer Fjällström berättar framför den ännu mörklagda scenen livfullt och medryckande om vad som skall ske och på ett kick är berättelsen i gång.
Den lille sympatiske kungen Dasaratha skall avgå och önskar utse sin förstfödde son Rama till efterträdare medan den elaka drottningen kräver att få se sin egen son Barata på tronen. Föreställningen börjar med en storståtlig kröningsfest som ändar med att Rama landsförvisas.
Kungen är bunden av ett löfte till drottningen att infria tre önskningar och hennes godhjärtade son Barata intar motvilligt tronen under de 13 år då Rama är förvisad. Hungriga och fattiga irrar Rama, hans vackra hustru Sita och hans favoritbroder Laksmana kring i vildmarken. Där möter han den kvinnliga demonen Surpanakha som djupt förälskad i Rama tar hjälp av sin bror demonkungen att föra bort och fängsla Sita. Räddningen kommer från ovan när Apkungen gör häftig och bejublad cirkusentré från teatersalongens tak med en räcka avancerade volter.
Tjugofyra fantasieggande och individuellt skurna stavdockor medverkar med en imponerande rörlighet; läpparna rör sig när de agerar och dansar, en av dockorna vickar till och med på höfterna. Dockmusikerna som föreställer indiska zigenare trummar, spelar fiol och flöjt på sina små instrument så vackert och illusoriskt att man häpnar.
Stavdockorna dominerar i Sagan om Rama medan teaterns traditionella skuggspel med filmisk fantasi följer upp handlingen på fondens vita duk. Dockornas ansikten är traditionellt indiska, med markerade ögon och bär också särpräglade smyckade håruppsättningar. Hjälten Ramas hud är heligt blå eftersom han i Ramayana är en av guden Vishnus mänskliga gestalter. Kostymerna sprakar av lysande färger och Per Störbys indiskt präglade, kraftfullt medskapande musik bygger under och lyfter den rafflande sagan.
Demonkungen Ravanas månghövdade sammetsfigur vars gnälliga gubbansikten inställsamt hävdar egoistiska anspråk gentemot huvuddemonens maktfullkomlighet är något av en satirisk fullträff. Den snälla lilla apkungen lär för övrigt vara King Kongs förebild; det förstår man snart när man ser med vilken list och klokhet fienderna besegras.
Som i de flesta sagor finns i Sagan om Rama moraliska dilemman, frågeställningar under berättelsens gång, som handlar om hur man skall välja mellan ont och gott, mellan rätt och fel. Teater Sesams Sagan om Rama är rolig och allvarlig på en och samma gång; de flesta av dockornas ansikten låter sagans indiska vishet avspeglas i milda leenden.
Sagan om Rama
Scen: Dockteatern Sesam
Manus: Hasse Carlsson, Nasrin Barati
Regi: Nasrin Barati