• Nedsläckt. Den 31 maj stängdes Barsebäcks andra reaktor, men fortfarande fortsätter Vattenfall att importera anrikat uran till kärnkraftverken Ringhal
Fria.Nu

Vattenfalls leverantörer dumpar uran i Ryssland

Statligt ägda Vattenfall köper uran av företag som olagligt dumpar radioaktivt material i Ryssland. Det hävdar miljöorganisationen Greenpeace i en ny rapport.

Vattenfall Bränsle AB, den del av det statligt ägda energibolaget som ansvarar för inköp av radioaktivt material, köper årligen omkring 900 ton natururan från gruvor i bland annat Namibia och Uzbekistan.

Detta natururan låter Vattenfall sedan anrika hos företagen Urenco och Eurodifs anläggningar i Storbritannien respektive Frankrike.

Dessa företag pekas nu ut av Greenpeace som inblandade i storskalig dumpning av radioaktivt material i Ryssland. Enligt en ny rapport från miljöorganisationen rör det sig om mer än 100 000 ton radioaktivt avfall som Europas kärnkraftsindustri olagligt dumpat under de senaste 30 åren.

För varje ton anrikat uran som framställs uppstår sju ton restprodukter. Dessa är lågstrålande men mycket giftiga. I de avtal som Vattenfall tecknar med anrikningsanläggningarna specificeras att restprodukterna tillfaller anrikarna, och Vattenfall har sålunda inget juridiskt ansvar för det miljöfarliga materialet.

Men i Vattenfalls miljöpolicy kan man läsa att företaget ska bedriva ett "aktivt och ansvarstagande miljöarbete med fokus på hållbar utveckling". Något som enligt Martina Kreuger, energitalesperson på

Greenpeace, är oförenligt med att köpa uran av företag som bryter mot de bestämmelser som reglerar hanteringen av radioaktivt material.

– Jag skulle egentligen vilja att de var tvungna att kartlägga vad som händer med det material som de sänder för att anrika. Men även om de inte är tvungna så borde de ta ansvar för materialet, annars visar det ju att de inte bryr sig.

På Vattenfall reagerar man med skepsis på de anklagelser Greenpeace riktar mot Urenco och Eurodif.

– De här företagen vi talar om är ju välrenommerade företag, säger Bertil Dinhe, vd för Vattenfall Bränsle. Urenco är kända för att ta väldigt stort miljöansvar. Jag tror inte att de har några intentioner att vara ansvarslösa i de här frågorna.

Du säger att Urenco är välrenommerat, men är inte Greenpeace också det?

– Greenpeace har väl sina syften och sin information. Jag kan tänka mig att det är svårt att få ut tillförlitlig information från Ryssland.

Om det visar sig att Greenpeace anklagelser stämmer, hur kommer ni att agera?

– Jag har inget färdigt svar, det vill vi ju titta in i ganska noggrant. Kommer det fram att de arbetar på ett oönskat sätt så får vi ju välja hur det påverkar våra relationer, men det behövs ju i så fall ett klarställande av vad man har gjort.

Bertil Dinhe ställer sig även frågande till varför man skulle dumpa restprodukter som fortfarande har ett kommersiellt värde.

– Efter att de levererat den produkt vi vill ha kan de ju fortsätta att anrika detta material så mycket de vill. Det finns ju ett värde kvar i det.

Det radioaktiva material som exporteras till Ryssland skickas officiellt dit för att anrikas och sedan exporteras vidare. Men enligt Greenpeaces beräkningar lämnar 90 procent av det införda materialet aldrig landet. Martina Kreuger medger att uranet som skickas till Ryssland har ett visst ekonomiskt värde, men att företagen fortfarande tjänar på den olagliga hanteringen.

– Det är mycket billigare att dumpa materialet än att slutförvara det. I slutändan tjänar de på det.

Införsel av radioaktivt material för slutförvaring är förbjudet i rysk lag, och Greenpeace driver för närvarande en rättsprocess i Ryssland mot Eurodif och tre andra företag. Än så länge har man valt att inte stämma Urenco, men Martina Kreuger tror att det bara är en fråga om tid innan även de dras inför domstol.

ANNONSER

Rekommenderade artiklar

© 2024 Fria.Nu