Aspergers syndrom behöver inte vara ett hinder för att få jobb
- Jag vill arbeta så länge jag lever, säger Gunnel Norrö.
Hon har Aspergers syndrom. Ett funktionshinder som inte syns utanpå men gjort det svårt för henne att behålla arbeten.
Den öppna arbetsmarknaden ser inte personer med Aspergers syndrom som en resurs.
Gunnel Norrö är 55 år och fick sin diagnos för fyra år sedan. I höst har hon en halvtid som skolkanslist med lönebidrag. Ibland föreläser hon om Aspergers syndrom, AS. Gunnel Norrö har haft många arbeten genom åren. Pastor, socionom och yrkesförare är de jobb som hon har haft längst. Och hon har blivit uppsagd flera gånger.
- Det gör ont att få sparken, säger Gunnel Norrö. Särskilt när man inte haft en aning om att man inte var uppskattad. Vi med AS kan inte läsa icke-verbala signaler, så vi får inga varningar innan det är kört.
Aspergers syndrom är en diagnos inom autismspektrum och ett kognitivt funktionshinder. Det kan yttra sig mycket olika, men gemensamt är begränsad social förmåga, annorlunda kommunikation och snäva intressen. Ofta också stelbenta rutiner, tvång, språk- och talproblem. Problemen syns inte utanpå och en medfödd ojämnhet bäddar för missförstånd. Omgivningen kan inte tro att en högskoleutbildad inte kan städa. Även normalbegåvade med AS har brister i fråga om intuitiv förståelse av hur andra tänker och känner, att se och förstå helheter och sammanhang i det som sker och klara vardagens rutiner. Detta gör det svårare att klara av jobbet.
Ändå menar Gunnel Norrö att enbart en AS-diagnos inte är skäl nog att sjukskriva eller pensionera någon. Det är rätt stöd på arbetet som behövs.
- Det vi är intresserade av, kan vi arbeta med hur länge som helst, längre än andra. Det som 'sänker' oss på ett jobb, är att vi behöver få all instruktion den formella vägen. Så går det ju sällan till. Men den informella biten uppfattar vi bara inte.
Linda Johansson är 34 år, bor i Göteborg och har också Aspergers syndrom. Hon är sjukskriven och arbetstränar just nu på ett företag som bland annat monterar och lackerar olika detaljer till industrin. Hon läser en ritning och följer en arbetsbeskrivning. Hon beskriver det som att hon har svårt för att komma igång eller veta vad hon ska göra härnäst. En klar struktur över hur hon ska göra, gör att hon får lättare att ta initiativ.
- Man kan säga att jag har en lång inkörningsperiod på nya arbeten, säger Linda Johansson. Vilket inte betyder att jag inte kan bli lika självständig i det jag passar för, precis som alla andra.
Linda Johansson menar också att om hon ska klara av andra delar i livet än bara arbete kanske hon är tvungen att arbeta deltid och få sjukersättning resterande tid, för att klara sig ekonomiskt. Och någon form av praktiskt stöd hemma. Det kan handla om att få överblick över myllret av saker man