'Det finns inget som är så konservativt som nyheter' | Göteborgs Fria
  • Maria Jacobson menar att den mediekritiska rörelsen blir allt starkare
Göteborgs Fria

'Det finns inget som är så konservativt som nyheter'

Medierna missbrukar sin makt när det gäller bilden av män och kvinnor. Stereotypa könsroller förstärks och pornofieringen är en tydlig trend som genomsyrar det mesta av det kommersiella medieutbudet. Det säger Maria Jacobson, en av förgrundsgestalterna för nätverket Allt är Möjligt.

Berätta vad utgångspunkten för ditt intresse och engagemang i de här frågorna är?

- Jag har själv har haft ätstörningar, och var med i en patientförening för personer med ätstörningar. Det slog mig hur mycket 'näring' till ätstörningarna som kom från massmedier och massmediernas budskap. Det gjorde mig nyfiken att fortsätta undersöka det här. Tillsammans med min kollega, Maria Edström, som bland annat intresserat sig för varför kvinnor fick så lite utrymme i nyhetsmedierna, så började vi samla bilder för att ha ett underlag att arbeta vidare med, och efter ett tag framstod ett ganska tydligt mönster.

Vilket mönster var det?

- Vi fick bekräftat det som tidigare mest varit en känsla, nämligen dels att kvinnor är underrepresenterade i nyhetsmedier och dels att medier förstärker könsstereotyper. Längs resans gång har vi sedan byggt ut och förfinat våra verktyg för att analysera och diskutera det här och vi har knutit kontakter med en mängd kvinno- och medie watch-organisationer runtom i världen som ägnar sig åt den här typen av mediekritik.

Varför är det ett problem att medier ger stereotypa bilder av kvinnor och män?

- Jag ser medierna som en maktinstitution och framförallt den del som är journalistik och som därmed gör anspråk på att skildra verkligheten. Men även reklamen har ett ansvar och är en form av symbolisk maktutövning. Och om man ägnar sig åt maktutövning så måste det följa en etik och ett ansvar med det. Det gäller andra maktinstitutioner och det måste gälla medier också. Att ge en rättvisande bild av kvinnor och män är en del av ett sådant ansvar, det handlar om värdighet och om demokrati.

Vad har hänt sedan ni började intressera er för de här frågorna?

- Inte mycket. Fortfarande ser det i många avseenden likadant ut, i vissa avseenden har det blivit sämre. Könsstereotyperna, som är vårt analysverktyg, har visat sig vara ganska bestående över tid, även om de moderniseras för att passa in i samtiden. Men faktum är att bilden av den sexualiserade kvinnan är sig i stort sett lik. Och kvinnor avbildas fortfarande som sexuella varelser som ägnar sig åt skönhet, omvårdnad och relationer, medan män står för aktion, auktoritet, expertis och offentlighet.

Varför har vi hamnat i ett sådant medieklimat?

- Jag tror att man måste se medierna som samverkande med alla andra samhällsinstitutioner. De är en del av ett symboliskt maktutövande som bidrar till att återskapa en patriarkal världsordning. Och om man tänker efter så finns det en del intressanta paradoxer i det här. Dels att nyheter per definition handlar om något som är nytt, samtidigt som det knappast finns något som är så konservativt som just nyheter och nyhetsförmedling. Nyhetsvärlden är väldigt långsam i att ta till sig nya kunskaper om till exempel genusforskning. Det är samma sak med uttryck som till exempel 'kreativitet' och 'fantasi', som är oerhört vanliga i medievärlden. Men vad många av dessa 'kreativa' och 'fantasifulla' människor hela tiden gör är att återskapa samma gamla klichéer.

Och varför gör de det, tror du?

- Det är förstås inte så enkelt som att bara producera en bild, utan det handlar om ett helt tankesystem, uppbyggt kring det här tudelade synsättet. Svart och vitt. Kvinna och man. Vinnare och förlorare. Där passar stereotyperna in. Sedan ska man komma ihåg att det inte bara är ett problem som gäller medier, utan det handlar om ett normsystem som omfattar stora delar av samhället - de som producerar medier såväl som de som konsumerar medier.

Det är en ganska dyster och negativ bild du tecknar...

- Ja, det är det. Men naturligtvis finns det positiva saker också. Parallellt med det dominerande och kommersialiserade medieutbudet så föds hela tiden så kallat alternativa medier. Det ser jag som en medveten aktivisthandling och som något positivt. Sedan finns det en växande mediekritisk rörelse som handlar om bland annat genus. Det är en intressant, internationell rörelse.

Är den stark?

- Ja, och den blir allt starkare. Men fortfarande är den hela tiden en kamp att få in mediefrågor i de stora sammanhangen, som FN, toppmöten och så vidare. Det är svårt att få in ämnet på dagordningen. Men lokalt sett så tror jag att den här rörelsen kan göra väldigt mycket nytta.

Finns det en risk att medier blir bättre på jämställdhet, men av 'fel orsaker', nämligen att det är kommersiellt gångbart?

- Det finns sådana tendenser och där gäller det att vara vaksam. Det är ju inte bra när det handlar om att jämställdhet enbart tjänar som ett sätt att attrahera kvinnliga läsare eller tittare. Därför är det viktigt att hela tiden föra fram kvinnorätts- och människorättsmotiven bakom strävan efter jämställdhet. Det handlar om yttrandefrihet, inte om vem som ska köpa tidningen. Det är inte första gången som medierna har kommit på att femtio procent av befolkningen är kvinnor. Redan i slutet av 1800-talet introducerade Svenska Dagbladet sidor med så kallad kvinnoläsning. På 1970-talet hade vi en våg till och nu upplever vi det igen.

Hur kan man göra jämställdheten till något permanent och inte något som kommer i vågor?

- Jag tror att det handlar mycket om att tjata. Vi måste arbeta fram en kunskapsbas och en metodik som det är enkelt att följa. Det får inte vara för komplicerat, för det är inte särskilt komplicerade saker egentligen. På sikt måste det sätta sig som en kultur i väggarna på redaktionerna. Det handlar om att vi måste återskapa jämställdheten på samma sätt som man tidigare alltid har återskapat den patriarkala ordningen. Det krävs medvetenhet, uthållighet och envetenhet.

Kan du konkretisera vilka frågor som är viktiga att arbeta med inom det här området?

- På min egen agenda står bland annat kvinnors representation i nyhetsmedia - såväl i Sverige som internationellt. Det ser jag som en mycket viktig fråga. Sedan tycker jag att det här med sexualisering, eller pornofiering, är något som svenska politiker har väjt för i många år och som de nu måste ta tag i. Vi måste fråga oss om pornografin ska vara vårt samhälles syn på sexualitet.

Varför väjer politikerna för detta?

- Dels tar man väldigt stor hänsyn till marknadskrafterna, dels är man rädd för att diskutera inskränkningar i yttrandefriheten. Men jag tror att man börjar närma sig, och om den här regeringen får sitta kvar så kanske de kan våga fortsätta i rätt riktning. Om det blir ett regeringsskifte så vet vi inte var vi hamnar. Jag tror inte att det är många i en eventuell borgerlig regering som sätter pornografin högt på sin dagordning. Åtminstone inte ur det perspektivet som vi är intresserade av, nämligen en könsmakt-relation.

Fakta: 

Läs mer om nätverket Allt är möjligt:
www.alltarmojligt.nu

swisha en tia:  123 427 91 05

Annons

Rekommenderade artiklar

Kinasamarbete via el och hyra

Via såväl hyresavierna som el-räkningarna bedriver många göteborgare ett långtgående samarbete med världens största diktatur, Kina. En av de starkaste symbolerna för detta samarbete heter Götheborg III och befinner sig för närvarande på väg längs den franska Atlantkusten.

'Miljön betraktas som en lyx'

Tala till punkt är ett återkommande tema i GFT där vi låter ett antal personer i Göteborg
ge sin syn på respektive specialområde. Men sidan syftar främst till att skapa debatt.
Vad tycker du om miljön i Göteborg? Skriv till debatt@goteborgsfria.nu och berätta!

Ungdomens hus blev ett kasino

Den första roulettkulan stannade på nummer 22. Göteborgs kommunalråd Göran Johansson hade tillsammans med Svenska spels vd Meg Tivéus rullat igång Casino Cosmopol i Tullpackhuset i Göteborg.

Bjerkne & Co vill marknadsföra en go" o gla" stad

Göteborg beskrivs allt oftare som en stor marknadsföringsframgång. Staden har lyckats profilera sig som en attraktiv stad för turister och näringsliv runtom i Europa och världen. I en granskning som tidningen Resumé gjort nyligen konstateras att medan Stockholm är ganska svalt så är Göteborg hetare än någonsin.

SDF-chefer bor inte i "sina" stadsdelar

Tjänstemännen i Göteborgs fyra fattigaste stadsdelar bor inte där de arbetar. De flesta bor i betydligt bättre bemedlade delar av Göteborg, eller i en annan kommun.
- Det känns inte som de företräder oss, säger Erik Nilsson, boende i Bergsjön.

© 2016 Göteborgs Fria