• Religionsvetaren Mattias Gardell visar en bild av ett söndersprängt palestinskt hem.
Göteborgs Fria

Politiska bomber mot Israel

Självmordsattentaten i Palestina har politiska motiv. Israels försök att utmåla det som en produkt av en fanatisk islamism är bara propaganda, det säger religionsvetaren Mattias Gardell till GFT, när han besökte Göteborg.

Vad är det som kan förmå en människa att spränga sig själv för att döda andra? Det frågar sig nog alla och det frågade sig även Mattias Gardell.

Under den första palestinska intifadan var stödet för självmordsoperationer hos allmänheten väldigt lågt. Men från och med år 2000 har de blivit otroligt populära hos folket i Gaza och på Västbanken. Attentaten har dödat 500 personer och 2000 har sårats.

Gardell trodde inte på bilden som presenterades i media, av att självmordsattackerna enbart skulle bero på religiösa orsaker. Därför åkte han själv till Palestina för att göra en egen undersökning. Han tittade på 207 fall av människor som tagit sitt liv för att döda andra. Undersökningen är inte klar än, men redan i förstudien har han upptäckt många avvikelser från den förhärskande synen på framförallt vilka människor det är som begår sådana handlingar.

- Den bilden som vi möter i media är att det bara är unga islamistiska män från underklassen. Men det stämmer inte, säger han.

Av de 207 personerna i Gardells undersökning är det fler som är äldre än 25 år än som är yngre. Det är inte heller bara män från underklassen.

- Nej, påfallande många är välutbildade och har jobb med goda framtidsutsikter. Männen är i majoritet men även kvinnor är självmordsbombare. Och det stämmer inte alls att det bara skulle röra sig om islamister, hälften av alla människor i min studie är inte det. De är nationalister, socialister och till och med kristna. Det är viktigt att komma ihåg, för det får vi ju aldrig höra i rapporteringen från Israel och Palestina.

Men hur ska man då förstå fenomenet självmordsbombare? Gardell börjar med att reservera sig, det finns inget enkelt sätt att förklara det, utan det är ett sammansatt problem, där det finns lika många orsaker som utövare. Men det finns ändå gemensamma nämnare.

- Ska man ge ett kort svar så skulle jag säga att grundorsaken är Israels aggressiva ockupationspolitik. De bedriver en psykologisk krigsföring med systematisk förnedring som metod. Självmordsbombare använder sin egen kropp, sitt eget liv som vapen och utmanar därmed maktens ordning, säger han och fortsätter:

- Han eller hon blir en martyr i kampen och martyren är inte mottaglig för hot och repression. Israels polisminister Gideon Ezra ville att alla anhöriga till självmordsbombare skulle avrättas, deras likdelar skulle begravas insvepta i grishud, indränkta i grisblod, säger Mattias Gardell.

I arbetet med sin undersökning har Gardell läst forskningsrapporter av Iyad Serraj, psykolog verksam i Gaza. Enligt Serrajs undersökningar har de som har utfört självmordsoperationer under den andra intifadan, sett sin far förnedras eller dödas under den första intifadan. Fadern som traditionellt sett ska kunna beskydda familjen hade helt plötsligt ingen makt. Serraj menar att barn behöver hjältefigurer och när fadern då har 'fallit' söker man efter andra idoler. Det blir självmordsbombaren, kämpen som inte låter sig skrämmas, som är beredd att offra allt för kampen och därmed orsakar fienden stor skada.

Gardell håller med, till viss del.

- Serraj lägger ett psykologiserande perspektiv på problemet. Jag tror att det ligger en hel del i det, men det är inte hela sanningen. Problemet med den här förklaringen är att alla palestinier utsätts för systematisk förnedring, både i hemmet och vid checkpoints. Ändå blir inte alla självmordsbombare. Jag tror att det måste till vad jag kallar en dödens kultur, säger han.

Gardell berättar om undersökningar av barnpsykologer på västbanken och i Gaza, som visar att när man frågar barn från förskoleåldern upp till 12 års ålder vad de vill bli när de blir stora, så svarar de inte polis, eller sjuksköterska. Utan de svarar shahid, eller shahida, de vill bli martyrer.

- Det är ju otroligt skrämmande. Vardagen är så totalt söndertrasad i Palestina. Det är en hopplöshet som är slående. Ord som fred, mänskliga rättigheter, framtid, till och med livet självt har förlorat sin mening, säger han upprört.

Denna dödens kultur odlas i en hopplöshet, där de enda hjältarna som finns kvar är martyrerna. Man trycker affischer och bär halsmedaljonger med deras porträtt på. Det har ofta religiösa förtecken, martyrerna hamnar i paradiset. Men Gardell är noga med att påpeka att det egentligen inte finns några belägg för en reell koppling till islam.

De som menar att självmordsbombningarna är religiösa dåd kopplar det bakåt i historien, som en islamisk tradition. Ett framstående namn i den skolan är Bernard Lewis, professor emeritus i near eastern studies vid Princeton universitetet i USA. Lewis går så långt tillbaka som att jämföra med assasinerna som levde på 1200-talet. Gardell underkänner dock de argumenten, eftersom assasinerna inte använde sig av självmordsattentat. Han menar att de enda jämförelserna som är giltiga är aktioner som ägt rum efter 1945. Han tar upp kamikazepiloterna, iranska barnsoldater på 1980-talet, Hizbollahmilisen i Libanon och den kurdiska PKK gerillan som exempel. Men menar att de palestinska självmordsbombarna egentligen inte har några motsvarigheter i historien.

- Aktionerna är inte statsstyrda som i Japan eller i Iran. Och till skillnad från Hizbollah, eller PKK, så handlar det inte om specialtränade milisförband. I Palestina är det civila som anmäler sig för att bli självmordsbombare.

Gardell menar att det finns mycket mer som pekar på att det handlar om politik och inte religion. Attentaten under den första intifadan, i mitten på 1990-talet, var få och väldigt impopulära. Under den andra intifadan är attentaten mångdubbelt fler och oändligt populära, de har stöd av 80 procent av den palestinska allmänheten.

- Under 90-talet fanns det hopp i Palestina. Osloförhandlingarna 1993 skulle skapa en palestinsk stat. Man började hoppas på fred. Självmordsattentat förstörde den fredsprocessen. Eftersom Israel systematiskt bröt mot överenskommelserna fick vi en backlash och hopplösheten producerade ett stöd för shahidoperationer, menar Gardell.

- Men efter Arafats död upphörde attentaten, med ett undantag som ingen organisation vill ta på sig ansvaret för. Men nu finns det ju hopp igen och attentaten upphör, det skulle de inte göra om det handlade om ett religiöst heligt krig.

Bernard Lewis är dock inte den enda forskaren som menar att självmordsoperationerna har religiösa orsaker. Vid hans sida i debatten står även Raphael Israeli, professor i islam, mellanöstern studier vid Hebreiska universitetet i Jerusalem.

Israeli har vid ett flertal tillfällen beskrivit självmordsbombarna som vilseledda religiösa fanatiker. De dör, menar han, för att möta de utlovade 72 hindögda jungfrurna och få dricka alkohol i paradiset. Men Gardell anser att det bara är nonsens.

- Inte i ett enda av självmordsbombarnas efterlämnade papper eller videotestamenten finns några hänvisningar till detta paradis. Det de talar om är nationen, folket, familjen, Palestinas befrielse och politiska frågor. Och dessutom uppkom självmordbombningarna som kampmetod för ungefär 25 år sedan. Om det bara handlade om att sexuellt frustrerade män skulle få knulla lite skulle det väl ha hänt för mycket tidigare, skrattar han, men blir snabbt allvarlig igen.

- Att Israel utmålar självmordsbombarna som religiösa fanatiker har politiska orsaker. Raphael Israeli är väldigt populär i Israel och har maktens öra. Hans tes är att självmordsbombare är något som ligger nedärvt i islam. Det gör att man inte kan resonera politiskt med dem, utan man måste använda repression. Om Israel erkände självmordsattentatens politiska orsaker skulle man också tvingas förhandla med palestinierna. Repression i det läget skulle bara resultera i fler människor som är beredda att bli shahid, eller shahida, säger Mattias Gardell.

ANNONSER

Rekommenderade artiklar

Kvinnlig husesyn på bomässan

På varje bomässa delar Kvinnors byggforum, KBF, ut ros och ris till de projekt som är bäst och sämst ur ett kvinnligt perspektiv.
- Det behövs variation och flexibilitet i byggandet. Det viktigaste är att man tänker på kvalitén i boendet och i den sociala gemenskapen, säger Birgitta Rang, medlem i KBF.

Göteborgs Fria

Misshandlande nazister vidare till hovrätten

I onsdags startade hovrättsförhandlingarna för den uppmärksammade misshandeln av sex personer i Majorna i våras. Nazistiska grupper tog på sina hemsidor på sig skulden för dådet. Elva män dömdes i tingsrätten för grov misshandel och/eller medhjälp till grov misshandel. Straffen varierade mellan arton månaders sluten ungdomsvård och fem års fängelse. Nu överklagar både försvars- och åklagarsidan till hovrätten.

Göteborgs Fria

Meros har mer att ge

I mars förra året beslöt de sociala myndigheterna att inte längre boka in platser för hemlösa på Meros camping. Boendet ansågs inte människovärdigt. Men ett drygt år senare bor flera av de gamla gästerna där igen. Dessutom har 12 studenter ansökt om att få bo där.

Göteborgs Fria

Ola står på stadiga engagemangsben

Ola Båth har arbetat som volontär på Emmaus Björkå sedan 1993. I år fyller han 70 år, men den praktiska solidariteten fick han i sig 'med modersmjölken'.

- Min mamma snackade inte så mycket, hon gjorde saker, säger han.

Göteborgs Fria

Lätt att få tillstånd till djurförsök

I Göteborg godkänns nästan alla ansökningar om att få utföra djurförsök. År 2003 godkändes samtliga 290 ansökningar av djurförsöksetiska nämnden.
- I de fåtal fall som vi avslår en ansökan beror det oftast inte på etiska skäl, utan på formella brister i ansökningen, säger Eva-Maria Hermansson, ledamot i nämnden.

Göteborgs Fria

© 2024 Fria.Nu