Manuela Jukic räcker upp handen och har många frågor till Wil Danbratt.

Hon tycker att Wil är så modig som berättar om kriget. Hon själv var liten och har inga minnen kvar av kriget i Kroatien för elva år sedan.

- Min syster berättade att Wil var i hennes klass och jag tyckte det var jättespännande att höra hennes historia när hon kom till vår klass, säger Manuela.

Wil börjar med att förklara för barnen hur det är att vara ett vanligt barn under en diktatur och klarar upp skillnaden mellan diktatur och demokrati, vilket de flesta redan vet. Hon liknar terrorn vid mobbningen i skolan och fortsätter att ta exempel på allt de var lovade att få under Hitlers styre. Vi får följa med på en resa från när kriget började och till freden stod inför dörren, allt speglat genom en liten holländsk flickas ögon.

Hon förenklar historien och tar exempel från vardagen och lägger till roliga saker för att underlätta för klassen. Många svåra ord, som exempelvis motståndsrörelse, ransoneringskupong och fackförening får sina förklaringar i små vardagliga beskrivningar.

Surr i luften var tyska flygplan, svampar som damp ner var tyskar i fallskärm. Bombhålen på kyrkogårdarna där kistorna stack upp var kusliga för barn då som nu. Skrämmande och fascinerande återger Wil känslan av hunger, köld, lidande och rädsla. Ingen kommer undan Wils starka bilder.

Hon står trots problem i höfter och ben upp hela tiden. Vi sjuttiofem års ålder har hon debuterat och fått pris i litteratur. Men det känns som om hon trivs väldigt bra här med barnen. Hon kommer tillbaks till tiden som liten flicka och går in i rollen med bravur. Intryck som aldrig försvinner från en människa, som sitter kvar i kropp och själ.

Hon har varit ute i treor, fyror och sexor och så nu femman. Eleverna trodde aldrig att författarbesöket skulle vara så intressant.

- De är fantastiska med sina frågor, speciellt de yngre barnen. När jag besökte fjärde klass häromsistens fick jag frågan om jag skakat hand med Hitler någon gång. Eller om det var läskigt att se döda.

Många av frågorna den här timmen berör människor och relationer. Tjejerna är kvar i klassrummet när killarna sticker iväg på annat och då får de chansen att undra.

Har du kontakt med någon som var liten då och vad hände med dina föräldrar?

Eleverna är väldigt koncentrerade och har lyssnat intensivt i mer än sextio minuter och vill gärna höra mer, men resan är slut. Wil har kommit fram till1945, då freden äntligen kom.

Tjejerna samlas runt Wil som skriver autografer och visar sin bok 'Ett krigsbarns erinran'.

- Säg till killarna att skriva ner sina frågor så kan jag komma tillbaka en annan gång, säger hon till läraren Per-Åke Jansson.

En annan lärare kommer in och tackar för alla gånger Wil kommit och delat med sig av sina minnen. Även hon menar att det är viktigt att höra de här berättelserna för att reflektera och få ett annat perspektiv på sin egen tid.

- Låt er aldrig luras, avslutar Wil Danbratt. Ni måste vara på er vakt och se till att det inte blir så här igen!