• Metaforms av Tim Coe
Göteborgs Fria

Konsten att virka en DNA-spiral

Laboratorieodlade grodceller flamberade i Calvados med persiljesås. Till det ett gott rödvin. Denna gastronomiska måltid är ett exempel på vad den nya biotekniken och konsten tillsammans kan åstadkomma.

Utställning: Today in paradise - genetics and art

Plats: Röda sten, till och med 17 april

Den något udda middagen är ett av verken i konstutställningen TODAY IN PARADISE - genetics and art som pågår på Röda Sten. Tomas Lundberg som är curator har tillsammans med 40 konstnärer, designers och musiker skapat en utställning där temat är genetik och den nya biologin. Den avancerade forskningen erbjuder möjligheter att påverka förutsättningarna för våra levnadsförhållanden och för själva livet. Drivet till sin spets innebär det möjligheten att designa liv. Den brännande frågan är hur vi hanterar den nya kunskapen. De 27 verken som visas kan betraktas som inlägg i en etisk debatt om genteknikens möjligheter och risker.

Oron Catts och Ionat Zurr är hemmahörande i Perth, Australien där de samarbetar med ett forskningslaboratorium på universitetet. De gav en kock i uppdrag att tillreda en rätt med grodceller som de odlat fram. Resultatet blev verket The Remains of Disembodied Cuisine vilket aktualiserar biotekniken ur ett socialt och kulturellt perspektiv. Ett middagsbord med vit duk, finporslin och vinglas står dukat. På varje tallrik serveras ett provrör med oidentifierat innehåll. Tre bildskärmar är placerade bakom respektive kuvert där hela processen visas på film, från grodcell i laboratorium till färdig måltid. Kocken är skicklig med råvarorna och det ser riktigt gott ut. Formatet liknar ett matlagningsprogram, men det Catts och Zurr vill undersöka är vårt förhållande till de olika grader av liv som vi kan konstruera. De menar att en ny klass av objekt/varelser håller på att utvecklas - the Semi-Living - de som hålls levande utanför kroppen och tvingas växa i förutbestämda former.

'My individuality resides in my uniqueness'. Frasen upprepas gång på gång av den kostymklädde mannen alltmedan hans ansikte i takt med utzomningen förökas till en gigantisk mängd. Till slut är de så många och så små att det liknar prickar i ett stelt mönster. Hans ansikte syns i nästa ögonblick i en extrem närbild på den flera kvadratmeter stora bildskärmen. Bildens transformation från individ till endast en beståndsdel, en pixel bland tusentals andra, går i en ständig loop. Som i en evigt pågående kloningsprocess. Den triangelformade bildskärmens två andra sidor visar samma förlopp men med bilder av fiskar och bin. Tim Coes verk Metaforms gestaltar ett obehagligt scenario.

Är det slöseri med resurser att genmanipulera fram en Marguerit med ojämnt antal kronblad? Eller är det acceptabelt så länge någon har ekonomiska möjligheter att genomföra det? Fredrik Strömsaether förhåller sig till temat på ett humoristiskt sätt. Han visar dokumentationen av sin brevkorrespondens med danska myndigheter. Ärendet gäller ett tillstånd för att få plantera ut Margueriten som han påstår sig ha odlat fram. Det är dock ett projekt i litet format. Han vill plantera den på ett område av en kvadratdecimeter på en bakgård i Köpenhamn. Ärendet skickas från justitieministeriet vidare till ministeriet för födevaror lantbruk och fiskeri för att slutligen hamna hos miljö- och energiministeriet. Tyvärr går projektet i stöpet. Tjänstemannen beklagar, efter en lång brevkorrespondens, att det inte går att genomföra med ett kapital på endast tusen kronor.

Flera av konstnärerna visualiserar de beröringspunkter som finns mellan konst och vetenskap genom att använda samma teknik som vetenskapsmän använder för att dokumentera. Elona Van Gent skapar 3D-animerade bilder av abnorma varelser vilka består av hopsatta kroppsfragment. Figurerna liknar hybrider av djur och människa. På en av dem lyser skelettets alla delar igenom huden, som för att visa att inget undgår den granskande blicken. Bilderna ser ut att vara illustrationer i en naturvetenskaplig tidskrift. Men varför studeras det som är annorlunda så ingående? Verket väcker frågor om vad som betraktas som normalt och vad som faller utanför.

Anna Eckert använder sig av en helt annan teknik i sitt verk Heredity. Hon har virkat en DNA-spiral. Fotograferad uppifrån har DNA-spiralen visuella likheter med runda, virkade dukar. Håligheterna i spiralen utgör mönstret i duken. En videoprojektion på väggen visar tre par virkande händer: mormor, mor och dotter. Det vilar en rofylld stillsamhet över händernas rytmiska rörelser. Som om de manar till eftertanke. Man hinner tänka medan man virkar. Kanske behövs det mera virkning i vetenskapen.

Annons

Rekommenderade artiklar

Kampen om fantasin i fokus på konstbiennal

Den 7 september invigs Göteborgs internationella konstbiennal, numera kallad GIBCA. Röda Sten som varit huvudman för de tre senaste biennalerna har återigen fått uppdraget av kulturnämnden att stå som arrangör.

Vår tids aktionskonst

I konsthallens nya utställning Art Link presenteras sex verk där konstnärerna har arbetat med dialogisk konst eller 'participatory art', vilket innebär att konstens sociala roll sätts i fokus.

© 2014 Göteborgs Fria