Dikter med brytning | Göteborgs Fria
  • Staceyann Chin, kraftfull poet från New York
Göteborgs Fria

Dikter med brytning

Hon marknadsförs som en svart, lesbisk, feministisk, jamaicansk aktivistisk poet som bor i New York. Staceyann Chin har mycket att leva upp till när hon står på scen med sin poesi i Världskulturmuseet. Och hon lyckas, genomför en otroligt levande, arg, men också varm föreställning för en fullsatt lokal.

-Jag talar med brytning och det betyder givetvis att jag tänker med en brytning.

Staceyann bjuder på sig själv och skämtar hela tiden i snacket mellan dikterna. Men samtidigt är hon så ärlig, berättar allvarligt om det som är svårt och jobbigt.

Dikterna handlar mycket om hur det är att leva som lesbisk. Men är inte enbart skrivna ur ett konfliktperspektiv, utan ofta raka och beskrivande. Mellansnacken är mer blandade i sitt tema, hon pratar om hur det var att växa upp som katolik på Jamaica, som för övrigt har världsrekord i antal kyrkor per capita, där Jesus finns överallt och är som en popstjärna. Eller som Staceyann uttrycker det:

- När jag växte upp var Jesus nästan som...gud...och jag har hört att han fortfarande är det i vissa cirklar.

Hon blandar hela tiden allvar med skämt, överdrifter med understatements och förutom att det är fruktansvärt roligt så går det rakt in i mig och berör, med sin ärlighet.

Staceyann har ett väldigt fysiskt sätt på scen, långt ifrån den högtidligt stillastående reciterande poeten. Hon börjar med att flytta undan micken för att kunna röra sig fritt. I vissa dikter hetsar hon upp sig till den mildra grad att hon far kors och tvärs på scenen. I många andra stampar hon takten och dansar till dikterna. Det finns en stark musikalitet i hennes poesi, inte minst i kvällens bästa dikt 'Jazz', där hon hyllar jazzkvinnorna, Billie, Nina, Ella.

Hon berättade att hon är väldigt populär i just Skandinavien, varför visste hon inte. Men det är uppenbart att det är så och var hon än är populär är det välförtjänt.

Rekommenderade artiklar

Kulturkrönikan: Skeva bilder av förorten

Nu bränner de bilar i förorten och plötsligt är segregationen tillbaka på dagordningen. Mer sällan pratar man om integration. Det är så mycket enklare med segregation, lättare att peka på och sen gå vidare. Och det finns rätt mycket att peka på i Göteborg. Sociologen Ove Sernhede säger i GP att ungdomar i förorten i stor utsträckning inte ser sig som göteborgare, utan som boende i sin respektive förort. Frågan är ju också om de ses som göteborgare, om förorten i nordost är en del av goa glada Go:teborg.

Scenkonst inom bokpärmar

Poetry slam är en genre som långsamt växer i Sverige. För att visa på den variationsrikedom som ryms bakom begreppet ger nu Ord på scen ut en samlingsvolym där ett sextiotal poeter visar prov på sin scenlyrik.

Passionerad falsksång

Ärevördiga skivbolaget Love Records har till slut bestämt sig för att ge ut M.A. Numminens svenska 70-tals plattor på cd.

Stel och svart humor

Egentligen är Henrik Andersson fotograf. Nu arbetar han som regissör och manusförfattare med novellfilmen Weekend. En film om svårigheten i att umgås efter konstens alla regler. Det blir både obekvämt och komiskt.

Hasse och Tage var mer än bara roliga

För alla som älskar Hasse Alfredsson och Tage Danielssons arbete finns det nu en vacker kaffebordsbok som täcker herrarnas hela karriär. Männen bakom verket är Staffan Schöier och Stefan Wermelin.

© 2020 Göteborgs Fria