Gediget livslögnssmör | Göteborgs Fria
  • Eskil, Steve Kratz, är 40 år och kommer under några sommardagar hem till sin barndomsstad. Han jobbar på Arlanda som bagagelastare, men alla där hemma
Göteborgs Fria

Gediget livslögnssmör

Vad smäller högst när man ska träffa gamla klassen - bagagelassare eller läkare? Läkare, tycker Eskil (Steve Kratz) och brer på ännu lite extra av livslögnssmöret i Lars Johanssons Halva sanningen.

Med en pappa som är vardagslögnare är det lätt hänt att man blir likadan. När Eskil ljugit hemstaden Sala full sticker han till Uppsala och blir läkare. Säger han. Egentligen lastar han väskor på Arlanda, men det är det ingen som behöver få veta i Sala.

Inte ens pappa. Eller gamla ungdomskärleken Lena (Martina Haag). Eller gamle bästa kompisen. Tjena.

En inbjudan till en klassträff hotar att riva ner hela Eskils fasad, men en gammal kärlek som vägrat dö ligger och tär och driver honom ändå hem till Sala. Den gamla hemstaden är inte barmhärtig. I samma sekund Eskil stiger av tåget slår Jantelagen honom rakt i ansiktet. De som blev kvar ser inte med blida ögon på karriäristen från Uppsala.

Brutna löften och svek bubblar upp till ytan med en svindlande hastighet.

Halva sanningen hade kunnat bli en blek kopia av Klassträffen, ni vet den där Björn Kjellman-filmen, men Lars Anderssons film har en långt mer tragisk dimension som räddar den ur ett typiskt svenskt feelgood-träsk. Dessutom är detta en av de mer visuellt stilsäkra svenska filmer jag sett sedan Fyra nyanser av brunt. En nästan klaustrofobisk känsla infinner sig när kameran dröjer sig länge kvar i scener där den västmanländska bruksorten kommer till sin oförställda rätt.

Skicklige karaktärsskådespelaren Steve Kratz gör här sin huvudrollsdebut och är ärligt övertygande som den inte helt övertygande lögnhalsen Eskil. Han lyckas gestalta all den sorg och osäkerhet man kan tänka sig att en person som byggt hela sitt vuxna liv på en lögn bär på. Leif Lindh som bittre barndomskompisen Juppe filmdebuterar och kommer snart att synas i varenda svensk landsbygdskomedi.

Landsbygdskomedi, ja. Det är som en sådan Halva sanningen lanserats - som en film någonstans mellan Änglagård och Grabben i graven bredvid. Så är nu inte fallet. Det här är ett ganska mörkt drama. Och dessutom rätt gediget genomfört.

Rekommenderade artiklar

Charmant drottning

Kirsten Dunst är sprakande och gör i Marie Antoinette kanske sin bästa rollprestation någonsin.

Huset som gud glömde

Tre nästan-tonåringar upptäcker att det läskiga huset på andra sidan gatan är ett monster i Steven Spielberg-producerad animationsfilm.

Woody Allen skojar om mord i brittisk överklassmiljö

Woody Allen låter ännu en gång Scarlett Johansson bli huvudkaraktär i en mord- och kärlekshärva i London. Men 'Scoop' har få släktband till den kyliga thrillern 'Match point'. Allen har istället gjort en klassiskt småputtrig Woody Allen-film.

Pedro Almodóvar hittar hem

'Att återvända' är ytterligare ett steg på spanske regissören Pedro Almodóvars resa hemåt, mot någon sorts nollpunkt. I 'Tala med henne' skickade han in en liten gubbe i en vagina och i 'Dålig uppfostran' grävde han hänsynslöst i sitt eget förflutna. I 'Att återvända' skildrar han just det där han som verkar driva honom - längtan efter att få tillhöra och driften att få komma hem.

© 2020 Göteborgs Fria